Psykologin hos gruppvåldtäktsmän?

Svaret är extremt banalt, men kanske ändå svårt att smälta. I islam har man inte empati med icke-muslimer såsom man har i andra kulturer. De kallar det för "islams hus" (där är man snäll mot varann) och "krigets hus" som syftar på platser utanför islams länder, där infidels bor.

För en muslim blir det därför följdriktigt att det ska anses lika problemfritt att våldta en infidel, som det är att spotta ett tuggummi i en papperskorg. Blir man dessutom kåt på att spotta tuggummi är det ju ännu bättre. Ja till och med bättre, de gånger som våldtäkten sker som ett led i "jihad", det heliga kriget för religionen - exempelvis när terroristerna på musikfestivalen i Israel körde iväg med en israelisk soldatkvinna. När hon våldtogs och mördades ansågs det lika dygdigt som det är för oss när Moder Teresa hjälper ett svältande barn att överleva.

Muslimerna tycker istället kvinnan är boven som visade håret. Och inte erkände den sanna guden. Kanske var hon inte ens oskuld, utan levde såsom svenskar gör - dvs hon "hade ingen heder".

Som sagt - svårt för oss att smälta men likväl sant. Olika kulturer har olika syn på vad som är gott och ont.

Experiment: Ta en nyfödd bäbis och uppfostra den med enbart en galen sekts värderingar. Oavsett om det är islam eller något annat, satanism kanske. Det är fullt möjligt att få en sådan människa att betrakta våldtäkt som rättfärdigt.

Sedan kan det alltid finnas andra förklaringar också till varför någon begår överfallsgruppvåldtäkt, såsom ren och skär raptofili i kombination med brist på empati och samtidigt brist på konsekvenstänkande - men i det islamiserade Sverige är det ju nästan alltid islam som ligger bakom. Det skulle vara svårt för mig som svensk att dra ihop några polare - "hey grabbar, är det nån som hänger med ut och våldtar ikväll? Vi kan kolla i parken, se om vi hittar någon". Sannolikheten att jag skulle få nej av samliga är över 99.9%. Sannolikheten att jag skulle bli polisanmäld är minst 98%. Sannolikheten att jag skulle få stryk för att jag ens föreslog något så jävla ondskefullt och riskabelt är minst 95%. Detta gäller ALLA svenskar, alltså till och med om samtalet ägde rum i ett MC-gängs klubbhus.
Men det finns andra kulturer i Sverige nu, där det är möjligt att snacka så.

Någon kanske tror att Usama bin Laden efter terrorattackerna 9/11 tänkte "fan vad badass jag är, där fick dom jävlarna! ROCK N ROLL!"? Fel, han föll på knä på sin bönematta och bad dygdigt till den Gud som han uppoffrat sin framtid åt. Han gav upp ett lyxliv som miljonär för att istället göra något som man i islam betraktar som väldigt väldigt gott. Han var inte ond - utan god. Enligt sitt eget sätt att se på saken, alltså...

Även det nya fenomenet med våldtäkt i hemtjänsten.

Tycker filmen I spit on your grave, hur B-mässig somliga än ser den, ger en bra bild av denna psykologi. Två eller flera ur gruppen driver det hela och sporrar eller rentav tvingar en eller två andra som annars förmodligen inte skulle gjort det.

Empatibrist, som kanske kan likställas med nedvärderande av offret på något sätt, som TS skriver genom att hon är annorlunda (såsom utlänningar mot en svenska) eller att hon provocerat dem på något sätt (antingen det gamla argumentet 'hon var slampig' eller annan slags tydligare konflikt) som enligt dem rättfärdigar övergreppet. 'Hon började.'

Är man flera i en grupp så har förmodligen samtliga lättare att leva med det efteråt än om man varit ensam.