Nu Johan på Snippen har köpt sej en Ford,
i hastighet slår han nu märras rekord.
Han skramlar och krokar, han är just inte ny,
han köpte begagnad i Skillingaryd.
Den är just inte vacker, Johans bil att beskåda,
den liknar ej bil utan mest en gammal låda.
Men vad gör det, det är ju samma sak,
för Johan han har sin särskilda smak.
Motorn den är prima fast bensin den går åt,
och oljan den droppar i strida stråt.
Men Johan han sitter så styv vid sin ratt,
då ska ni tro han är karl för sin hatt.
Refräng:
Hadeli å hadela å haderideralla,
tjo vad det går fast vägarna är smala.
Johan han sitter så styv vid sin ratt,
då ska ni tro han är karl för sin hatt.
Så kommer en söndagsmorgon klockan sju,
och tuppen han galer sitt kukeliku.
Då ropar Johan till fru och till barn:
”Nu ska vi ge oss iväg allesamman!”
Opp och hoppa, nu står bilen färdig på gården,
nu ska vi ut och åka hela dagen nu med Forden.
Och Johan han ropar till mor i sin tur:
”Stoppa ner lite skinka och korv i vår bur!”
Så packas det kaffe och bullar och fläsk,
och ungarna jublar med skratt och med gny.
Men bilen den hostar och stannar tvärt opp,
och Johan han svär så det ryker av knopp.
Dock framåt det bär över sten och över sand,
och hela familjen får se sig omkring i vårt land.
Och fastän det skramlar och låter som tusan,
så är Johan stoltast i hela kommunen.
Nu Johan på Snippen har köpt sej en Ford,
i hastighet slår han nu märras rekord.
Han skramlar och krokar, han är just inte ny,
han köpte begagnad i Skillingaryd.
Den är just inte vacker, Johans bil att beskåda,
den liknar ej bil utan mest en gammal låda.
Men vad gör det, det är ju samma sak,
för Johan han har sin särskilda smak.
Motorn den är prima fast bensin den går åt,
och oljan den droppar i strida stråt.
Men Johan han sitter så styv vid sin ratt,
då ska ni tro han är karl för sin hatt.
Refräng:
Hadeli å hadela å haderideralla,
tjo vad det går fast vägarna är smala.
Johan han sitter så styv vid sin ratt,
då ska ni tro han är karl för sin hatt.
Så kommer en söndagsmorgon klockan sju,
och tuppen han galer sitt kukeliku.
Då ropar Johan till fru och till barn:
”Nu ska vi ge oss iväg allesamman!”
Opp och hoppa, nu står bilen färdig på gården,
nu ska vi ut och åka hela dagen nu med Forden.
Och Johan han ropar till mor i sin tur:
”Stoppa ner lite skinka och korv i vår bur!”
Så packas det kaffe och bullar och fläsk,
och ungarna jublar med skratt och med gny.
Men bilen den hostar och stannar tvärt opp,
och Johan han svär så det ryker av knopp.
Dock framåt det bär över sten och över sand,
och hela familjen får se sig omkring i vårt land.
Och fastän det skramlar och låter som tusan,
så är Johan stoltast i hela kommunen.
