Citat:
Vilket cirkelresonemang! "Om man inte tror på spöken, är man ju helt försvarslös när det börjar spöka!". Redan här avslöjar du att du är ansatt av tvivel, och inte alls är säker på att det finns varken ondska eller sadister. Vilket är en bra impuls förstås, för det är väldigt sällsynta fenomen.
De som behandlar andra illa - till synes oprovocerat - har i princip alltid ett motiv. En del tror att det är en mänsklig plikt att upprätthålla någon sorts hierarki i livet och i samhället, och att det är en plikt att hela tiden markera överläge mot de som är svagare än dig själv.
En del människor reagerar med ilska och förakt när någon visar sig svag, uttrycker sig otydligt eller bara skapar oro och disharmoni i rummet. De ägnar sig gärna åt till synes sadistiska uppläxningar, för att få tyst på människor. Ofta är det människor som är så lättstörda att de inte kan höra sig själv tänka om det händer något de stör sig på, och de hanterar det genom att ge sig på den som stör.
Den klassiske "sadistiska" chefen eller läraren, är oftast en person med dålig självkänsla, som tar det personligt när de blir ifrågasatta eller hånade, och därför känner de sig tvingade att använda sin makt på ett sadistiskt sätt, för att inte förlora sin position.
De rena sadisterna har ofta sexuella motiv, och är ganska sällsynta.