Citat:
Ursprungligen postat av
Custom_made
Det spelar såklart roll vad man bär på, vad som sker och hur mkt/lite.
Du hade ju hållit med t.ex. om att folk som blir torterade får men av det.
Vad jag menade var att det inte spelar någon roll om det är mycket eller litet.
En person kan bli våldtagen en gång och sedan anse att det är oacceptabelt att hela släkten inte tycker det är ett tillräckligt stort problem för att bryta med personen.
Du behöver inte slå på någon dagligen för att det du gör ska vara våld. Du måste inte utsätta någon fysiskt eller uttrycka saker med ord som du istället gör med handlingar.
Att veta om saker och acceptera en annan persons utsatthet av likgiltighet, är också ett pågående våld.
Jag bröt till exempel senast med min syster för att hon är en förövare, saken är bara att hon inte förstår det själv. För henne är det viktigare att bli omtyckt av andra, än att andra inte ska skada mig. Därför kan du göra exakt vad som helst mot mig och min mamma, mina syskon kommer ändå tycka om dig så länge du bara ger dig på mig men fjäskar för dem. Det är ett våld baserat på avund och svartsjuka där det minsta jag kanske får, är för mycket för dem. Därför har ingen av dem någonsin tagit ställning för mig, de njiter av sådden där mitt blod och mina tårar varit näring till jorden. De verkar vara exakt likadana på min pappas sida också. Giriga, osympatiska och själviska.
Det är som så att lika barn leka bäst och så skaffar människor barn med varandra. Dvs med andra som speglar vilka de själva är. I det får de som blir syndabockar lida så länge de står kvar. För sådana familjer tror att de aldrig kommer få konsekvenser eller lämnas.
Traumaband gör så att offer sällan går. Men det är nya tider. Det blir tydligen alltmer vanligt att folk helt bryter med toxiska anhöriga.