https://www.instagram.com/reel/DVfZZnYAnVo/
Så, there was this ice cream van there.
Nej jag skojar. Jag får börjar om. Bara den som fattar fattar.
Så, i videon ovan ser vi en liten “konfrontation” mellan en irakisk pojke och en amerikansk soldat, som tros vara filmad någonstans i början/mitten av Irakkriget, med den bildkvalitet man förväntar sig från den tiden.
En väldigt tydlig scen där en pojke leendes och med stolthet svarar att Saddam var självklart superbra. Han hinner även slänga ur sig ett “fuck them” om de amerikanska soldater som dödat hans far, trots att det känslosamma samtalet i övrigt går relativt lugnt till. Detta var det många i kommentarerna som lade märke till, särskilt eftersom han sa det på arabiska (han sa bokstavligen – om soldaterna – “deras systrars fittor”).
Det som däremot ingen verkade lägga märke till var när han sedan säger till soldaten, på bruten engelska men med stolthet i blicken, kroppen och hela sitt uttryck, att han inte behöver hans “sorry” nu när hans pappa är död. Vad ska han ens göra med det?
Han säger det inte bara med ord, utan med hela sitt sätt att vara; hållningen, blicken, lugnet. Han accepterar ödet på ett sätt som känns djupt rotat. Stadig. Nästan oroväckande lugn.
Frågan blir då: varför dödade USA och NATO den här pojkens pappa?