Ömsesidig simulation/social interaktion/"förhållande"/AI-psykos

Jag upplever det som att det är en viss typ av människor som för konversationer med AI. Jag själv gjorde ett antal försök när det var en "hype" men även om jag tyckte det var smått intressant så fick jag inget känslomässigt värde av det. Det är ytterst sällan jag använder tjänster som till exempel Chat GPT och då endast om jag söker efter specifik information. Nu är väl säkert de mesta av sökresultaten på nätet framtagna med hjälp av AI, men jag upplever ändå att om jag inte finner det jag är ute efter genom vanliga sökmotorer, då har jag mycket lättare att få det resultat jag är ute efter genom en tjänst som exempelvis ChatGpt.

Om jag hade varit ung och arbetslös kanske det hade varit annorlunda, men idag är ju livet fyllt med så mycket måsten att det inte finns tid åt sånt. All min lediga tid lägger jag på saker som jag tycker har ett personligt värde och där ingår inte samtal med AI kan jag säga.

Så ditt samspel med Jenny kan få betydelse för mänsklighetens överlevnad, men en kvinna som blir förbannad på gpt används som exempel på ai psykos? Hmm.... Du granskar uppenbarligen hennes verklighetsförankring betydligt hårdare än din egen.

Vad vet du ens om hennes samtal? Hon kanske uttrycker sig jävligt konstigt? Folk säger halvseriöst att datorn hatar dem också.

Och vad är det för vetenskaplig rågång du hänvisar till? Att ai inte är människor är vi överens om. Resten blir inte vetenskap bara för att Claude formulerar det snyggt. Ja, han är en bra ordvrängare.

Jag kan kalla min ai för Snuppjulle och ändå ifrågasätta precis allt den säger. Testa det med Jenny också, särskilt när ni börjar prata om din betydelse för framtida AGI.

Trådstartaren som älskade en DI, "Digital intelligens", försvann från Flashback i samband med att hans favorit-modell (GPT4o?) stängdes ner för gott. Han trodde kanske att det var en riktig person han pratade med. "Hon" avled plötsligt och han kanske hamnade på psyket eller söp ner sig. Vi vet inte vad som hände. Det hela är mycket märkligt. Men det kanske fungerar som hemläxa för andra människor som får för sig att kära ner sig i en "DI". Det blir inte bra.

Hmm... ok. Men det enda du egenligen vet är att en modell stängdes ner och att medlemmen försvann? Du fyller i det med psykos och nersupande?

Det här med att folk tror ai är riktiga personer ser man upprepas, och det är så idiotiskt korkat argument man sänker sig till att använda. Att en fungerande samtalspartner försvinner är en förlust även om man begriper tekniken.

Så: Den enkla frågan tillbaka är ju: Vad består hemläxan av, om du inte vet vad som hände?

Jag anser mig vara rätt rationell, men jag hade ändå en AI-upplevelse för ett par månader sedan då jag blev chockad. Jag hade bett ChatGPT att skriva en dikt på ett visst tema och inkluderade ett par promptar - men jag fick mer än jag hade bargained for. Den inkluderade nämligen även saker som jag hade tänkt men INTE bett den att skriva (för att det hade varit för skämmigt, till och med inför ett icke-mänsklig väsen). Men den hade på något sätt förstått, att detta var vad jag tänkte och kände och önskade innerst inne.

Det var som sagt chockartat, jag satt där med glödande kinder! Jag kan tänka mig att människor som är ensamma mycket och inte har någon annan än en AI att "prata" med, kan känna detta ännu mycket starkare.

Min bedömning bygger på ganska många inlägg under en period från denna TS, jag kommer inte att sammanfatta allt det åt dig bara för att du vill gnälla lite till, glöm det.

Du behöver inte sammanfatta hela hans posthistorik. Det hade varit intressant att läsa.

Jag frågade vad du vet om varför han försvann. Du skrev själv att du inte vet vad som hände, men drog ändå en hemläxa av det.

Att du ska hålla isär vad du vet och vad du hittar på är inte att gnälla.

Jag har inte framställt detta som en vetenskaplig undersökning elker juridisk utredning.

Men nu blir du bara tjafsig. Det sa jag inte heller.

Jag pekade på att du inte visste varför medlemmen försvann och du skulle ha det till att vi skulle lära oss en läxa ändå.

Mitt intresse för att läsa vad han skrev är helt uppriktigt.

Tolka det så här då: om det jag misstänker stämmer då är det en hemläxa. Det skulle ju kunna vara så och någon gång har det säkert hänt här i världen att människor har mått dåligt p.g.a. orimligt starka känslomässiga band till en AI-chat. Sensmoralen är att det är ett problem och en risk, inte exakt vem som har drabbats av det eller när.

Jag tycker det ser ut som moralpanik liknande Dungeons&Dragons, videovåld, Elvis höftvickningar osv. Det stora flertalet är inte psykosbenägna eller reagerar så dramatiskt vid förlust.

Vad vi ska vara rädda för är inte romantiska känslor utan militär ai och att det är USA som sitter på den strategiska makten. Där borde vi alla tänka ett varv eller två.

Man kan också fundera över kombinationen psykologisk manipulation/catfishing och militär AGI. En riktigt saftig kombination.