Fejkad verklighet anno 2026?

Stämmer det verkligen?
Hela avsnittet är ju ägnat åt att söka såga honom.
För att inte tala om hur det såg ut i svenska "mainstream-media", inför hans första period som president.
De flesta tycktes vara helt chockade när han vann mot Hillary Clinton.

Om det är tänk som "teater" med ett strategiskt utfall så säger det ju en hel del om hur hjärnan bakom charadern är funtad. Varför spela narcissist om man inte är det? Ang makt och korruption så är det en bra fråga, utan att känna vare sig Palme eller Putin så placerar jag ändå dessa herrar på olika ställen i ett spektra utifrån hur jag uppfattat dem via offentligheten. Vad menar du att Trumps teater skulle ha för syfte?

Narcissism innebär att personen har en störd verklighetsuppfattning i form av grandiositet. För narcissisten är att sanning , fakta och andra människor endast relevanta i den mån de kan tjäna till att bekräfta dennes självbild. De blir ”roller” i en slags personlig teaterpjäs: antingen som dyrkare, vilka bekräftar narcissistens grandiositet, eller som fiender, vilka försöker förstöra den.

Liksom med allt annat som har med psykologi och personlighet att göra är narcissism ett spektrum, och utfaller olika beroende på annan karaktäristik. För att fylla sitt behov lär sig narcissisten snabbt ”styra” sin omgivning, men har denne också intelligens och impulskontroll sker detta inom lagens råmärken, vilket kan leda vår narcissist till en hög samhällsposition – särskilt om denne kommer från en förmögen bakgrund som Trump – medan den som saknar bådadera kommer använda bedrägeri eller våld. Dessa slutar i fängelse. Det centrala är dock det patologiska behovet att beundras och bekräftas.

På sätt och vis stämmer det att det kan fungera som en strategi. Eller man kan snarare säga såhär, om du är VD på ett företag kan ett narcissistiskt drag, tempererad av självkontroll och intelligens, göra det lättare för dig att fullgöra vissa arbetsuppgifter.

Exempel: Att ”effektivisera” genom att sparka personal blir lättare om du fokuserar på hur du kommer dyrkas som den som räddade företaget, snarare än om du fokuserar på hur de sparkade anställda kommer må.

Å andra sidan kommer det att bli svårare att göra andra saker. Du kan aldrig erkänna ett misstag eller ett misslyckande efter som det hade hotat din grandiositet. Alla har vi en tendens att vilja försvara oss, men detta är vad som skiljer den normala från den som lider av en störd verklighetsuppfattning: en äkta narcissist kan inte ens för sig själv erkänna ett misstag eller ett fel.

Allt som går dem emot måste det därför vara någon annans fel. Dessa adderas till listan av fiender som måste besegras, krossas eller elimineras - oavsett om de är den verkliga anlendingen till misstaget, misslyckandes eller problemet.

Börjar detta låta bakant?

Bakant?
Hm.
Förklara gärna hur en narcissist, oavsett var på något slags skala, kan ha några vänner alls eller t.o.m. bli USA:s president?

Ja det finns undfallenhet från våra politiker,
media är inte så intressant.

Del 1

Absolut! Först och främst måste vi dock sätta oss in i narcissistens tankevärld. Han har inte ”vänner” i den vanliga bemärkelsen; han ser på sina medmänniskor som statister i hans grandiosa spel. Roller kan vara:

Dyrkarna: de han kan kontrollera, och som tillfredsställer hans behov. Ofta är det anställda eller hans fru. Han kan vara vänlig och generös mot dessa i den mån de fortsätter dyrka honom, men i och med sin underordning så drar de också på sig hans förakt. Fixeringen vid grandiositet leder nämligen narcissisten till att förakta svaghet, och därmed kan han ofta inte avhålla sig från att förnedra dyrkare.

De starka: de som besitter egenskaper som narcissisten respekterar, som kompetens, framgång, pengar, kunskap, respekt från andra och så vidare. Förakt för svaghet motsvaras i en fascination för styrka. han vill därför gärna hålla sig nära till och kan vara mycket trevlig och generös mot; att han associerar sig med dessa bekräftar ju hans egen grandiositet.

Fienderna: de som gör något – något över huvud taget – som han uppfattar som hotande mot han grandiositet. Anledningen kan vara verklig eller inbillad – det spelar ingen roll – för narcissisten kan inte erkänna ett fel, inte ens för sig själv. Det är därför man talar om narcissism som en förvriden verklighetsuppfattning. Att inte vilja erkänna ett fel inför andra kan vara ett personlighetsdrag, men när du inte ens kan se det själv – aldrig någonsin över huvud taget – så talar vi om en störning. Fienderna kommer därför, oavsett anledning, etiketteras som avundsjuka, illvilliga, elaka och alla andra möjliga invektiv.

Narcissisten har alltså inte ”vänner” – men de som hamnar i den första och andra kategorin kan uppfatta sig som sådana, då narcissisten ju faktiskt kan behandla dem vänskapligt (även om föraktet tenderar att sippra in gällande den första kategorin). Ändock, blir de ett problem, ett hot mot grandiositeten, kommer de dumpas omedelbart, kanske rentav klassas om till fiender.

Hur kan då en narcissist bli USA:s president? jag ska svara i ett andra inlägg, så att texten inte blir för lång.

Del 2

Låt oss ni porträttera karaktärerna i dramat

Narcissisten: vårt särskilda exemplar kommer från en mycket förmögen bakgrund och besitter en särskild typ av karisma som gjort honom till en världskänd tv-stjärna. En avgörande aspekt av denna berömmelse är hans förmåga att agera ut en specifik roll, en särskild trop: den av den tuffa VD:n, obändiga företagsledaren, fastighetsmagnaten som sätter sitt namn i guld på skyskrapor.

Folket: vi talar här om en befolkning som (1) är utestängd från formellt politiskt inflytande, annat än genom sin rösträtt (eftersom politiken kostarpengar), och som har extremt lågt förtroende för den ”gamla” politiska klassen, och som (2) lever i en tid av progressiv ”wokeism” och invandring, vilka de uppfattar som existentiella hot mot deras livsstil och rentav deras liv, och som (3) saknar ”neutral” information eftersom allt media är kommersialiserad och därför dels vinklar allting för att tillfredsställa en viss målgrupp, och dels är konfigurerad för alarmism då detta driver trafik.

Det är gentemot dessa som narcissisten vänder sig. Hans motiv är enkelt. Att bli USA:s president, världens viktigaste man, är den ultimata grandiosa bekräftelsen. Han ser de som röstar på honom som dyrkare; han får möjlighet att frottera sig med de starka, exempelvis vissa presidenter från vissa länder som kan förbliva onämnda; han får möjlighet att använda den respekterade position som ämbetet innebär, samt hela den federala statens makt, till att kväsa sina fiender – uppifrån tronen, så att säga (varför han fortfarande ältar oförrätter från tio-tjugo år tillbaka)

Han använder sin karisma, sina pengar och sitt inflytande för att (1) framställa sig som en VD-outsider som ska komma in och göra rent hus med den gamla korrupta politiska klassen, och (2) stoppa wokeismen och kasta ut invandrarna. Dessutom har befolkningen, på grund av (3) det genomvinklade medieklimatet inga möjligheter att granska om den grandiosa bild som narcissisten lägger fram verkligen är sann.

Slutligen: vad var alternativet? Etablissemangsrepublikanerna är ett ruttet hus och den demokratiska motståndaren var en mumie.

Frågan är inte: Hur kunde han vinna? Frågan är snarare, varför skulle han inte vinna?

En trådstart i det rörigaste laget.

*Låst

/Moderator