Sammy, 7, gillar att sminka sig: ”I love this”, säger han

Det fetade.. Fy fan! Å soc tycker väl att detta är för "barnets bästa". Får ju hoppas på att dom agerar. Blir ju lite nyfiken på vad anledningen var att pojken blev placerad. Om nu ursprungsfamiljen var så hemsk så anser jag att fosterfamiljen inte är så mycket bättre då det är tydligt att han inte vill detta. Bara 7 år lillgubben, borde ansees som barnmisshandel detta 😥

Intressant.

Har inte läst hela tråden än, men det talas väldigt lite om Dante. Är han också adopterad? Även han kläs ju som flicka, och det är väl om möjligt ett ännu större övergrepp då han har Downs.

Just nu är Sammy transvestit, högst troligt på grund av att hans mor styrt honom dit. Att växa upp i en sådan miljö med skeva värderingar gör att man hamnar i en rätt sluten gemenskap som kan vara svår att ta sig ur. Dessa människor accepterar inte avvikelser och skulle se det som ett svek om Sammy senare kritiserar dessa och sin uppväxt. Så mycket för inkludering.

Transsexuell är inte samma sak som transvestit. Idag kan man nog "bli" båda, då trycket som sagt är hårt i den världen. Antingen är du med oss, eller så är du emot oss.

Edit: Jag minns "Rör inte min kompis"-kampanjen, men jag minns inte att vi hade några större problem med mobbing innan den. Känns som ett led i utvecklingen där alla ska "få vara sig själva", som nu gått överstyr. Mobbing behöver inte vara alltigenom negativt, på min farsa tid kallades det för kamratuppfostran. Vi måste alla rätta oss i ledet om vi ska fungera på en arbetsplats, det funkar liksom inte om alla ska dra åt olika håll och vara unika och sticka ut.

Spealr ingen roll!

Pojken pressas till att agera transa i 7 års ålder av sin vårdnadshavare, vad med det här tycker du är normalt och riktigt samt bra för barnet? har du varit barn själv? har du varit på en skolgård? tycker du att man som ansvarstagande förälder/vårdnadshavare medvetet ska skicka ett litet barn till garanterad mobbning och ett raserat liv om dagarna?

Ungen kan leka hemma med klänningar och läppstift bäst fan han vill, men i skolan måste han anpassa sig för att inte bli utsatt och få hela sitt framtida liv förstört, det här är ingenting annat än barnaga och det borde göras 10 000 orosanmälningar!

För omkring 150 år sedan hade många haft liknande diskussioner om flickor och kvinnor som bar byxor. Hur det var fel på dessa som gick mot normen och att det säkert kom hemifrån osv. Då det inte fanns ett organiserat motstånd till transsexuellas existens så hade man säkert inte samma tendens att skylla beteendet på något större, externt och i sin tur organiserat. Transvestism - dvs män som klär ut sig - det har funnits sedan förhistorisk tid över hela planeten.

Jag antar att du burit byxor, jeans till och med, någon gång. Jag utgår från att du inte känner att du bryter mot någon norm när du klär sig på sätt som traditionellt förknippas med män. Att du inte känner detta beror på att byxbärande har normaliserats hos flickor och kvinnor. Det har blivit en del av normen att flickor och kvinnor kan välja byxor, kjol eller klänning om de känner för det. Pojkar och män får fortfarande utstå allsköns fördömande om de tar på sig ens en kjol och ses med den. Vissa har så långt som att kalla andras egna val av kläder för ett sjukdomssymptom.

Att någon ropar på förbud och hittar på saker om familjeförhållanden och sinnessjukdom vid mötet med någons fria val, för att på så sätt rättfärdiga förbudsivern, det kan inte handla om något annat än en fundamental rädsla för frihet. Att inte inse att andra har preferenser som man själv saknar, det indikerar en hög grad av trångsynthet. Du har ADHD och det gör dig överdrivet frispråkig, vilket är en skön egenskap upp till en varierande nivå. När den passeras kan det bli besvärligt för både dig och din omgivning. Men jag dömer dig inte för det - det gör många andra.

Kjolar är sköna att ha på sig. Det vet du som kvinna och det vet jag som man. Det finns lägen då det passar alldeles utmärkt med en kjol och så finns det lägen då byxor är lämpliga. Att välja kläder beroende på tycke, smak och situation är inte sjukt.

Oj så mycket trams om mig å min diagnos. Det fetade.. Jisses nu har du tur att jag inte anmäler hit å dit. För det där är rena personangrepp mot en person som du inte ens känner. Majoriteten av dom folken jag socialiserar mig med är precis lika frispråkiga som jag själv. Lika barn leka bäst. Men du får döma mig hur mycket du vill.

Läs inlägget #227 där pojken ska ha erkänt att han har fått gömma sig. Å att mamman sen gör så att pojken måste erkänna nåt som han förmodligen inte står för själv. Att du tycker att det är ok får stå för dig själv men uppenbarligen så vill inte pojken detta själv. Han ser inte ens lycklig ut på bilden som är länkad i TS. Jag tycker inte att barn ska mobbas å här har ju fostermamman mycket skuld till att han måste gömma sig. Å nu har hon gjort det att dom är med i tidningen oxå, vilket han då blir ännu mera utsatt.

Hur många grabbar/män känner du som 7-åringar var i tidningen med smink och kjol?

Inte en enda. Vad har det för betydelse?

Transsexualitet och transvestism blandas friskt ihop av transfober. Kanske vill artikelns författare tydliggöra att det finns betydande skillnader.

Jag läser det du skriver och lär känna dig lite på det sättet.

Författaren till #227 tycks inte ha förstått artikeln. Den beskriver inget tvång eller någon mobbning. Den handlar om hur en 7-årig pojke gillar att klä sig i klänning och provade göra det en dag i skolan där han först kände sig nervös och sedan fick beröm. Morsan stödjer honom i sin utforskning av sin smak, men hon har inga krav på att han ska klä sig på ett visst sätt. Att så skulle vara fallet är hur det beskrivs här i tråden.

Transvestism är personligt. Det finns lika många skäl till varför det sker som det finns transvestiter. Det debuterar ofta i unga år och det är inte känt vad som ligger bakom driften. Det är vanligast bland killar och män, men att det är så kan också bero på att det har normaliserats bland kvinnor. Men kvinnor klär sig också överdrivet feminint ibland, dragqueens av honkön.

Eftersom du du verkar vara tvärsäker på att det inte kan bli lite pinsamt för pojken senare i livet så hade det varit intressant att veta in du hade ngra exempel i din omgivning.

När man ska bryta dumma tabun måste ju någon börja. Att bara försöka låtsas vara precis normal på alla sätt tror jag är hyfsat skadligt. Man får tacka dem innan oss, att vi får leva som vi gör idag och klä oss som vi vill. Sedan kan väl 7 år vara väl ungt att själv få bestämma sina kläder.

Men du, har du inte gjort saker när du var yngre som du kände dig lite skamsen över och sedan gått vidare från?

Att som prepubertal pojke ses i klänning bland jämnåriga för att man känner sig bekväm med det är i alla fall något som inte skulle få mig att känna att situationen är pinsam. Tvärtom så hade jag gärna gjort samma sak om jag hade vågat det på den tiden. Dagens barn har det lättare med toleransen från de vuxna.