Vad är/gör en "albonde"? (en slags bonde)

I Ystads Allehanda från 1897-11-05 kan man läsa följande:

Svinpriserna ha nu fallit något, men äro dock ganska höga. Vi alboniter eller »albönder» sälja ganska många svin till slakterierna, ty här hemma har nästan var och en »sin lille gris», som han pysslar om på bästa sätt, för att få »sul te jul». Nu i dagarne ha jordbrukarne lite var släppt sina svin i skogarne för att få dem gödda på ållon.

https://tidningar.kb.se/zfn840q4ws8vvnpr/part/1/page/2?q=%22alb%C3%B6nder%22

Alboniterna eller »albönderna» i det här sammanhanget kom från Albo härad, som var ett härad i sydöstra Skåne, dåvarande Kristianstads län, idag utgörandes de norra delarna av Tomelilla och Simrishamns kommuner.

albonde verkar syfta på Ale och inte på alträdet.

Om man söker på "albonden" på tidningar.kb.se får man en träff i tidningen Dalpilen från 1904-04-15. Om det är den gamla tidningen från Dalarna du menar så ser det förvisso ut att stå Albonden på ett ställe i den, men jag misstänker att det borde ha stått Ålbonden, detta eftersom han verkar ha varit från Åls socken i Dalarna. På ett annat ställe i samma artikel står det dessutom Ålbonden.

https://tidningar.kb.se/0jbn70db5jqq1xr/part/1/page/2?q=%22albonden%22%20

Ja förleden "al" kan ha olika innebörd i olika ord, precis som framgick, finns ingen tvekan i det.

"Al bonde" särskrivet alltså. "Al" i dålig bemärkelse. Är "al" från annat språk?

Man benämnde sej själv utifrån ortsnamnet, både som grupp och i enskilda individers namn.
Det kanske även fanns ekbönder från Ekby osv.

Albönderna från Ale-trakten tycks dock fått dåligt rykte med tiden, så att albonde blev ett skällsord/glåpord.

I Bornholmsk ordbog av J. C. S. Espersen hittar man följande, med liknande betydelse som i Rietz dialektlexikon:

Al (â), adj. ægte; bruges kun i enkelte Forbindelser eller Sammensætninger f. E. ejn al bone, en ægte Bonde; ejn al rnajn, en rigtig Mand (Gudh.); Sk. al d. s. («en al bonde» Klingh.). Ordet er, uagtet den eenslydende Udtale, dog neppe af samme Oprindelse som hint ovf. (under Ajl) anførte al, men snarere at henføre til samme Slægt, som Gottl. adal, ægte, ædel, gammel; Dsk. (foræld.) adel; jfr. Diplom af 1346 «tolff athel Bønder» (Thurah p. 165); Jsk. ail, aiel («fortrinlig, udmærket god» Molb. D. L. p. 7).

https://bornholmske-samlinger.dk/wp-content/uploads/2014/10/1908-Espersens-Ordbog.pdf

En till sak från Rietz dialektlexikon, med koppling till ovanstående innehåll från den bornholmska ordboken:

ADAL, adj. ädel, äkta, gammal. Vg., g. Fsv. aþal, adhal; fu. adall; d. d. adel, ail, ypperlig.

https://runeberg.org/dialektl/0031.html

Se även etymologin i:

https://svenska.se/saob/?id=A_0001-0160.hQor&pz=7

Al kan eventuellt vara en sammandragning av adal.

I citatet från Rietz anges att al används "vanligen i dålig bemärkelse",
som att al ("äkta") fungerade som förstärkning för nåt som redan (av en del) ansågs sämre.
Bonne kan varit/vara ett sånt ord, och en "al bonde" var då en äkta bonnläpp, enligt det synsättet.

Det verkar inte finnas nån direkt koppling mellan "al bonde" och "albonde" där al är inledningen på något ortsnamn (eller som skulle kunna vara en typ av skogsbonde, eller annat, fast det är hittills inte belagt här).

Kan lägga till att det andra som är fetat ovan kommer från Hans Peter Klinghammers Skånskt dialekt-lexikon, som är en ordlista som publicerades som ett bihang till hans memoarer Minnen från åren 1829—1839. I den ordlistan återfinns följande:

Al, adj. lutter, äkta. De va en al bone: det var en äkta bonde.

Enligt Rietz används alltså förledet al "vanligen" i dålig bemärkelse, dvs bör även förekommit i positiv mening.
T ex "al bone" (äkta bonde), negativt eller positivt (beroende på kontext).

I tillägg till det som schizophrenia förtjänstfullt återgav från Rietz dialektlexikon finns precis under:

AL-TJYV, m. stor-tjuf. Sk. — Fn. allr, adj. all, hel; [...]

Fornnordiska 'allr' motsvarar gotiska 'alls', som i:

Andhofun jah qeþun du imma: in frawaurhtim þu gabaurans warst alls jah þu laiseis unsis?
— Johannes 9:34a, Silverbibeln.

I exemplet i Klinghammers ordlista skulle det väl på uppsvenska kunna motsvara: "Det var allt en bonde."?

På engelska finns uttrycket "all-out". Man skulle nog kunna säga: "He has become an all-out farmer." Att "all" stavas med ett l kan bero på en kombination av danskt inflytande med att dubbeltecknade konsonanter inte behövs så mycket i skånskan där lång vokal alltid är en difftong.

Men så anger de bornholmska ordböckerna att a:et i "al" är långt. Lärarnas ordbok skriver:

Ál, adj. almindelig; bruges i sammensatte Ord, og saavidt vides kun egentlig i to Ord: ejn ál vei, ɔ: en alfare Vej, og en ál-hora o: en offentlig Skjøge.

Sjöstedts göingska ordbok:

adal adj. 1 a'l VaVöNäToMaBr: äkta, riktig, rejäl. [...]

Så, i Visseltofta, Vittsjö, Nävlinge, Västra Torup, Matteröd och Brönnestad har vad Sjöstedt tror är ordet "adal" i betydelsen "äkta" uttalats [ɑːl].

Det synes mig att det finns två närliggande ord med aningen olika betydelse och olika ursprung, som benyttas i södra Götaland. Förmodligen har liknande ord använts och förståtts helt annorlunda i mellersta och norra Sverige.

Jag skulle vilja ge denna tolkning prioritet! Al- / All- som förled i sammansättningar (stavningen kan förvirra, men i äldre tid var man inte alltid så noga med dubbelskrivning av lång konsonant!) överensstämmer väl med beteckningar på Herren själv som "allhärskare", med epiteten "allvis" och "allgod"!