Citat:
Om man för ett ögonblick accepterar premissen att änglar och demoner existerar som rent andliga väsen, kan man argumentera för att människans mest grundläggande skydd ligger i den dimensionella struktur som vår "fysiska" verklighet både vilar på och utgör vårt primära tillstånd.
Vår kroppsliga existens är bunden till tre rumsliga dimensioner (eller möjligen fyra, om man i relativitetsteoretisk mening inkluderar tiden som en fjärde dimension). Enligt många teologiska och filosofiska traditioner saknar rent andliga entiteter, oavsett om de är goda eller onda, förmågan att fullt ut träda in i denna materiella och dimensionellt begränsade sfär. De kan inte anta en genuin fysisk gestalt utan att på något sätt kompromissa med sin egen natur.
Med andra ord: den yttersta gränsen mellan det andliga och det fysiska är inte primärt en moralisk eller rituell barriär, utan en ontologisk och dimensionell sådan. Så länge vi förblir förankrade i vår tredimensionella verklighet är vi i praktiken oåtkomliga för direkta fysiska ingrepp från väsen som tillhör helt andra existensplan. Det är denna fundamentala separation som, inom ramen för en sådan världsbild, utgör det mest effektiva skyddet. Inte böner, tro, exorcism eller symboler, utan själva existensens strukturella uppbyggnad.
Emellertid innebär detta skydd också en reciprocitet.
Om medvetandet på något sätt expanderas till högre dimensioner eller om individen av annan anledning träder in i "andliga" sfärer, kan denne potentiellt utsättas för direkta influenser från sådana väsen.
För att uttrycka saken på ett enkelt sätt: på denna "fysiska" nivå kan ingen demon hugga dig med en yxa eller sticka dig med en kniv, lika lite som någon ängel kan ge dig en fysisk omfamning. Den dimensionella barriären skyddar oss från både ont och gott i deras mest direkta former.
Det enda som potentiellt kan vara exponerat är vårt medvetna sinne. Men så länge detta sinne förblir starkt förankrat i den mänskliga tillvaron och det tredimensionella (eller fyrdimensionella) perspektivet, förblir även det skyddat.
Med andra ord: det du kan se, höra, lukta, smaka och röra med dina fem traditionella sinnen utgör denna förankring. Tilliten till dessa sinnen, och till den värld de förmedlar, är inom ramen för denna världsbild ditt ultimata skydd.
Vår kroppsliga existens är bunden till tre rumsliga dimensioner (eller möjligen fyra, om man i relativitetsteoretisk mening inkluderar tiden som en fjärde dimension). Enligt många teologiska och filosofiska traditioner saknar rent andliga entiteter, oavsett om de är goda eller onda, förmågan att fullt ut träda in i denna materiella och dimensionellt begränsade sfär. De kan inte anta en genuin fysisk gestalt utan att på något sätt kompromissa med sin egen natur.
Med andra ord: den yttersta gränsen mellan det andliga och det fysiska är inte primärt en moralisk eller rituell barriär, utan en ontologisk och dimensionell sådan. Så länge vi förblir förankrade i vår tredimensionella verklighet är vi i praktiken oåtkomliga för direkta fysiska ingrepp från väsen som tillhör helt andra existensplan. Det är denna fundamentala separation som, inom ramen för en sådan världsbild, utgör det mest effektiva skyddet. Inte böner, tro, exorcism eller symboler, utan själva existensens strukturella uppbyggnad.
Emellertid innebär detta skydd också en reciprocitet.
Om medvetandet på något sätt expanderas till högre dimensioner eller om individen av annan anledning träder in i "andliga" sfärer, kan denne potentiellt utsättas för direkta influenser från sådana väsen.
För att uttrycka saken på ett enkelt sätt: på denna "fysiska" nivå kan ingen demon hugga dig med en yxa eller sticka dig med en kniv, lika lite som någon ängel kan ge dig en fysisk omfamning. Den dimensionella barriären skyddar oss från både ont och gott i deras mest direkta former.
Det enda som potentiellt kan vara exponerat är vårt medvetna sinne. Men så länge detta sinne förblir starkt förankrat i den mänskliga tillvaron och det tredimensionella (eller fyrdimensionella) perspektivet, förblir även det skyddat.
Med andra ord: det du kan se, höra, lukta, smaka och röra med dina fem traditionella sinnen utgör denna förankring. Tilliten till dessa sinnen, och till den värld de förmedlar, är inom ramen för denna världsbild ditt ultimata skydd.
Du har en ovanligt välutvecklad ontologisk förståelse. Men du missar en väsentlig poäng.
Den osedda, andliga verkligheten påverkar den fysiska verkligheten, inte minst genom att satan och hans armé av demoner ständigt utövar sitt inflytande på människors medvetande och verkar genom det, både långsamt och obemärkt i att strategiskt bygga strukturer som fördärvar (t e x kapitalism, mänskliga maktstrukturer) och mer omedelbart genom att ondska får fäste i enskilda individers sinne (t e x random styckmörda en tjej på väg hemifrån tåget).
Och sen kan entiteter från det osedda också i extraordinära fall fysiskt ingripa i vår upplevda verklighet, men det är ytterst ovanligt.
