Är män skyldiga kvinnor ÄNNU mer empati? (empati-hetsen kring kvinnan i Rönninge)

Jag förstår inte vart du vill komma? Eftersom gärningsman och offer var helt okända för varandra i Rönningefallet, handlar det alltså inte om våld i nära relationer! Du försöker vrida och vända på det, så det passar den oerhörda kränkning som verkar ha drabbat din stackars varelse.

Det är något annat som skaver hos dig och alla andra stackare som tar denna händelsen som en ren förolämpning. Trots att det inte är någon av er som drabbats. Varken av ett bestialiskt mord eller av våld i nära relation.

Men snälla lilla vän, ämnet ligger under psykologi, inte aktuella brott. Och rubriken är "Är män skyldig kvinnor ÄNNU mer empati". Det aktuella styckmordet är givetvis hemskt, men diskussionen som förs i den här tråden är en mer allmän. Och då måste vi se på det generella fallet, och i detta är kvinnan direkt ansvarig för att ha försatt sig i den våldsamma situationen.

Offren är individer i olika åldrar från olika län.

Jag ångrar själv att jag var så dum att jag skar kontakten med de tidigare vännerna bara för att jag ville leva helt och hållet för min f.d. sambo, men jag var bara 30 då och "fattade" väl inte så mycket bättre, men när jag väl blev lämnad efter 6 och ett halvt år var det som om hela min värld brakade samman och jag började supa kopiöst. Men förstod senare att det tydligen är ganska vanligt att män klipper med tidigare vänner och kompisar när de går in i förhållanden.

Ja, min f.d. började missbruka efter att jag lämnat honom, men det är inte mitt problem att han inte kan hantera sina känslor och är så "needy". Han har valet att söka hjälp/ vård eller supa/ knarka ihjäl sig.

Uppenbarligen menades att kvinnor som grupp röstat på ett visst sätt och nu klagar över resultatet.

Uppenbarligen menade jag att kvinnor är individer och inte bör hållas kollektivt ansvariga för denna galning

Jag har sett många män uttrycka empati för kvinnan som mördandes i Rönninge. Ändå så ser jag många kvinnor som nu kräver att alla män ska lägga rejält mer empatiskt kapital på att reflektera över det som skett med kvinnan i Rönninge. Bland annat Katia Mosally skriver:


Jag har dock lite svårt att hitta motivationen att lägga massa tid och energi på att sitta och tycka ännu mer synd om kvinnor. Jag upplever nämligen att svenska kvinnor enbart har empati för sitt eget kön. Jag har aldrig hört en kvinna yttra ett endaste empatiskt ord om att:
• Män står för cirka 70 % av alla självmord i Sverige.
• En absolut majoritet (ofta över 90 %) av de som dör i arbetsplatsolyckor i Sverige är män. Män drabbas även oftare av svåra fysiska förslitningsskador kopplade till tunga lyft och farliga arbetsmiljöer.
• Män utgör majoriteten av offren för dödligt våld och grov misshandel (ofta utomhus av okänd gärningsman).
• Män är överrepresenterade när det gäller tungt alkohol- och drogmissbruk.
• Män får mer sällan vård för psykiska problem, ofta på grund av normer om att "vara stark" och inte visa svaghet, vilket leder till att de inte får behandling i tid.
• Män har i snitt färre nära vänner än kvinnor och förlitar sig ofta emotionellt helt på sin partner. Vid en separation är det vanligare att män står mer ensamma kvar.
• Det är vanligare att lågutbildade män i glesbygd lever ensamma och aldrig bildar familj, jämfört med kvinnor som oftare flyttar till städer och utbildar sig.
• I det svenska skolsystemet presterar pojkar generellt sämre än flickor, vilket påverkar deras framtidsutsikter.
• Majoriteten av de som lever i akut hemlöshet eller sover utomhus är män.
• Vid våld i nära relation så erbjuds män sällan något skyddat boende då fler kommuner enbart har skyddat boende för kvinnor.
• Män har en kortare förväntad medellivslängd än kvinnor. På grund av samhällsnormen om den maskulina mannen har män svårare att gå till läkaren i förebyggande syfte och söker ofta vård först när symptomen är akuta, vilket leder till sämre prognoser för sjukdomar som cancer och hjärt-kärlsjukdomar.
• Majoriteten av de som riskerar sitt liv i krig och blir kanonmat är än idag män, så massmordet på män i krig (där många dessutom blir ofrivilligt tvångsmässigt inkallade) är heller ingenting som kvinnor uttrycker empati över.

Och om någon vill argumentera emot någon av ovanstående punkter och hävda att ”män får skylla sig själva för X & Y”, jaha - men med den logiken får väl kvinnor som röstar på partier som vill ha mer invandring ta ansvar för det faktum att 63% av de som dömts för våldtäkt i Sverige har invandrarbakgrund (källa: (FB) Hur många våldtäkter begås av invandrare? Forskare på Lunds Universitet svarar! )

För att vara tydlig: det som hänt i Rönninge är fruktansvärt, borde aldrig ha hänt och det är absolut ett enormt problem att många kvinnor inte kan känna sig trygga och blir mördade. Men problemet är att med den korta meningen har jag ändå uttryckt mer empatiskt om det motsatta könets problem än vad många svenska kvinnor någonsin har gjort. Min psykologiska diskussion handlar bara om huruvida män borde börja lägga lika mycket (läs: lite) empati på kvinnors problem som kvinnor lägger empati på mäns problem.

Hur tänker ni, ska alla män se till att nu dedikera rejält med empatiskt kapital till det som skett med den mördade kvinnan i Rönninge, eller bör män lägga lika mycket (läs: lite) empati på kvinnors problem som kvinnor lägger empati på mäns problem?

Män utsätts för våld i mycket högre grad än kvinnor men varför ska vi bara prata om våld mot kvinnor? Vad hände med allas lika värde?