Citat:
Bland bibliotekarer är V ett synnerligen populärt parti, enligt en undersökning från valet 2022 (Biblioteksbladet). V verkar också vara ett parti som ofta engagerar sig i biblioteksfrågor, exempel på det är bibliotekspersonalens villkor (Vänsterpartiet i Norrköping) samt att bibliotek ses som någon slags bastion för demokrati (Vänsterpartiet i Göteborg).
Är det här ett exempel på att V är ett intresseparti för det s.k. transferiatet? Min egen uppfattning är att alla som idag söker information främst använder nätet. Biblioteken är väl mest en slags fritidsgård för hemlösa och pensionerade boomers?
Jag ser inte att det skulle göra någon större skillnad om alla bibliotek bara lades ned. Fortfarande på 1990-talet var de väl till lite nytta, eftersom det inte fanns utbyggt bredband till alla då, och folk kom dit för att använda Internet. Idag har nästan varenda kotte hela Internet i sin telefon. Ensamma gamlingar kan prata med varandra.
Det känns som biblioteken idag är en relik, vars personal inte gör någon större samhällsnytta. En stor offentlig sektor som bekostas med skattemedel ligger i dessa esteters intresse. Hade biblioteken privatiserats hade de dött ut direkt till skillnad från vård och skola som folk fortfarande ser ett värde i. I ett ultrakapitalistiskt samhälle hade folk fortfarande betalat för vård eftersom folk behöver vård. Likadant uppfattar många föräldrar att det är bra att barnen får gå i skolan. Även om hemskolning existerar så är det inte ett särskilt omfattande fenomen.
När jag ska måla upp en mental bild av en vänsterpartist, så tänker jag osökt just på en kvinna med glasögon och kanske en palestinasjal. Jag tror att V medvetet har etablerat sig som ett parti för detta klassegment eftersom gamla VPK en gång i tiden insåg att de flesta arbetare var ganska ointresserade av att Sverige skulle bli någon variant på Sovjetunionen. Eftersom arbetarna på den tiden röstade på S så fick VPK rikta in sig på grupper som hade andra agendor.
Just offentliganställda akademiker tror jag är en grupp som tilltalas starkt av deviser som "ta från de rika och ge till de fattiga!". Detta blir en metafor för att biblioteken (som inte skapar något större värde) ska få skattepengar från industrin (som skapar enorma värden). På en fabrik eller teknisk byrå måste man jobba ganska hårt och effektivt eftersom man är konkurrensutsatt. Offentligt finansierade bibiliotek är en skyddad verkstad precis som många akademiska institutioner. Utan någon press från omvärlden kan man ägna sig åt att arrangera politiska möten och producera ideologiska texter från olika vänsterperspektiv. Sådana perspektiv kan vara feminism, asylrätt, antikolonialism med mera. Notan för alla dessa kostnader skickas sen till samma kapitalistiska system och borgerliga stat som man påstår att man vill avskaffa.
Varför tror du att V är så populärt bland bibliotekarier?
Är det något i bibliotekariernas roll som gör V attraktivt för denna yrkesgrupp?
Är det här ett exempel på att V är ett intresseparti för det s.k. transferiatet? Min egen uppfattning är att alla som idag söker information främst använder nätet. Biblioteken är väl mest en slags fritidsgård för hemlösa och pensionerade boomers?
Jag ser inte att det skulle göra någon större skillnad om alla bibliotek bara lades ned. Fortfarande på 1990-talet var de väl till lite nytta, eftersom det inte fanns utbyggt bredband till alla då, och folk kom dit för att använda Internet. Idag har nästan varenda kotte hela Internet i sin telefon. Ensamma gamlingar kan prata med varandra.
Det känns som biblioteken idag är en relik, vars personal inte gör någon större samhällsnytta. En stor offentlig sektor som bekostas med skattemedel ligger i dessa esteters intresse. Hade biblioteken privatiserats hade de dött ut direkt till skillnad från vård och skola som folk fortfarande ser ett värde i. I ett ultrakapitalistiskt samhälle hade folk fortfarande betalat för vård eftersom folk behöver vård. Likadant uppfattar många föräldrar att det är bra att barnen får gå i skolan. Även om hemskolning existerar så är det inte ett särskilt omfattande fenomen.
När jag ska måla upp en mental bild av en vänsterpartist, så tänker jag osökt just på en kvinna med glasögon och kanske en palestinasjal. Jag tror att V medvetet har etablerat sig som ett parti för detta klassegment eftersom gamla VPK en gång i tiden insåg att de flesta arbetare var ganska ointresserade av att Sverige skulle bli någon variant på Sovjetunionen. Eftersom arbetarna på den tiden röstade på S så fick VPK rikta in sig på grupper som hade andra agendor.
Just offentliganställda akademiker tror jag är en grupp som tilltalas starkt av deviser som "ta från de rika och ge till de fattiga!". Detta blir en metafor för att biblioteken (som inte skapar något större värde) ska få skattepengar från industrin (som skapar enorma värden). På en fabrik eller teknisk byrå måste man jobba ganska hårt och effektivt eftersom man är konkurrensutsatt. Offentligt finansierade bibiliotek är en skyddad verkstad precis som många akademiska institutioner. Utan någon press från omvärlden kan man ägna sig åt att arrangera politiska möten och producera ideologiska texter från olika vänsterperspektiv. Sådana perspektiv kan vara feminism, asylrätt, antikolonialism med mera. Notan för alla dessa kostnader skickas sen till samma kapitalistiska system och borgerliga stat som man påstår att man vill avskaffa.
Varför tror du att V är så populärt bland bibliotekarier?
Är det något i bibliotekariernas roll som gör V attraktivt för denna yrkesgrupp?
Boken, d.v.s. codexen, fanns 2 000 år innan Internet. Den kommer sannolikt finnas 2 000 år efter Internet. För egen del tror jag mobiler och sociala medier och skit bara är en förbipasserande fluga.
Redan nu, efter 20 år, känns det som om allt bara går i en cirkel och AI är skrattretande klappkasst.
En lite snabbare uppslagsbok ...
Folk kommer vilja fortsätta läsa böcker, och biblioteken är eldoradot för denna form av information. Vem vet om den gamla hederliga pappertidningen, just nu stendöd, gör comeback.
Biblioteken har fått en liten annan roll: Från lugnt utrymme för studier och kontemplation, till som du säger datacentraler med kopiatorer och numera fritidsgårdar för ungdomar och rum för utslagna som behöver värme. Det är dags att reclaima biblioteken som sin första iteration.
Det lugna utrymmet. Finns behov av ett sådant i ett allt stökigare samhälle.
Kort sagt: Det analoga vinner i längden. Det digitala är alltmer segt, repetitivt och misslyckat.
Peak Data var för en tio år sedan.
Vad gäller bibliotekariernas politiska åsikter så skiljer det sig sannolikt från person till person.
De är servicemänniskor och vill göra kunden, d.v.s. oftast låntagaren, nöjd.
