Visselblåsarlagen, korruption och utköp?

Fundering kring korruption och visselblåsarlagen i Sverige:

Vi säger ofta att Sverige har låg korruption, samtidigt som man erkänner att vänskapskorruption är svår att upptäcka och mäta och vi tycks falla varje år i korruptionsindex

Sedan visselblåsarlagen infördes – finns det någon som sett siffror på att fler korruptionsfall faktiskt avslöjats, särskilt i kommuner?

Samtidigt läser man ofta om utköp av tjänstemän och chefer från kommuner och myndigheter.

Borde man inte jämföra utvecklingen av visselblåsarärenden med ökningen av sådana utköp – för att se om problem verkligen blir mer synliga, eller bara hanteras...!

Hur tänker ni andra?

Man har väl hört om fall som beror av visselblåsningen. Men det verkar (av det man hör) som att det mest är strul och problem. De som visslar blir varnade, av med jobbet, uthängda och mobbade.

Men något jag inte begriper varför vi inte kan få bort är det där med alla som missköter sitt jobb och får sluta också får massa pengar. Varför i helvete ger man dem pengar? Hur får man stopp på det?

I privata bolag så får de naturligtvis göra som de vill. Men i statliga och kommunala bolag så måste väl detta få ett slut.

Avseende ditt första stycke så blir min fundering ännu en:

Om visselblåsarlagen fungerar väl, borde dess effekter vara som tydligast i de miljöer där risken för korruption bedöms vara störst.

Att så inte tydligt kan påvisas väcker mig frågan om hur problemen faktiskt hanteras i praktiken. Och man pratar ofta om att det är i kommunerna, är fallen tydligt flest där tro?