Sveriges 18-24 åringar mår dåligt

Bra skrivet. Ligger nog mycket i det.

Under hela 1900-talet var varje år bättre än det innan, undantaget krigen, men de skulle ju ta slut någon dag. På 80-talet såg man allt bli bättre. Självklart var ungdomar optimistiska då.

Idag har vi mer förtryck, våld, kontroll mm, än när ungdomarna var barn. Tror det känns deppigt då. Så länge man tror på en bättre framtid tål man det mesta.

Att må dåligt är inte samma idag som förr. Då var det depression, världskrig, fanns inga läkemedel, ett samhälle utan skyddsnät, hot om kärnvapenkrig och Aids. Nu är det krismöte och psykhjälp när hamstern dött. Alla är utifrånstyrda, sover illa, tränar inget eller blir skjutsade överallt som jättebäbisar. Sen itutade kollektivt hat sen dagis, inkl mot dem själva. De har både överbeskyddats och vet för mycket om saker de inte är mogna för än. Hade de lagts undan mobilen hade hälften varit vunnet.

På 80-talet kunde du köpa ett nyproducerat radhus för strax över en genomsnittlig årslön, du räknade med att vara skuldfri inom 5 år, radhuset värmdes med direktverkande el för efterblivna politiker hade inte stängt ner kärnkraften ännu, fårvallare och annat skräp fanns inte så långt ögat kunde nå och de vaggande tyghögarna på försörjningsstöd i centrum hörde framtiden till.

Idag bombarderas de med negativitet i en telefon som dödar dem mentalt, telefonen har även gjort att många felaktigt fått en autismdiagnos när de i själva verket missat sin barndom pga skärmar, det förnedringsrånas i plugget och är du tjej blir du kallad svennehora, 1RoK kostar långt norr om 2 miljoner så du måste vara välbargad eller spara i ett halvt decennium bara för att täcka kontantinsatsen, ja, det finns mycket skit idag!

Finns många orsaker till detta. Till exempel mångkultur, feminism, normbrytande åtgärder i syfte att förstöra kärnfamilj och sunda könsroller, en dysfunktionell bostads- och arbetsmarknad, moraliskt förfall, hedonism och så vidare.

Män och kvinnor i den åldern - i ett sunt och friskt samhälle - hade skaffat barn, villa och vovve. Mannen hade försörjt sin familj medan kvinnan tar hand om hushållet. Barnen hade varit friska. På arbetsplatsen hade meritokrati förelegat.

Ungar är så sköra idag så det är ju inte klokt!

Jag tror att trösken för att "må dåligt" har sänkts drastiskt senaste årtiondena.
Förr bet man ihop och kämpade, idag ska allt serveras på silverfat.

De lyfter individualismens ensamhet i artikeln:
Mening, sammanhang och gemenskap hänger ihop med mål i livet i ett förhållande med vår omgivning. Att bara enbart gå efter egna existentiella mål som pengar, saker och karriär gör att man bara "existerar" i sin bubbla.

Och för att få tag i ett 1a-hand kontrakt på hyresrätt så är det bara hoppas att pärona satte dig i bostadskö innan du lämnade BB om du inte ska bo i absoluta obygden.

Svåraste tiden i livet och samhället har inga klara besked.

Om unga fokuserat på jobb och familj tidigare tror jag de hade mått bättre. Men sen så ska de ju starta en karriär och hitta en partner också. Svår tid som sagt.

Då finns det väl inga "sunda och friska samhällen" (förutom afghanistan typ.. ) alls idag, folk har inte skaffat barn i 20 årsåldern på jättelänge, js i sverige har förstagångsföderskor varit över 25 även på 1800-talet. Låt dem ha lite kul istället, och inte gå direkt från villalivet till villalivet. Att leva i ngn slags kärnfamilj med mamma, pappa, två barn är inget naturligt historiskt.

Det är staten som tar bort folks framtid och sociala behov, inte privata företag. Allt vänstern rör vid blir skit.