Det är svårt att inte känna en viss oro när man ser hur Storbritannien nu vänder blicken mot Stillahavsområdet. Efter århundraden av imperialistisk ambition och kolonialt inflytande har den brittiska utrikespolitiken nu tagit ett tydligt steg mot att återuppliva sin närvaro i en region som länge präglats av lokala styrkor och självbestämmande. Det är som om historiens vingslag ekar igen, men denna gång under en annan flagga – den av geopolitisk ambition och maktspel.
Tecken på detta?
Det är ingen hemlighet att Storbritannien ser Stillahavet som en nyckel till framtidens inflytande. Men detta är inte bara ett strategiskt drag, det är ett tecken på att den brittiska imperialismen, som en gång dominerade världshaven, försöker återuppliva sin roll som en global maktfaktor – trots att de formellt avskaffat kolonialt styre. Det är en påminnelse om att imperialism inte är något som försvinner, den bara förändrar skepnad. Och i denna nya skepnad är det ofta andra länder, ofta små nationer med mod och vilja att bestämma själva, som får betala priset.
Det är värt att påminna om att historien visar oss vad imperialistiska ambitioner ofta leder till: konflikter, destabilisering och förlorad självständighet för de drabbade. Storbritanniens förnyade intresse för Stillahavet kan mycket väl bli en källa till spänningar, inte fred. Det är en påminnelse om att makt inte är något man kan ta för givet, och att självständighet och frihet är värden som måste försvaras – inte tas för givna.
De som vill se en fredlig och rättvis värld måste stå upp mot denna trend. Vi måste påminna om att det är i solidaritet, respekt för självbestämmande och avveckling av imperialistiska ambitioner som en hållbar framtid byggs. Att Storbritannien nu omorienterar sig mot Stillahavet är inte bara en fråga om geopolitik – det är en fråga om vilken värld vi vill leva i. En värld där makt används för att dominera, eller en värld där alla länder har rätt att bestämma över sina egna öden.
Så låt oss vara tydliga: imperialism är inte lösningen på världens problem. Den är en del av problemet. Och i denna nya era måste vi stå starka i vår vilja att försvara självständighet, fred och rättvisa – oavsett vilken flagga som vajar. För historien visar oss att den som söker makt ofta förlorar sin själ. Och det är just detta vi måste kämpa mot – för en framtid där alla folk kan leva i frihet, utan hot om ny imperialistisk expansion.
Är Brittiska Imperiet mer intresserad av Stilla Havet än Europa?
Kommer de vilja gå in Ukraina så som Frankrike har antydt?
Kommer lämna NATO?
Kommer ni sakna imperiet?
Tecken på detta?
- Gick med handelsavtalet TPP11 2024 som den enda landet utan kust i Stilla Havet (se karta).
- Gick med militäralliansen AUKUS med USA och Australien 2021 för att "promote a free and open Indo-Pacific that is secure and stable." (orsakade på köpet en kris mellan Australien och Frankrike då Australien skrotade planerna på att bygga ubåtar i Frankrike)
- Befäste sin självpåstådda ägande av Malvinerna genom en fuskreferendum à la Putin 2013. Malvinerna är imperiets nyckel till Stilla Havet då Argentina/Chile äger Eldslandet.
- Förnyade sin Stilla Havs-spionallians Five Eyes med toppmöte i Stanford, Kalifornien, 2023 där följande spionchefer medverkade Mike Burgess (Australien), David Vigneault (Kanada), Andrew Hampton (Nya Zeeland), Ken McCallum (Brittiska Imperiet) och Director Christopher Wray (USA).
Det är ingen hemlighet att Storbritannien ser Stillahavet som en nyckel till framtidens inflytande. Men detta är inte bara ett strategiskt drag, det är ett tecken på att den brittiska imperialismen, som en gång dominerade världshaven, försöker återuppliva sin roll som en global maktfaktor – trots att de formellt avskaffat kolonialt styre. Det är en påminnelse om att imperialism inte är något som försvinner, den bara förändrar skepnad. Och i denna nya skepnad är det ofta andra länder, ofta små nationer med mod och vilja att bestämma själva, som får betala priset.
Det är värt att påminna om att historien visar oss vad imperialistiska ambitioner ofta leder till: konflikter, destabilisering och förlorad självständighet för de drabbade. Storbritanniens förnyade intresse för Stillahavet kan mycket väl bli en källa till spänningar, inte fred. Det är en påminnelse om att makt inte är något man kan ta för givet, och att självständighet och frihet är värden som måste försvaras – inte tas för givna.
De som vill se en fredlig och rättvis värld måste stå upp mot denna trend. Vi måste påminna om att det är i solidaritet, respekt för självbestämmande och avveckling av imperialistiska ambitioner som en hållbar framtid byggs. Att Storbritannien nu omorienterar sig mot Stillahavet är inte bara en fråga om geopolitik – det är en fråga om vilken värld vi vill leva i. En värld där makt används för att dominera, eller en värld där alla länder har rätt att bestämma över sina egna öden.
Så låt oss vara tydliga: imperialism är inte lösningen på världens problem. Den är en del av problemet. Och i denna nya era måste vi stå starka i vår vilja att försvara självständighet, fred och rättvisa – oavsett vilken flagga som vajar. För historien visar oss att den som söker makt ofta förlorar sin själ. Och det är just detta vi måste kämpa mot – för en framtid där alla folk kan leva i frihet, utan hot om ny imperialistisk expansion.
Är Brittiska Imperiet mer intresserad av Stilla Havet än Europa?
Kommer de vilja gå in Ukraina så som Frankrike har antydt?
Kommer lämna NATO?
Kommer ni sakna imperiet?
__________________
Senast redigerad av Platensis 2025-12-22 kl. 15:55.
Senast redigerad av Platensis 2025-12-22 kl. 15:55.
