EU splittras, men varför och hur?

Replik till Macron, som har hålllit ett ansoråksfullt linjetal om "det hotade Europa" (nu även utsatt för tryck och hot från USA)

We don't need no Euro Union,
We don't need no Thought Control...

Tror Tyskland kommer stärka sitt inflytande i Be-Ne-Lux och sydöstra EU som historiskt tillhörde Österrike-Ungern samt kanske också Italien.
Detta kommer sedan leda till spänningar mot främst Frankrike-Polen.
Sen vi Nordiska länder får välja om vi skall "hänga på" tyskarna eller inte, men några direkta konflikter kommer det inte bli för Sverige.
Sen vilka konsekvenserna för EU blir, detta är svårt att förutspå?

Jo, och en gång i tiden var det också ett (bra) sätt att sälja in EG, som dessutom kanske var sant.

Jag tror EU kommer falla sönder på ett av tre sätt:
1. Nord/Syd-konflikt där en konstellation där Tyskland finns med lämnar eller kastar ut en drös länder som inte klarar att följa euro-kriterierna.
2. Pyspunka. Land efter land kommer att lämna på liknande sätt som Storbritannien. Kanske av lite olika skäl.
3. Konkurs-krasch. Ett av de största länderna går i teknisk konkurs och det övriga EU har inte politisk kraft att täcka förlusterna på samma sätt som man gjorde med pytte-ekonomin Grekland.

Japp. Alliansen mellan Tyskland och Frankrike är EU*s ryggrad,. den var också ett tungt ursprungligt motiv, för att undvika nya krig . men den är förstås inte självklar, 80 år efter andra världskriget och i ett läge där "Bryssel" har fått mycket mera av självständig exekutiv makt över Europa än man hade under det kalla kriget.

Det är dessutom en ren illusion att tro att den nuvarande ordningen där EU har typ 27 olika officiella språk och varje land har rätt att få allting översatt till sitt eget nationalspråk, plus obegränsad rärr att använda detta språk som sitt huvudmedium på hemmaplan, kommer att förtsätta ifall EU blir ännu mer övertstatligt,. Ur teknokraternas synvinkel är det ett rent slöseri att allt möjligt ska översättas till/från bulgariska, makedoniska, svenska och litauiska. Ett mer tydligt överstatligt EU kommer att betyda ett EU med bara ett fåtal tunga språk som används på officiell nivå, och det förstärker naturligtvis den process där alla de mindre nationella språken blir mindre värda, och där det blir rätt så omöjligt att aktivt ta del i och följa det politiska livet på EU-nivå om man inte är bra på tyska, franska osv.

Deltagandet från vanligt folk, t o m vanliga politiska partier och opinioner i de flesta av medlemsländerna skjuts åt sidan. Det ser vi redan idag - det har blivit mycket svårare att påverka beslut eller att upprätthålla något slags kontinuerlligt samtal mellan vanligt folk i landet (medborgarna, civilsamhöllet) och den politiska makten.

Och även EU:s syn på utbildning, forskning och akademiskt samarbete är i läöngden klart des-incentiviserande för samhällsvetenskaper, humaniora, språklig och historisk forskning i länder som är ensamma om sitt nationalspråk. Vilket t ex Sverige ju faktiskt är (vi kan ionte luta oss mot Svenskfinland), men också t ex Tjeckien, Ungern, Estland, Portugal (bortsett från Brasilien då, det är en helt annan värld) och Nederländerna.

När det inte längre går att göra karriär som historiker, språkforskare, sociolog eller museiman på vettiga villkor inom det egna landets referensramar och i huvudsak med bas på det egna språket, utan att känna sig ställd i skuggan av fysiker och teknologer (som ju lättare kan göra sin forskning på engelska eller tyska utan att tappa i täckning), då har man faktiskt förlorat något. Inte bara för dessa blivande forskare själva utan för hela den nationella kulturen (kulturlivet) och identiteten.

Det är ingen tillfällighet att svensk skönlitteratur, svensk samhällsforskning, humaniora osv verkar ha blivit allt mindre intressant eller relevant sean vi gick med i EU.

Jag skulle tvärtom påstå, USAs ledande roll i Europa, detta undvek motsättningar mellan Tyskland och Frankrike.
Detta handlade inta bara om NATO, utan massor med andra sammanhang som t.ex. kultur, film, musik.
Dessutom har EUs länder alltid tagit ställning för USA, i konflikter utanför Europa som vi egentligen inte har något med att göra.
Kanske med undantag för Vietnamkriget? Men detta berodde nog på att det fanns en omfattande kritik i USA, som smittade av sig?

Jo, det är klart att USA:s roll som "Overlord" och Hegemon inom NATO har verkat sammanhållande på EU, samtidigt som den gav Washington ett starkt inflytande via Bryssel (EU:s lilla "dirty secret" som ingen gärna talar högt om) - men önskan om samarbete mellan de här båda gamla rivalerna hade nog också en stark föraknring bland vanligt folk i bägge länderna på 50-70-talen. Man insåg på båda sidor om Rhen att Europa inte hade råd med ännu ett storkrig mellan tyskar och fransmän.

Och visst, EU-ländernas diplomati har varit väldigt präglad av dubbla måttstockar, man vill oftast för död och pina inte hamna i motsättning till USA. Gaza var delvis ett markant undantag från detta eftersom många länder inom EU har glidit mot en alltmer pro-palestinsk hållning, i alla fall ser de med en ny förståelse på palestiniernas sida av frågan och viftar inte bara undan det med att "Israel har ju rääääätt att försvara sig, i alla lägen!". Medan USA under både Biden och Trump har varit extremt pro-israeliska (pro-Netanyahu).

Hur som helst tror jag inte motsättningar mellan tyskar och andra på kontinenten, kommer påverka de Nordiska länderna länderna och Sverige särskilt mycket.
Vi kan sitta här i utkanten och välja vilka frågor vi skall samarbeta om med främst Tyskland.
Sen betvivlar jag faktiskt att rysshat som finns i t.ex. Sverige och Polen, detta skulle kunna vara grund för något nära fruktbart samarbete!

Rysshatet är delvis politiskt upptrummat, i alla fall här i Sverige. Visst, militärerna har alltid till stor del tänkt att det är Ryssland som är Arvfienden och det finns en gammal "kommunistskräck" inom högern, men bland vanligt folk har det inte funnits en särskilt stark känsla av att "Ryssen står och väntar opå att kasta sig över oss" eller en allmän etnisk fientlighet mot ryssar.

Rysshatet här på Flashback är absolut inte presentativt för hur de flesta svenskar tänker, och jag skulle nog säga att om Ukrainakriget tar slut och man får till en viss avspänning mellan Europa och Ryssland, så kommer också den här upptrissade ilskan mot Ryssland att dra sig tillbaka. För de allra flesta svenskar spelade Ukraina ingen roll alls före 2022.

I Polen är läget annorlunda eftersom de har en nationell mytologi som till stor del handlar om konflikter med Ryssland, förtrtyck från rysk sida, Polen som "Vaktposten mot öster" osv, men det är dock inte så att alla polacker går omkring och hatar ryssar.

Hur som helst tror jag en uppsplittring av EU kommer beröra Sverige särskilt mycket.
Vi kan säkert hur som helst samarbeta med norrmän, danskar och finnar.
Sen kan vi säkert också träffa olika avtal med ett tyskdominerat Centraleuropa.

På grund av olika åsikter om vilka länder man ska samarbeta med?
På grund av en energikris?
Men kan Euron överleva ändå, det borde den kunna väl?
Nästa år, alltså 2027, kan bli ett intressant år.

EU är inte mer enat nu än tidigare.. detta pga höger vågen som är på tröskeln. Eller högerextrem politik enligt vissa Tror EU kommer splittras rätt snart faktiskt.

De skenande priserna på energi kommer mycket riktigt snart knäcka EU.
De södra delarna från ända från Portugal bort till Rumänien kommer slå näven i bordet och förklara, -"vi skiter i rysshatarna och miljödårarna där uppe i norra och centrala EU, istället köper vi gladeligen rabatterad rysk olja och gas samt bränner ned nöje obegränsat med kol"!
De skenande priserna på energi kommer mycket riktigt snart knäcka EU.
Ryssarna har bl.a. en nybyggd hamn för export av LNG, vilken har begränsad produktion för brist på köpare. Denna hamn är kopplad till ett stort antal borrplatser för naturgas, vilket syns på kartan.

Port Utrennij (Morgon Hamnen) https://www.google.se/maps/@70.9702779,73.9714607,28243m/data=!3m1!1e3?entry=ttu&g_ep=EgoyMDI2MDMwNC4xIKXMD SoASAFQAw%3D%3D
[/quote]