Rälsbrott är oftast inget ”plötsligt” i meningen från en minut till nästa. Det handlar i regel om materialutmattning som byggs upp över tid och som kan upptäckas vid tillräckligt tät kontroll – men då krävs både pengar, personal och vilja att stänga trafik innan det smäller.
Reparationstiden beror på var brottet sitter och hur illa det är, men reservmaterial finns normalt. Problemet är sällan stålet, utan planeringen och tillgången på folk nattetid.
Liknande har hänt förr, ja. Orsakerna brukar inte vara spektakulära: upphandlingspress, eftersatt underhåll och ett system som körs hårdare än det var byggt för.
Det intressanta är att samma typ av infrastrukturfel hemma ses som ”tekniskt”, medan liknande fel på andra håll, läs havet, omedelbart får helt andra etiketter. Men det är väl bara en reflektion.