Final Fantasy 8

Vilken otroligt underskattad pärla. Nästan varje moment i hela spelet är suveränt, från grind till viktiga storybitar. Remastern är ju välgjord med, tycker inte alls den förtjänar kritiken. Jag lyckades äntligen införskaffa den gamla pappersguiden för en rimlig penning med. Vad tycker ni om spelet?

Jag kände tvärtom när jag köpte det för lite mer än 26 år sedan nu. Final Fantasy VII var så mycket enklare att sugas in i och älska från starten.

Men efter 10-15 timmar sådär var jag investerad i FF8 och hade några trevliga månader med det.

Tog upp det igen iom remasterverren som kom runt tiden för Covid (eller innan?).

Då hade jag som mål att skaffa alla GF:s men aldrig använda dem i strid. Det gjorde spelet lite roligare, lite kvickare. Har väl kvar sejven så borde kanske slutföra utmaningen nån dag.


Jag tror att FF8 hade varit mästerligt om det bytt plats med FF9, dvs fått några år till att utvecklas. Nian som var tekniskt perfekt på PS1, men något simpelt vad gäller spelsystem med abilities. Junction tyckte jag mycket om däremot.

Shuffle or boogie? Yes, please.

Det stora problemet med FFVIII var att det kom efter FFVII.
Jag minns själv när det släpptes och vi satte oss och spelade, vi kände direkt att någonting saknades jämfört med den helt otroliga upplevelsen som FFVII var på den tiden.
Men så här i efterhand så tycker jag helt klart att 8:an är ett bra spel, det är bara inte ett klassiskt mästerverk som dess föregångare var.

Det är som du säger något helt annat.
De ville göra nåt nytt och det gjorde de verkligen. Antar att det passade in bra där vid millennieskiftet den typen av spel som börjar vid en futuristisk skola, Balamb garden. Campus. Bort med steampunk och sådant. Back to the future, eller nåt riktigt häftigt tema och setting. Men nåt helt annat än Ff7. Ff7 hade redan gått igenom mycket. Åttan ville vara nåt nytt. Eget.

Det var det verkligen men ändå i samma anda såklart. Häftigt!

Jag spelade sexan och sjuan. Fick testa ett demo på ff8 nån gång. Grafiken hade ju utvecklats. Karaktären, Squall, såg inte längre ut som en legogubbe, vilket tilltalade många.

Det här handlade mycket om existentiella saker, precis som vivi i ff9 sen kom att fråga "vem är jag" ? Man fick följa karaktärernas utveckling hur de förändrades.
Det är djupa grejer egentligen i dessa spel. Speciellt ff8. Djupa och "yttre" rymden till och med. Far out.
Men man var ju själv inte så djup då. Som man kanske trodde. Men man var i djupet. Djupiter

Känns som man var nån form av psychonaut i ff8.
En spirituell resa. Utforskar spelarens psyke. Det heter fortfarande fantasi. Fantasia som i neverending story. Undrar om final fantasy anspelar på det att det är final fantasy. Man ska komma ut ur fantasin och sluta spela.
Egentligen. Komma ut från det.

Ska försöka kolla någon bra "letsplay" av det.