Vad göra ifall du "visste" att detta är sista normala tiden?

Jag lever mitt liv och du lever ditt.
Så vad är ditt problem?

Att försöka överleva ett World Ending Event är både meningslöst och dumt. Man vill inte vara ensam kvar i en bunker med mat för ett år när världen ligger mörk och öde ovanför. Man köper sig ett miserabelt år som ofelbart kommer att sluta med antingen självmord eller svält när året passerat och maten är slut. Så heligt är inte livet att man är beredd att hålla sig vid liv under vilka omständigheter som helst.

Personligen hade jag fortsatt som vanligt men jag hade levt maximalt i nuet istället för att tänka på framtiden. Jag hade testat allt jag har skjutit upp eller inte vågat, för vad är det värsta som kan hända? Att jag dör tre månader innan alla andra? Jag hade fokuserat på hedonism och njutning. Det finns ingen orsak att spara eller avvakta, inga skäl att vara orolig eller försiktig. Full fart för maximal njutning i stunden, för det slutar i ett inferno oavsett hur man än gör så lika bra att gå all-in. Jag hade mött domedagen tjugo kilo fetare, söndersupen och med alla möjliga könssjukdomar. Men kul hade jag haft på vägen.

Vadå för "World ending event"? Vad skulle kunna göra jorden helt obeboelig i över ett år? Inte ett kärnvapenkrig iaf. Det enda jag kan tänka mig är om en meteorit i storlek med månen skulle slå ned och klyva jorden på mitten, men det lär inte hända.

Det låter rimligt och jag hade gjort likadant. Kokain hade jag börjat med omgående för det verkar kul. Heroin hade jag testat framåt slutet på året för det verkar skönt och det hade nog varit skönt att vara helt hooked på heroin när kollapsen verkligen inträffar.

Likt brittiska kolonisatörerna i indiska avbygden klä om till middag.

Det är viktigt, att inte sloppa ner sig.

Lars von Triers storfilm (nåja) 'Melancholia' (2011) bjöd på några av de klassiska livsvalen allt från självspillan till hedonistisk utlevelse med antytt krinimella inslag.

Men där var ju upplägget som i Bowie's 'Five years'. Finito.

Här är scenariot bara ännu litet mer av ka0Z.

Tidö-regeringen, med Uffe (m) ännu PM, skulle försöka hålla folk svenskt svala och få dom fortsätta gå till jobbet. Om Magdalena (s) rattade med V+Mp så skulle det bli mer av bidrag, tills statskassan gapade tom.

Oj. Så du lever ditt liv fullt ut nu?
Jag vill hänga på dig någongång.

Hade satsat på överlevnad, förmodligen så skulle flera överleva (vi är ju lite som kackerlackor).
Starta en ny civilisation och sånt.

En stor komet räcker. En stor jävla rymdsten som daskar ner i öknen eller på tajgan och sänder en tryckvåg över hela jordklotet som ödelägger våra städer, skapar tsunamis och rör upp ett moln av damm som är tjockt som en filt och täcker stora delar av jordklotet i åratal så att solens strålar inte når ner till marken.

Det har hänt förr. The Year Without Summer 1816. Då var det Mount Tambora som exploderade.

https://en.wikipedia.org/wiki/Year_Without_a_Summer

Tunguskaeventet 1908. Den gången var det en rymdsten.

https://en.wikipedia.org/wiki/Tunguska_event

Det är bara slumpen som har gjort att inte en tillräckligt stor sten landat på Jorden än. Åtminstone inte under vår civilisationscykel. Men Jorden är gammal. Människan är också mycket äldre än vad vi hittills trott. Det har kanske hänt förr. Det kommer kanske att hända igen.

Skulle en meteorit i storlek med månen krascha in i Jorden hade det varit över direkt. För det jag talar om behövs bara något oerhört mycket mindre. Det räcker med en sten som är tio-femton km i diameter, dvs ett gruskorn i astronomiska mått mätt. Det hade skapat vad jag skriver om ovan.

Rymden är enorm, det är osannolikt att en tillräckligt stor meteorit korsar jordens bana ens på en miljon år. Den som tog livet av dinosaurierna slog ned för 65 miljoner år sedan. Och till och med den hade man överlevt om man hade haft en bunker med mat för ett år. Däggdjurens förfäder överlevde det utan bunkrar. För att inte tala om de som slog ned 1816 och 1908.

Bara för att du bedömer det som osannolikt innebär det inte att det inte kan hända. Vilket trådstarten handlar om. Alla katastrofer är osannolika. Tsunamin i Thailand var också osannolik. Folk hade levt och vistats på den där stranden i årtionden och det hade aldrig stormat in vatten tidigare. Men när det väl skedde så gjorde det så, oavsett hur låga riskerna var sett till att det aldrig tidigare hänt. En jättestor rymdsten har alltså hänt förr och det kan hända igen, oavsett vad vi människor i vår hybris gissar om.

Vill du förvånas över hur människan lurar sig själv med sannolikheten så gjorde Tage Danielsson en kul monolog om det på sjuttiotalet.

Gå i terapi för att göra något åt det katastroftänket för att vara realistisk. Men inte skjuta upp något, bara lyssna till hjärtat i alla beslut och träffa de man älskar så mycket som möjligt. Sälja allt och skaffa en gård i Toscana, odla oliver och citroner. Leva enkelt och okomplicerat, nära havet.

Säger som Johnny Bode:

När atombomben kommer låt oss ta en kasse öl, och dra ut i skogen tills det blir fred"