Citat:
Ursprungligen postat av
Neksnor
Ordet skyddsrum har ju en särskild betydelse i det här sammanhanget. Om du bepansrar ditt dass så att det klarar av en atombomb så har du en säker plats att vara på, men inget skyddsrum. Det har pratats om att fixa vad som kallades "skyddade utrymmen" eller något liknande. I den kategorin torde tunnelbanor passa bra.
I något program av den där möpen Melker ("hemliga svenska rum" eller liknande) visades att någon tunnelbanestation var förberedd för sådant. Vatten och avlopp fanns och kunde ganska lätt göras mer användbart och det gick att placera betongskärmar nedanför rulltrapporna för att dämpa bombsplitter.
Du kommer in på ett intressant område här: vad behöver man egentligen för slags skydd, och hur länge?
Hur länge: Det är väl mycket ovanligt att folk tillbringar mer än några timmar, eller kanske max ett halvt dygn i någon form av skydd? London under Blitzen, Kyiv idag. Man går ned i tunnelbanan några timmar. Tar med sig varma kläder o litet mellanmål och dryck.
Hur kraftigt skydd: Tunnelbanan, eller källaren i ett hus där källaren har ordentliga betongväggar och -tak, står emot rätt mycket.
Skyddstum som uppfyller de högsta kraven: Där ska man kunna stanna under flera dagar eller ännu längre. Det ska finnas vatten, belysning, toaletter etc etc. Helst ska det vara atombombssäkert också. Men hur ofta behövs sådana skyddsrum? Skulle det mot förmodan bli atomkrig är skyddsrum kanske inte den viktigaste frågan?
Jag tänker att myndigheterna kanske behöver tänka igenom det här.
(Ett av mina syskon bor en dryg mil från centrum av en större stad. Huset de bor i har en källare med rätt tjocka betongväggar och ett bärande betongtak förstärkt med stålbalkar. Jag räknade litet på det. Den källaren bör inte ha några problem att klara av tryckvågen från en mindre, eller t o m medelstor atombomb som detonerar inne i stan, och vanliga bomber är bara ett problem om en större sådan får in en direktträff. Men hur stor är sannolikheten för det?)