Varför är den ukrainska nationalismen så extrem?

Tja, det råder ingen som helst tveksamhet om vilken sida som drog igång upploppet som ledde till branden. Det är farligt att starta upplopp och kasta brandbomber omkring sig. Då kan man bli innebränd.

Jag uppfattar att många ukrainska nationalister som står och slår på trumman för sitt land och försöker sälja in det i media har ett stort mindervärdeskomplex gentemot Ryssland i botten. Oksana Zabuzjko, en exilukrainsk författare som skrev några uppmärksammade artiklar våren 2022 om hur "Ryssland har stulit våra författare och räknat ukrainska kompositörer som ryska" på rätt cvaga grunder,. och som sedan var hedersgäst på Bokmässan i Hötebiorg samma år, är ett typiskt exempel, Reznikov och Kuleba likaså. De här figurerna har bestämt sig för att "vi ska profilera oss på att vara allting som Ryssland inte är, inte anses vara" och då kör man till 110% på detta, för att få stöd från Väst.

Att det dessutom betyder att många av dem hyllar landets gamla SS-volontärer från andra världskriget eller berättar sagor om att "egentligen var det ju Ukraina och vårat folk som besegrade Tyskland på östfronten, inte ryssarna, men Moskva stal den segern också" är lika logiskt som det är pinsamt.

Det är förmodligen också så att de känner att deras nation "missade tåget" för hundra år sedan,. när många andra nationer i Östeuropa lyckades ta steget upp till ett eget land - även om rätt få av dessa länder satte sig själva på karten genom ett direkt befrielsekrig mot sina tidigare överherrar: de flesta av dessa östeuropeiska länder ritades in på kartan vid Versaillesfreden 1919 som en produkt av att de gamla imperierna hade kollapsat, det var inte dessa nationer själva som hade kämpat sig till ett eget land på slagfältet.

Det "republiken Ukraina" som fanns under ett par korta år 1918-20 var också i stort sett en marionettstat för den sönderfallande tyska stormakten samt fölr de "vita generaler" som förde krig mot bolsjevikerna (t exd Denikin). Denna ukrainska republik hade större delen av tiden inte ens kontroll över Kiev som hölls av Röda armén (eller ibland av Denikin, som var tsartrogen ryss). Men eftersom man inte lyckades komma med på tåget den gången känner man förmodligen att nutiden, nu under 2010-20-talen, är det enda "historiska fönster" man någonsin kommer att få för att verkligen etablera sig som en stark och tydlig nationalstat och då är de beredda till vilka allianser som helst, och en rätt grov retorik, för att försöka gripa det tillfället. Känslan har varit att "det blir ingen andra chans", i alla fall inte om man vill ha ett stort och virilt kraftfullt Ukraina.