Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Ja jäklar vilken offerkofta som åkte på där. Riktig skådespelare.
Vad ska man säga?
Quelle dommage…🤭
Jag har personligen blivit “rekryterad" av denne man. Det var år 2003, på Kuba av alla ställen. Han presenterade sig som Daniel Amar, så det har tagit mig lite tid att koppla att det är honom tidningarna skriver om. Jag var 18 år och befann mig i Havanna för att lära mig spanska. När jag var på väg att korsa en stor väg i centrala Havanna stannade han (eller hans kubanske chaufför, som jag minns det). Han var cirka 45 år och lätt överviktig. Han frågade var jag kom från, började prata om Sverige och erbjöd mig att följa med i bilen för att dricka kaffe. Jag hoppade in och han frågade om jag hade funderat på att jobba som fotomodell. Jag tyckte tanken var mycket lustig: Jag är extremt ofotogen. Dessutom bara 165 centimeter lång och inte byggd som en typisk modell. Men jag höll masken, för det här verkade bli intressant.
Vi åkte hem till honom, i en lägenhet på markplanet i ett fint gammalt hus. Där fanns hans flickvän. Hon var 30-nånting, med blek hy och ljusbrunt lockigt hår, ovanligt smal och mycket vacker. Hon gav ett intelligent och sofistikerat intryck.
Jag tillbringade ett antal timmar i denna lägenhet under två dagar. Verksamheten gick mest ut på att Daniel pratade och jag lyssnade. Han berättade om sin barndom i Algeriet. Han poängterade att han absolut inte var arab utan berber. Han kom från en mycket fattig familj och hans föräldrar var över 40 år när han föddes. De fick honom för att de inte hade några kondomer, sa han. Han nämnde också sitt stöd för Israel och sa att han inte litar på araber. Han visade sin hemsida, photograph.com, som jag inte tyckte såg ut som så mycket. Vi pratade hela tiden engelska.
Ibland började han prata om min karriär som fotomodell. Han hävdade att det fanns jobb även för kvinnor som inte har typisk modellkroppsbyggnad i reklambranschen. Sen började han istället prata om att jag skulle bli skådespelerska. Han visade mig en glassig, tjock broschyr fylld med bilder på vackra unga kvinnor. Det stod inget annat om kvinnorna än detaljer som ögonfärg och nationalitet. Ingen löpande text, inget om skådespelarmeriter. Han tittade menande på mig och sa att han kunde få in mig i den boken. Han gav mig rådet att inte vara kräsen med roller. Jag var förstås skeptisk: Vilken filmskapare väljer skådespelerskor ur en ytlig katalog? Och varför skulle jag vara en duglig skådespelerska? Men jag spelade med någorlunda.
Vid ett tillfälle åkte vi till flygplatsen för att hämta upp vänner till Daniel. En av dem var amerikan, cirka 50 år, med blond hästsvans och cowboyhatt. Daniel sa senare att han var rik, han ägde en fabrik med 150 anställda som tillverkade T-shirts. Daniel beklagade att denne man inte hade någon flickvän, han omgav sig bara med “hookers”.
Mot slutet av den andra dagen var nästa dags plan klar: Daniel ville fotografera mig. Jag minns inte exakt hur, men på något sätt gjorde han klart att han förväntade sig att jag skulle ha en fysisk relation med honom. Han försökte kyssa mig, men han var inte våldsam eller aggressiv. Jag minns att jag frös till is och besvarade inte hans närmanden.
Trots detta kom jag till den inplanerade fotosessionen nästa morgon. Då förklarade han att han inte ville jobba med mig för jag var inte “open" eller hur han nu uttryckte det. Jag sa något alltför besserwissrigt om lämpligheten i att blanda ihop privata och professionella relationer och då blev han irriterad på riktigt. Han hävde ur sig nån harang om att jag inte hade något att lära honom och att jag borde gå till universitetet och lära mig om verkligheten. Jag lyssnade inte så noga, för jag fattade vinken: Det var dags att gå. Så jag gick ut från hans hus medan han förklarade vad som var fel med mig.
Några dagar senare råkade jag träffa hans flickvän, utomhus. Hon verkade inte vara informerad om att jag hade fått sparken och bjöd in mig att hälsa på nån gång.
Mest av allt förundrades jag över taffligheten i operationen. Jag blev aldrig riktigt klok på vem som försökte lura vem. Det verkade vara viktigt för Daniel att lura sig själv att unga kvinnor var attraherade av honom och att han hade genuina relationer (till skillnad från amerikanen med hästsvansen, som bara umgicks med fnask). Han framstod som mycket mer intresserad av att övertyga sig själv om detta än att faktiskt lura mig till något.
I efterhand försökte jag förstås ta reda på vem Daniel Amar var, men jag var inte framgångsrik. Förrän nu. Tydligen finns det inte så många människor i världen. Åtminstone inte så många knäppskallar som systematiskt försöker utnyttja unga kvinnor genom att locka dem med modelljobb.
Vi åkte hem till honom, i en lägenhet på markplanet i ett fint gammalt hus. Där fanns hans flickvän. Hon var 30-nånting, med blek hy och ljusbrunt lockigt hår, ovanligt smal och mycket vacker. Hon gav ett intelligent och sofistikerat intryck.
Jag tillbringade ett antal timmar i denna lägenhet under två dagar. Verksamheten gick mest ut på att Daniel pratade och jag lyssnade. Han berättade om sin barndom i Algeriet. Han poängterade att han absolut inte var arab utan berber. Han kom från en mycket fattig familj och hans föräldrar var över 40 år när han föddes. De fick honom för att de inte hade några kondomer, sa han. Han nämnde också sitt stöd för Israel och sa att han inte litar på araber. Han visade sin hemsida, photograph.com, som jag inte tyckte såg ut som så mycket. Vi pratade hela tiden engelska.
Ibland började han prata om min karriär som fotomodell. Han hävdade att det fanns jobb även för kvinnor som inte har typisk modellkroppsbyggnad i reklambranschen. Sen började han istället prata om att jag skulle bli skådespelerska. Han visade mig en glassig, tjock broschyr fylld med bilder på vackra unga kvinnor. Det stod inget annat om kvinnorna än detaljer som ögonfärg och nationalitet. Ingen löpande text, inget om skådespelarmeriter. Han tittade menande på mig och sa att han kunde få in mig i den boken. Han gav mig rådet att inte vara kräsen med roller. Jag var förstås skeptisk: Vilken filmskapare väljer skådespelerskor ur en ytlig katalog? Och varför skulle jag vara en duglig skådespelerska? Men jag spelade med någorlunda.
Vid ett tillfälle åkte vi till flygplatsen för att hämta upp vänner till Daniel. En av dem var amerikan, cirka 50 år, med blond hästsvans och cowboyhatt. Daniel sa senare att han var rik, han ägde en fabrik med 150 anställda som tillverkade T-shirts. Daniel beklagade att denne man inte hade någon flickvän, han omgav sig bara med “hookers”.
Mot slutet av den andra dagen var nästa dags plan klar: Daniel ville fotografera mig. Jag minns inte exakt hur, men på något sätt gjorde han klart att han förväntade sig att jag skulle ha en fysisk relation med honom. Han försökte kyssa mig, men han var inte våldsam eller aggressiv. Jag minns att jag frös till is och besvarade inte hans närmanden.
Trots detta kom jag till den inplanerade fotosessionen nästa morgon. Då förklarade han att han inte ville jobba med mig för jag var inte “open" eller hur han nu uttryckte det. Jag sa något alltför besserwissrigt om lämpligheten i att blanda ihop privata och professionella relationer och då blev han irriterad på riktigt. Han hävde ur sig nån harang om att jag inte hade något att lära honom och att jag borde gå till universitetet och lära mig om verkligheten. Jag lyssnade inte så noga, för jag fattade vinken: Det var dags att gå. Så jag gick ut från hans hus medan han förklarade vad som var fel med mig.
Några dagar senare råkade jag träffa hans flickvän, utomhus. Hon verkade inte vara informerad om att jag hade fått sparken och bjöd in mig att hälsa på nån gång.
Mest av allt förundrades jag över taffligheten i operationen. Jag blev aldrig riktigt klok på vem som försökte lura vem. Det verkade vara viktigt för Daniel att lura sig själv att unga kvinnor var attraherade av honom och att han hade genuina relationer (till skillnad från amerikanen med hästsvansen, som bara umgicks med fnask). Han framstod som mycket mer intresserad av att övertyga sig själv om detta än att faktiskt lura mig till något.
I efterhand försökte jag förstås ta reda på vem Daniel Amar var, men jag var inte framgångsrik. Förrän nu. Tydligen finns det inte så många människor i världen. Åtminstone inte så många knäppskallar som systematiskt försöker utnyttja unga kvinnor genom att locka dem med modelljobb.
Citat:
Säkert han som har fixat dom underåriga nakna tjejerna som Epstein butler pratar om https://www.youtube.com/shorts/xIKcl-Euh54
Har någon svensk tjej erkänt?
Har någon svensk tjej erkänt?
Är inte det här samma man som 'vår Xofia" brukade hänga med på Stureplan innan han presenterade henne för CP?
Citat:
Jag har personligen blivit “rekryterad" av denne man. Det var år 2003, på Kuba av alla ställen. Han presenterade sig som Daniel Amar, så det har tagit mig lite tid att koppla att det är honom tidningarna skriver om. Jag var 18 år och befann mig i Havanna för att lära mig spanska. När jag var på väg att korsa en stor väg i centrala Havanna stannade han (eller hans kubanske chaufför, som jag minns det). Han var cirka 45 år och lätt överviktig. Han frågade var jag kom från, började prata om Sverige och erbjöd mig att följa med i bilen för att dricka kaffe. Jag hoppade in och han frågade om jag hade funderat på att jobba som fotomodell. Jag tyckte tanken var mycket lustig: Jag är extremt ofotogen. Dessutom bara 165 centimeter lång och inte byggd som en typisk modell. Men jag höll masken, för det här verkade bli intressant.
Vi åkte hem till honom, i en lägenhet på markplanet i ett fint gammalt hus. Där fanns hans flickvän. Hon var 30-nånting, med blek hy och ljusbrunt lockigt hår, ovanligt smal och mycket vacker. Hon gav ett intelligent och sofistikerat intryck.
Jag tillbringade ett antal timmar i denna lägenhet under två dagar. Verksamheten gick mest ut på att Daniel pratade och jag lyssnade. Han berättade om sin barndom i Algeriet. Han poängterade att han absolut inte var arab utan berber. Han kom från en mycket fattig familj och hans föräldrar var över 40 år när han föddes. De fick honom för att de inte hade några kondomer, sa han. Han nämnde också sitt stöd för Israel och sa att han inte litar på araber. Han visade sin hemsida, photograph.com, som jag inte tyckte såg ut som så mycket. Vi pratade hela tiden engelska.
Ibland började han prata om min karriär som fotomodell. Han hävdade att det fanns jobb även för kvinnor som inte har typisk modellkroppsbyggnad i reklambranschen. Sen började han istället prata om att jag skulle bli skådespelerska. Han visade mig en glassig, tjock broschyr fylld med bilder på vackra unga kvinnor. Det stod inget annat om kvinnorna än detaljer som ögonfärg och nationalitet. Ingen löpande text, inget om skådespelarmeriter. Han tittade menande på mig och sa att han kunde få in mig i den boken. Han gav mig rådet att inte vara kräsen med roller. Jag var förstås skeptisk: Vilken filmskapare väljer skådespelerskor ur en ytlig katalog? Och varför skulle jag vara en duglig skådespelerska? Men jag spelade med någorlunda.
Vid ett tillfälle åkte vi till flygplatsen för att hämta upp vänner till Daniel. En av dem var amerikan, cirka 50 år, med blond hästsvans och cowboyhatt. Daniel sa senare att han var rik, han ägde en fabrik med 150 anställda som tillverkade T-shirts. Daniel beklagade att denne man inte hade någon flickvän, han omgav sig bara med “hookers”.
Mot slutet av den andra dagen var nästa dags plan klar: Daniel ville fotografera mig. Jag minns inte exakt hur, men på något sätt gjorde han klart att han förväntade sig att jag skulle ha en fysisk relation med honom. Han försökte kyssa mig, men han var inte våldsam eller aggressiv. Jag minns att jag frös till is och besvarade inte hans närmanden.
Trots detta kom jag till den inplanerade fotosessionen nästa morgon. Då förklarade han att han inte ville jobba med mig för jag var inte “open" eller hur han nu uttryckte det. Jag sa något alltför besserwissrigt om lämpligheten i att blanda ihop privata och professionella relationer och då blev han irriterad på riktigt. Han hävde ur sig nån harang om att jag inte hade något att lära honom och att jag borde gå till universitetet och lära mig om verkligheten. Jag lyssnade inte så noga, för jag fattade vinken: Det var dags att gå. Så jag gick ut från hans hus medan han förklarade vad som var fel med mig.
Några dagar senare råkade jag träffa hans flickvän, utomhus. Hon verkade inte vara informerad om att jag hade fått sparken och bjöd in mig att hälsa på nån gång.
Mest av allt förundrades jag över taffligheten i operationen. Jag blev aldrig riktigt klok på vem som försökte lura vem. Det verkade vara viktigt för Daniel att lura sig själv att unga kvinnor var attraherade av honom och att han hade genuina relationer (till skillnad från amerikanen med hästsvansen, som bara umgicks med fnask). Han framstod som mycket mer intresserad av att övertyga sig själv om detta än att faktiskt lura mig till något.
I efterhand försökte jag förstås ta reda på vem Daniel Amar var, men jag var inte framgångsrik. Förrän nu. Tydligen finns det inte så många människor i världen. Åtminstone inte så många knäppskallar som systematiskt försöker utnyttja unga kvinnor genom att locka dem med modelljobb.
Vi åkte hem till honom, i en lägenhet på markplanet i ett fint gammalt hus. Där fanns hans flickvän. Hon var 30-nånting, med blek hy och ljusbrunt lockigt hår, ovanligt smal och mycket vacker. Hon gav ett intelligent och sofistikerat intryck.
Jag tillbringade ett antal timmar i denna lägenhet under två dagar. Verksamheten gick mest ut på att Daniel pratade och jag lyssnade. Han berättade om sin barndom i Algeriet. Han poängterade att han absolut inte var arab utan berber. Han kom från en mycket fattig familj och hans föräldrar var över 40 år när han föddes. De fick honom för att de inte hade några kondomer, sa han. Han nämnde också sitt stöd för Israel och sa att han inte litar på araber. Han visade sin hemsida, photograph.com, som jag inte tyckte såg ut som så mycket. Vi pratade hela tiden engelska.
Ibland började han prata om min karriär som fotomodell. Han hävdade att det fanns jobb även för kvinnor som inte har typisk modellkroppsbyggnad i reklambranschen. Sen började han istället prata om att jag skulle bli skådespelerska. Han visade mig en glassig, tjock broschyr fylld med bilder på vackra unga kvinnor. Det stod inget annat om kvinnorna än detaljer som ögonfärg och nationalitet. Ingen löpande text, inget om skådespelarmeriter. Han tittade menande på mig och sa att han kunde få in mig i den boken. Han gav mig rådet att inte vara kräsen med roller. Jag var förstås skeptisk: Vilken filmskapare väljer skådespelerskor ur en ytlig katalog? Och varför skulle jag vara en duglig skådespelerska? Men jag spelade med någorlunda.
Vid ett tillfälle åkte vi till flygplatsen för att hämta upp vänner till Daniel. En av dem var amerikan, cirka 50 år, med blond hästsvans och cowboyhatt. Daniel sa senare att han var rik, han ägde en fabrik med 150 anställda som tillverkade T-shirts. Daniel beklagade att denne man inte hade någon flickvän, han omgav sig bara med “hookers”.
Mot slutet av den andra dagen var nästa dags plan klar: Daniel ville fotografera mig. Jag minns inte exakt hur, men på något sätt gjorde han klart att han förväntade sig att jag skulle ha en fysisk relation med honom. Han försökte kyssa mig, men han var inte våldsam eller aggressiv. Jag minns att jag frös till is och besvarade inte hans närmanden.
Trots detta kom jag till den inplanerade fotosessionen nästa morgon. Då förklarade han att han inte ville jobba med mig för jag var inte “open" eller hur han nu uttryckte det. Jag sa något alltför besserwissrigt om lämpligheten i att blanda ihop privata och professionella relationer och då blev han irriterad på riktigt. Han hävde ur sig nån harang om att jag inte hade något att lära honom och att jag borde gå till universitetet och lära mig om verkligheten. Jag lyssnade inte så noga, för jag fattade vinken: Det var dags att gå. Så jag gick ut från hans hus medan han förklarade vad som var fel med mig.
Några dagar senare råkade jag träffa hans flickvän, utomhus. Hon verkade inte vara informerad om att jag hade fått sparken och bjöd in mig att hälsa på nån gång.
Mest av allt förundrades jag över taffligheten i operationen. Jag blev aldrig riktigt klok på vem som försökte lura vem. Det verkade vara viktigt för Daniel att lura sig själv att unga kvinnor var attraherade av honom och att han hade genuina relationer (till skillnad från amerikanen med hästsvansen, som bara umgicks med fnask). Han framstod som mycket mer intresserad av att övertyga sig själv om detta än att faktiskt lura mig till något.
I efterhand försökte jag förstås ta reda på vem Daniel Amar var, men jag var inte framgångsrik. Förrän nu. Tydligen finns det inte så många människor i världen. Åtminstone inte så många knäppskallar som systematiskt försöker utnyttja unga kvinnor genom att locka dem med modelljobb.
Kan bara beklaga att du blev utsatt men tur i oturen slapp undan med hälsan i behåll.
Det stämmer nog bra att det är DS som du råka ut för på Cuba. I DOJ filerna ser man att Epstein har aktiviteter på och runt Cuba.
Var Epsteins fokus på affärer tycks vara i världen styrde även sex-trafficingen geografiskt. Dvs var DS ”jobba”.
Du hade säkert för mycket skinn på näsan och mer ekonomiskt oberoende än vad han räknade med. De har annars rekryterat socioekonomiskt svaga tjejer med omvårdnadssvikt. Lätta offer.
Det DS sysslar med är ett förtäckt sex trafficing nätverk där han lurat in flickor i just modell och skådespelarvärlden, ”glammigt kändisliv”, men i grund och botten har han sålt flickor för att bli sexuellt utnyttjade.
Vi ser i DOJ filer hur han möjliggör resor, pass, idhandlingar, boende etc. Man ser även vilka flygplatser som används för att undkomma vidare passagerarkontroller.
Det är en storskalig industri som Epstein betala bra för då det faciliterade hans affärsrelationer med de kunder som var ”open”.
Daniel Amar Siad och hans nätverk med Tigran och Wolfgang är helt skrupellösa. Lägg därtill kvinnorna som G Maxwell.
Kanske finns fler som blivit utsatta av Daniel Amar Siad (eller någon annan i nätverket) som läser här och vill dela med sig?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera