Hur anhöriga reagerar på självmordsbrev

Obs Hypotetisk tråd!

Går det och i så fall hur skulle man psykologiskt kunna utforma ett självmordsbrev så att det tar bort så mycket skuld som möjligt från efterlevande?
Måste ändå vara bättre att lämna något än inget?

Även om den som begår självmord försöker ta på sig all skuld så kan dom tänka att dom kunde gjort mer? Går det ens att göra något lite bättre med ord?

Tråden handlar endast om detta hypotetiska ämne så ingen diskussion om själva handlingen här, det finns andra trådar.för det.

”Detta är självvalt och det finns inget ni hade kunnat göra för att stoppa mig”

Jag hoppas inte du har sådana tankar. Ring hellre vården om du blir osäker på dig själv.

Bara för att du skriver att det är en hypotetisk tråd så är det inte det.. skärp dig.

Nej det finns inget man kan skriva som gör att nära o kära inte blir sårade o förkrossade

Well.. Jag tror nog mitt brev hade varit en ytterst klen tröst om jag lyckats med mitt självmord. Bättre än inget men inte mer än så.

"Rent hypotetiskt" är det förstås oändligt mycket bättre att söka hjälp och hitta anledningen till att man mår dåligt och tänker på suicid. Ingen behöver må såhär.

En viktig broms mot att ta sitt eget liv är hänsynen till närstående och andra medmänniskor - håll fast vid den linjen - finns inte ett brev, ingenting, som, kan dämpa smärtan och kaoset som följer av ett självmord. Med andra sök hjälp är det generella rådet. Nu.

Hypotetisk fråga hoppas jag..?

Dina anhöriga kommer behöva veta varför. Och även om du anger en eller flera anledningar (som enligt mig borde utesluta något som skulle kunna väcka dåligt samvete) så kommer de sannolikt ändå gå runt och älta för resten av deras liv.
Kunde de göra något? Hade de ändå kunnat stoppa det? Vad gjorde vi för fel?

Jag har kroniska passiva suicidtankar sedan årtionden, men har saker som stoppar mig.
Man vill inte dö, men ibland känns det jäkligt jobbigt. Svindlande tanke att man ska dö och vara död för all framtid sen. Helt svart. Nada.
Faktum är att när man frågat personer som överlevt självmord så säger de allra flesta att de är glada att de misslyckades och precis vid tillfället de kastade sig från bron så ångrade de sig.

Nej. Begår du självmord så kommer människor att kunna klandra sig själva för det eller uppleva att de inte gjort tillräckligt osv. Vilka och hur, beror på deras egna förmågor att hantera en sådan kris som ett självmord innebär för omgivningen.

Oavsett vad, dvs självmordsbrev eller inte, så kommer självmordet även att öka risken för att någon av de efterlevande själva avslutar sina liv. En av riskfaktorerna för att vara suicidnära, är faktiskt att någon annan avslutat sitt liv.

Rubrik förtydligad. Utgången rubrik:

Självmordsbrev

/Moderator

Skulle jag kasta in handduken så skulle majoriteten förstå varför, det finns orsak å verkan. Men jag hade knåpat ihop ett varsitt personligt brev ändå till dom allra närmsta nära å kära med mina sista ord hur mycket jag älskade dom å att det fanns absolut inget som dom hade kunnat gjort. Å gjort ett till "allmänheten" där jag namngett dom som hade puschat mig till att ta mitt liv efter många om å men.

Komplext ämne. Men när en närstående mördas är det alltid oerhört tungt för dennes närstående, oavsett vem mördaren är. Är det rättvist att lägga den sorgen på de som älskat en?