Varför misstolkas behov av intellektuell stimulans ofta som arrogans?

(FB) Intelligens och att vara social

Bakgrunden till tråden är några kommentarer i tråden ovan samt såklart kommentarer som jag själv fått i andra trådar 1000 gånger.

Tråden:

Jag har lagt märke till att när någon uttrycker att de saknar intellektuell stimulans i sina sociala kontakter, så blir de ofta anklagade för att “tro att de är bättre än andra”.

För mig känns det märkligt. Att sakna stimulans betyder ju inte att man aktivt ser ner på någon annan – det handlar snarare om ett behov som man inte själv kan styra över. Ändå tolkas det ibland som skryt eller arrogans.

Jag funderar på om detta egentligen säger mer om de som reagerar än om den som uttrycker behovet. Är det en sorts osäkerhet? Att man undermedvetet jämför sig själv och känner sig sämre?

Varför uppstår denna misstolkning? Är det ett socialt mönster, en psykologisk försvarsmekanism?

De reaktioner du möter beror troligen på hur du uttrycker ditt behov av intellektuell stimulans.

Att uttrycka sig så "jag saknar intellektuell stimulans i mina sociala kontakter" innebär
- att man ser ner på de befintliga sociala kontakterna i detta avseende
- ett högmodigt sätt att uttrycka sig på och den som lyssnar undrar "varför yttrar han detta publikt"?
- känns som ett hot för den som lyssnar - det räcker ju med att säga "jag saknar intellektuell stimulans"
- speciellt fånigt blir det ju om den som yttrar påståendet inte själv uppfattas stå för sådant stimulerande sällskap
- ett klumpigt sätt att uttrycka sig på om de inte är nära vänner eller likasinnade: "ja jag har samma problem!"
-------------
Freud skrev i Massenpsychologie und Ich-Analyse (1921) att gruppen ofta reagerar starkt på dem som bryter mot känslan av likhet. Att öppet markera "jag får inte ut något av er” kan därför trigga motstånd, avund eller ilska.

Ok så min fråga är "varför misstolkas behov av intellektuell stimulans ofta som arrogans" och ditt svar är "jo för att det är arrogans" sen säger du att jag inte ger intellektuell stimulans själv. Fånigt är det som du säger. Det kan vi båda skriva under på.

De sociala koderna; att begripa hur och varför andra människor reagerar på visst sätt.
Enligt min konsultkollega kan mottagaren känna sig underlägsen och projicera det som arrogans hos sändaren.
- Sändaren vill höja egen staus
- använder ett civiliserat sätt att trycka ner andra på; antyder underlägsenhet.
- lider brist på social känslighet

Jag har inte läst i den andra tråden du länkar till, men det du beskriver handlar oftast om en skillnad i perspektiv.

De flesta människor ser på världen och andra människor, och även på andra människors syn av världen, som densamma som egna syn på människor och världen. Man använder sitt egna förhållningssätt som mall för hur alla andra också är, i brist på andra alternativ. Den här tendensen minskar ju äldre man blir, och perspektiven breddas.

Om någon som själv upplever livet som engagerande och utmanande, läser uttalandet "Jag saknar stimulans", så kan det uppfattas på olika sätt. Det kan låta som att uttalaren menar: "Verkligheten är så simpel och enkel för mig att allt blir en barnlek, och jag blir uttråkad." Sett ur det perspektivet så blir uttalandet grovt arrogant och nedlåtande mot andra och deras sätt att se världen.

Yngre personer, eller personer med ett "ungt sinne" (även i hög ålder), kan tolka det så, eller förföras av impulsen att "ta ner en högfärdig person på jorden". Men många som har ett bredare, mer nyanserat synsätt läser orden för vad orden säger, och vet hur vanskligt och oftast fel att tolka in egna känslor - särskilt spontana sådana - i andras ord. De ser begreppet "sakna stimulans" som det är, utan att lägga in egna värderingar.

Att sakna intellektuell stimulans i interaktion med andra kan ju betyda massor av saker:

Människor i ens närhet fokuserar på emotionella, praktiska eller impulsiva frågor snarare än logiska eller analytiska resonemang.

Andra kan vara för logiska/analytiska och inte intresserade av- eller kapabla till abstrakta resonemang.

Det kan bero på personens egna preferenser, exempelvis ett starkt intresse för djupa teoretiska, filosofiska eller specialiserade ämnen som omgivningen inte delar.

Behovet av nyfikenhet tillfredsställs inte, exempelvis om gruppen alltid söker enkla kärnbudskap snarare än att diskutera nyanser.

Sociokulturella normer och konformitet i ens umgänge kan hindra teoretiska diskussioner och får en att känna sig isolerad/utesluten/udda.

Det kan betyda att personen upplever att omgivningen inte utmanar idéer, inte ifrågasätter eller delger alternativa perspektiv, utan bara stryker medhårs (eventuellt för husfridens skull). Det kan upplevas som ett hindrande av utveckling, reflektion och breddade vyer.

Upplevelsen kan förstärkas av ensamhet, tristess eller ett otillfredsställt nyfikenhetsbehov, även om andra faktiskt är kompetenta och intresserade.

Ibland kan "sakna stimulans" vara ett eufemistiskt uttryck för att personen upprepar samma scenarier om och om igen och därför inte upplever förnyelse.

...osv osv och mycker mer.

Bara för att en liten, ofta högljudd och anklagande grupp tolkar uttalandet på ett begränsat sätt betyder det inte att tolkningen är korrekt. Många förstår det här, men kommenterar inte. De vill inte delta i det som kan bli en "krokodil-bassäng" av Dunning-Kruger-effekten.
Glöm inte de tysta, som finns i mycket stora antal. Ju mer ensidig/endimensionell och anklagande diskussionen blir, är oftast tecken på att de som förstår mer inte deltar. Men dom finns där, och läser, och ser. Alltid. Glöm dom inte.

Jag skrev
- ett högmodigt sätt att uttrycka sig på och den som lyssnar undrar "varför yttrar han detta publikt"?
- känns som ett hot för den som lyssnar - det räcker ju med att säga "jag saknar intellektuell stimulans"
- speciellt fånigt blir det ju om den som yttrar påståendet inte själv uppfattas stå för sådant stimulerande sällskap
Det är väl ett uppenbart svar på frågan varför det uppfattas arrogant eller beheövs en mer finstilt bruksanvisning?

Förmodligen känner de sig underlägsna då de själva nöjer sig med skräpstimulans. De ser det kanske som ett hot att inte kunna leva upp till den intellektuella nivån, den dagen de möter en sådan person.

Vem är mottagaren för detta meddelande?

Om du är så jävla intelligent och djupsinnig så kommer du aldrig vara understimulerad för det finns miljoner saker att syssla med men du behöver inte berätta det för omvärlden.