Varför ger föräldrar sina barn idiotnamn? Risken för mobbning etc ökar ju då

Kusin till mig döpte nyligen din dotter till Odette-Angelique. De bor för övrigt i en skånsk håla med extremt bred dialekt. Låter för djävligt.

Hahaha tack för detta. I ena stunden vurmar du alltså över att det skulle vara osjälviskt och självuppoffrande att skaffa barn, och i nästa andetag så pratar du om hur det låter en uppleva livets mening och villkorslös kärlek Tack för att du bekräftade allt jag sa utan att jag ens behövde argumentera emot

Jag hajar att detta är svårt att greppa för en barnlös gamm-pojk som blivit över, men alla de sakerna kan vara sanna på samma gång.

Det är osjälviskt och självuppoffrande, och kunde inte vara det utan den villkorslösa kärleken och känslan av mening i livet. Man är beredd att ge sitt liv för sitt barn, både figurativt och bokstavligt.

Jag hoppas att du kommer att få uppleva det en dag. Låt inte den chansen glida dig ur händerna. Det är den högsta upplevelsen livet har att erbjuda. Utan den blir livet väldigt ytligt och saknar verklig mening.

Sant det där med att ha designermärken och 'bästa' av allting. Dessutom tävlar vissa föräldrar om att fixa det bästa födelsekalaset etc.

De flesta namn går att rimma på eller att härleda till någonting annat. Själv har jag sluppit bli retad för mitt namn då jag döptes till ett ganska ovanligt dubbelnamn, vilket jag hatade som barn eftersom lärarna i skolan alltid sade fel. Numera tycker jag det är ganska OK.

Nej, y-namnen är inte klassiska på Södermalm; det är snarare i WT-orter utanför sta'n.

Sant! Men demografin förändras... tog en promis med kamrater utmed Götgatan igår, skämtade att det var "fiendeland"... (mer SoFo iofs). Söder var förr en arbetarstadsdel! Och säkert en hel del "Conny" o dyl.

Visst har demografin förändrats en del även på Södermalm (kanske särskilt på SoFo).

Känner även ett par personer här som själva har lagt till ett -y till sina namn; bl.a. en John som gillar att bli kallad Johnny. Sedan många 40-50-talister med namn som Eva, Lennart, Elisabeth, Gunnar, Christina, Göran etc.

På tal om namn, så tycker jag det är litet lustigt att döpa barn till smeknamn eller namn som låter så. Känner en man som är döpt till Olle, men som oftast (förstås) tilltalas Olof i korrespondens. En annan av mina bekanta är döpt till Gullan (ajaj!), vilket jag anar är ett smeknamn för Gunhild/Gunilla. Litet grymt av föräldrarna -- hade de tänkt på att hon skulle växa upp, månntro? Tänker själv på Gullan Bornemark som sjöng hurtiga barnsånger om tandborstning, tvätta händerna etc.

Men -- allt har sin tid. Och det mesta upprepar sig.