Rättning i ledet!
"Anomalous Agenda" ska explicit fokusera på hur mänsklig perception, kognitiva bias och kulturella narrativ formar rapporter om unidentified anomalous phenomena (UAP), snarare än att a priori postulera extraterrestriella förklaringar. Detta är i linje med liknande initiativ vid etablerade institutioner (NASA UAP Independent Study Team, AARO-rapporter, Galileoprojektet).
Att avfärda all systematisk granskning av sådana fenomen som oseriöst bygger på antagandet att vår nuvarande fysikaliska och epistemologiska ram är fullständig och ofelbar. Historien visar emellertid upprepade gånger att vad som initialt betraktats som omöjligt eller hallucinatoriskt senare integrerats i vetenskapen (t.ex. meteoriter före 1803, ball lightning, kontinentaldrift). Den materiella världsbilden har justerats gång på gång när nya data inte passat in.
Varginha-fallet (20 januari 1996), som nyligen uppmärksammats igen i samband med 30-årsjubileet och James Fox presskonferens vid National Press Club (20 januari 2026), illustrerar poängen: multipla oberoende vittnesmål (inklusive civila, militär och medicinsk personal) beskriver konsistenta anomalier som inte fullt förklarats inom konventionella hypoteser, trots den brasilianska militärens IPM 18/1997-slutsats om ryktesspridning.
Oavsett orsak kvarstår en residual av primärdata som motiverar fortsatt akademisk analys – inte som "bevis" för non-human intelligens, utan som ett fall av hur anomalier utmanar vår epistemologi. Så kan det vara att majoriteten av UAP-rapporter är missförstånd, sensorfel eller psykologiska effekter. Men tänk om vi – alla, nåja. nästan alla – haft fel i att förutsätta att universum uteslutande lyder under de parametrar vi hittills kartlagt?