Jag började bli rädd för nationalism efter att ha sett de grymheter som begåtts av den ukrainska armén i kriget mellan Ryssland och Ukraina.
Om man talar om detta kommer ofta pro-ukrainska anhängare att börja prata om fasism och kalla Putin för en "Putler".
Men Ryssland är inte lika nationalistiskt som Ukraina. Sovjetunionen var en multinationell stat som istället för nationalism betonade jämlikhet och kommunism. Under Sovjetunionen levde människor, trots etniska skillnader, i relativ fred utan stora etniska konflikter. Men Ukraina har en historia av att följa Bandera, en nazistisk figur, och samarbeta med Nazi-Tyskland under 1930-talet. Till exempel är många av de ukrainska soldaterna i dagens krig djupt involverade i nationalistiska ideologier, medan många av de ryska soldaterna som deltar gör det för pengar.
Självklart finns det också ukrainska medborgare som inte vill delta i kriget, men baserat på de senaste fyra årens krig verkar en majoritet i Ukraina stödja kriget.
Om Ukraina hade kapitulerat lika snabbt som Afghanistan hade kriget kunnat sluta snabbt och fredligt. Tänk på Afghanistan idag. Den afghanska armén kapitulerade till talibanerna på bara två veckor, utan praktiskt taget några offer. I efterhand var det ett klokt beslut.
Jag tror att nationalism, denna fasansfulla ideologi, är grym.
Tidigare, när folk betonade sin nation och sitt land, såg jag det som en vacker sak. Men efter kriget ser jag dessa människor som mördare.
Verkar nationalism, nazism eller fascism som en normal ideologi? Jag har insett att slutet för dessa ideologier ofta är döden.
Det är som en bil som rusar mot ett stup. Människor har en tendens att bråka när tre personer samlas, och nationalism leder bara till konflikter och elände mellan länder.
Detta ämne handlar inte om att argumentera för orsakerna och resultaten av kriget. Jag vill helt enkelt säga att vi nu måste tänka allvarligt på nationalism.
Tänk på hur mycket mer fredlig världen skulle vara om vi inte hade religion eller nationalism.
För protokollet, jag är inte en anhängare av mångkulturalism, och jag är inte heller vänster- eller högeranhängare. Det är bara det att jag, när jag ser kriget i Ukraina, nu är livrädd för själva nationalismens ideologi, och det är därför jag skriver detta.
Om man talar om detta kommer ofta pro-ukrainska anhängare att börja prata om fasism och kalla Putin för en "Putler".
Men Ryssland är inte lika nationalistiskt som Ukraina. Sovjetunionen var en multinationell stat som istället för nationalism betonade jämlikhet och kommunism. Under Sovjetunionen levde människor, trots etniska skillnader, i relativ fred utan stora etniska konflikter. Men Ukraina har en historia av att följa Bandera, en nazistisk figur, och samarbeta med Nazi-Tyskland under 1930-talet. Till exempel är många av de ukrainska soldaterna i dagens krig djupt involverade i nationalistiska ideologier, medan många av de ryska soldaterna som deltar gör det för pengar.
Självklart finns det också ukrainska medborgare som inte vill delta i kriget, men baserat på de senaste fyra årens krig verkar en majoritet i Ukraina stödja kriget.
Om Ukraina hade kapitulerat lika snabbt som Afghanistan hade kriget kunnat sluta snabbt och fredligt. Tänk på Afghanistan idag. Den afghanska armén kapitulerade till talibanerna på bara två veckor, utan praktiskt taget några offer. I efterhand var det ett klokt beslut.
Jag tror att nationalism, denna fasansfulla ideologi, är grym.
Tidigare, när folk betonade sin nation och sitt land, såg jag det som en vacker sak. Men efter kriget ser jag dessa människor som mördare.
Verkar nationalism, nazism eller fascism som en normal ideologi? Jag har insett att slutet för dessa ideologier ofta är döden.
Det är som en bil som rusar mot ett stup. Människor har en tendens att bråka när tre personer samlas, och nationalism leder bara till konflikter och elände mellan länder.
Detta ämne handlar inte om att argumentera för orsakerna och resultaten av kriget. Jag vill helt enkelt säga att vi nu måste tänka allvarligt på nationalism.
Tänk på hur mycket mer fredlig världen skulle vara om vi inte hade religion eller nationalism.
För protokollet, jag är inte en anhängare av mångkulturalism, och jag är inte heller vänster- eller högeranhängare. Det är bara det att jag, när jag ser kriget i Ukraina, nu är livrädd för själva nationalismens ideologi, och det är därför jag skriver detta.
