Får man vända på frågan?
Före industrialiseringen levde 95% av befolkningen på jordbruk. Man producerade huvudsakligen åt sig själva, så det skedde väldigt lite handel. (Jag menar: Potatisen man odlade konsumerades av den egna familjen. Ingen valuta växlade händer, ingen byteshandel utfördes).
Ur ett BNP perspektiv producerade en sådan självhushållande familj nästan inget alls, förutom möjligen kollekten till kyrkan och supen hos gästgiveriet. BNP var nära noll, men en massa arbete utfördes.
Nu är förhållandet det omvända: 95% jobbar INTE i jordbruket, nästan ingen alls är självförsörjande. Alla varor och tjänster bidrar till BNP-måttet.
Det för-industriella levnadssättet var i det stora hela hållbart. Med några små förändringar borde det fortfarande fungera. Miljöpåverkan var mycket mindre, psykisk ohälsa antagligen ganska ovanlig. Födelsetalen var höga. Jag tror de flesta upplevde fler stunder av lycka än vad folk gör idag.
TS tror att vi idag väljer att leva annorlunda därför att "det är kul".
Jag skulle vilja ifrågasätta det.
Så vitt jag vet räckte inte jordbruksmarken till att försöjra alla; det gick det inte att försörja sig och sin familj på den lilla plätt man hade kvar efter arvsskifte. Då kanske man dog när det var missväxt. Ett tag fanns möjligheten att migrera till amerikat, men nu är det fullt även där. Så man flyttade till sta'n i jakt på försörjningsmöjligheter ('urbanisering').
Inget av ovanstående gjordes för att "det var kul".
Numera bor alltså de flesta i små betongmoduler som staplats på varandra. Man gör det därför att ens förfäder inte kunde försörja sig själva, inte för att förfäderna "tyckte det var kul". Vi bor trångt, vi har långt till släkten och till naturen. Vi mår psykiskt dåligt. Och så ersätter vi allt det där som förut var "livskvalitet" med prylar av plast. Vi fördriver tiden med att titta på en liten platt skärm som hela tiden flimmrar av bilder på folk som gör saker "för att det är kul". Vi önskar att vi hade det som dem.
Det som tidigare generationer "tyckte var kul" är otillgängligt för oss. Vi pressas att jobba hårdare för mindre "kul". En del av oss blir sjuka av det. Men för att resten av oss skall fortsätta orka så berättar den nya överklassen för oss att just det vi gör nu "är kul". När inte ens sex är kul, vad har vi kvar?
Ha en bra helg, förresten!
Före industrialiseringen levde 95% av befolkningen på jordbruk. Man producerade huvudsakligen åt sig själva, så det skedde väldigt lite handel. (Jag menar: Potatisen man odlade konsumerades av den egna familjen. Ingen valuta växlade händer, ingen byteshandel utfördes).
Ur ett BNP perspektiv producerade en sådan självhushållande familj nästan inget alls, förutom möjligen kollekten till kyrkan och supen hos gästgiveriet. BNP var nära noll, men en massa arbete utfördes.
Nu är förhållandet det omvända: 95% jobbar INTE i jordbruket, nästan ingen alls är självförsörjande. Alla varor och tjänster bidrar till BNP-måttet.
Det för-industriella levnadssättet var i det stora hela hållbart. Med några små förändringar borde det fortfarande fungera. Miljöpåverkan var mycket mindre, psykisk ohälsa antagligen ganska ovanlig. Födelsetalen var höga. Jag tror de flesta upplevde fler stunder av lycka än vad folk gör idag.
TS tror att vi idag väljer att leva annorlunda därför att "det är kul".
Jag skulle vilja ifrågasätta det.
Så vitt jag vet räckte inte jordbruksmarken till att försöjra alla; det gick det inte att försörja sig och sin familj på den lilla plätt man hade kvar efter arvsskifte. Då kanske man dog när det var missväxt. Ett tag fanns möjligheten att migrera till amerikat, men nu är det fullt även där. Så man flyttade till sta'n i jakt på försörjningsmöjligheter ('urbanisering').
Inget av ovanstående gjordes för att "det var kul".
Numera bor alltså de flesta i små betongmoduler som staplats på varandra. Man gör det därför att ens förfäder inte kunde försörja sig själva, inte för att förfäderna "tyckte det var kul". Vi bor trångt, vi har långt till släkten och till naturen. Vi mår psykiskt dåligt. Och så ersätter vi allt det där som förut var "livskvalitet" med prylar av plast. Vi fördriver tiden med att titta på en liten platt skärm som hela tiden flimmrar av bilder på folk som gör saker "för att det är kul". Vi önskar att vi hade det som dem.
Det som tidigare generationer "tyckte var kul" är otillgängligt för oss. Vi pressas att jobba hårdare för mindre "kul". En del av oss blir sjuka av det. Men för att resten av oss skall fortsätta orka så berättar den nya överklassen för oss att just det vi gör nu "är kul". När inte ens sex är kul, vad har vi kvar?
Ha en bra helg, förresten!