Konsumentköplagen och datorprogram/spel

Funderade lite på det här med konsumentköplagen. I den så står det att man har rätt att få fel avhjälpta för saker man har köpt.

Men hur är detta applicerbart på datorprogram och spel? Det är ju väldigt vanligt att det upptäcks buggar. Betyder detta att man har rätt att få buggen fixad? Och i den mån det inte betraktas som görbart, att man får häva köpet?

För jag får intrycket att datorprogram har lite av en särställning i praxis, även om jag inte kan hitta något direkt lagstöd för det.

Kan ju vara konsumenttjänstlagen som är den relevanta i och för sig, men det gör ju ingen större skillnad i sak.

En intressant aspekt är ju att man inte längre äger spelet man köper samt att företaget kan plocka bort det eller göra det obrukbart när de känner för det.

Jag vet inte vad lagen säger, men Steam gav mig inte ens pengarna tillbaka för ett spel jag köpte när utvecklaren stängde ner alla servrar och det inte längre går att spela överhuvudtaget (det var online bara).

Det är ju det som Keep Games Alive handlar om.

Du köper inte ett program eller spel, bara en licens att använda det.

Konsumentköplagen gäller för datorprogram och spel det stämmer.
Man har rätt att få eventuella fel avhjälpta och kan inte felen avhjälpas har man rätt att få prisavdrag eller häva köpet precis som med andra produkter.

Det skall dock påpekas att detta gäller ju inte alla typer av fel utan det måste handla om något som påverkar spelbarheten av spelet.
Någon exakt gräns för hur grovt felet/buggen måste vara finns inte och kommer aldrig finnas, det kommer att få avgöras i varje specifikt fall.

Det finns ingen speciell särställning för spel/datorprogram men det är en kategori som är mycket svårare att definiera som trasig/felaktig eller och graden av felaktighet.
Definitionen av felaktig vara är att den avviker från avtalet, saknar utlovade egenskaper, inte går att använda för sitt ändamål eller är i sämre skick än förväntat.

"Digitalt innehåll" och "digitala tjänster" har fått ett eget kapitel i Konsumentköplagen: kapitel 9. Det är baserat på EU-direktiv 2019/770 som är ett direktiv just framtaget för digitalt innehåll och digitala tjänster, såsom programvaror, musik, videor, e-böcker, molntjänster, och är tillämpbart oavsett om tillhandahållandet sker på fysiskt medium (t.ex. cd-rom), nedladdning eller streaming. Varor med "digitala delar" som t.ex. smartphones med förinstallerad programvara gäller detta kapitel inte för, utan då gäller de vanliga kapitlena (2-8), dock finns det däri specifika bestämmelser för just varor med digitala delar.

Just de objektiva krav som ställs på avtalsenligheten är bl.a. att det digitala innehållet eller den digitala tjänsten ska "vara av den kvantitet och kvalitet och besitta de egenskaper, inbegripet den funktionalitet, kompatibilitet, tillgänglighet, kontinuitet och säkerhet, som är normala för digitalt innehåll eller digitala tjänster av samma typ och som konsumenten rimligen kan förvänta sig med tanke på det digitala innehållets eller den digitala tjänstens karaktär" (direktivets formulering).

En bugg som gör att spelet ofta kraschar är väl typiskt något som skulle kunna innebära att spelet inte har den kvalitet som kan förväntas.

Att spelet plötsligt slutar fungera för att onlineservern stängs ner är väl typiskt ett sådant fall där "kontinuitet" inte är uppfyllt enligt rimliga förväntningar. Det borde gå att reklamera i en sådan situation och få pengarna tillbaka om inte servrarna startas upp igen. Se gärna EU-kommissionens uttalande i fallet Ubisofts spel The Crew (länk till uttalande).

Kapitel 9 följer överlag i princip de vanliga reglerna för vanliga varor, men är anpassat för just digitalt innehåll/digitala tjänster, exempelvis programvaror; t.ex. finns det bestämmelser om uppdateringar, bristande integrering med konsumentens hårdvara/programvara/nätanslutning m.m.

Notera att lagen klassificerar avtal om digitalt innehåll/digital tjänst i två typer: en typ där man får ett (eller flera) enstaka tillhandahållande(n), och en typ där man får tillgång till materialet under en specifik tidsperiod, alternativt en tillsvidareperiod. Den första varianten är typiskt sett applicerbar när du köper ett spel på fysiskt medium eller när du betalar online för att tanka ner spelet, och den andra varianten när du antingen prenumererar på ett abonnemang eller "hyr" den digitala produkten under viss period.

Klassificeringen påverkar bl.a. tidsperioden under hur lång tid uppdateringar ska tillhandahållas, hur lång näringsidkarens felansvarsperiod är (tre år för enstaka tillhandahållanden och i andra fall lika lång som den tidsperiod som avtalet löper), samt hur mycket pengar man får tillbaka om köpet hävs p.g.a. fel (alla pengar tillbaka för enstaka tillhandahållanden men bara för den tidsperiod som felet fanns om tillhandahållandet gäller för en specifik tidsperiod). Till skillnad från reglerna som gäller för hävt varuköp finns det uttryckligen inget "nyttoavdrag" för digitalt innehåll/digital tjänst (se Prop. 2021/22:85 sida 180). Av någon anledning krävs det inte heller, till skillnad från vad gäller varuköp, att man måste reklamera inom "skälig tid", exempelvis två månader.

Angående "köp av spel" eller bara licens att använda det så kan man väl säga att ett "köp" enligt allmän betydelse är att man betalar något för att erhålla något. I ett sådant här fall handlar det om ett avtal där man betalar för att näringsidkaren ska tillhandahålla det digitala innehållet eller den digitala tjänsten. Sedan kan innehållet i sig vara begränsat enligt de villkor som följer av licensen, men det påverkar inte att man betalat för själva tillhandahållandet och därmed gjort ett köp.

Finns det någon praxis på detta område rörande spel/datorprogram?

Tackar