Citat:
Ursprungligen postat av
platyzma
Allt kan göra mer skada än nytta, men för gemene Iranier är det nog glasklart vad som utgör största risken.
Jag tror absolut att många iranier upplever regimen som det största hotet i sitt dagliga liv. Det är helt rimligt. Men det är just här neokonservativt tänkande ofta blir farligt förenklat: idén att man kan slå ut ett ont styre militärt och att något bättre automatiskt ska ta dess plats.
Den logiken har testats gång på gång. Irak är det tydligaste exemplet på hur neokonservativa antaganden om snabba regimskiften, stabilisering och demokrati istället skapade maktvakuum, sekteristiskt våld och ett betydligt farligare liv för civila. Samma mönster syns i Libyen och Afghanistan, där hotbilden för vanliga människor efter ingripandet ofta blev mer splittrad, mer brutal och svårare att fly ifrån.
Och det stannar inte inom landets gränser. Krigen i Irak, Syrien och Libyen bidrog direkt till den stora flyktingkrisen mot Europa, med miljontals människor på flykt. Det var inte bara ett regionalt misslyckande, utan en humanitär och politisk kris som fortfarande präglar Europa idag. Ett militärt ingripande i Iran, ett land med över 85 miljoner invånare och en redan explosiv regional situation riskerar att skapa flyktströmmar i en helt annan skala.
Poängen är inte att ursäkta regimen eller att blunda för övergrepp. Poängen är att ifrågasätta tanken att militärt ingripande per automatik minskar lidandet. För gemene iranier kan hotet kännas glasklart idag, men ett ingripande enligt neokonservativ logik riskerar att ersätta ett förtryck med flera samtidiga hot: inbördesstrider, proxykrig, ekonomiskt sammanbrott och massflykt.
Skepsis här handlar inte om cynism eller likgiltighet, utan om lärdomar. Historien visar att när komplexa samhällen reduceras till militära problem, är det nästan alltid civilbefolkningen och i förlängningen även omvärlden som får betala priset.