Efter Schulman kom Inger Edelfeldt på att hon skulle döpa sin nya romanfigur (alterego?) till Laura (som på vissa språk har namnsdag just 17 juni, bara googla så hittar ni det).
17 juni? Ja, vem krediteras respektive misskrediteras av att en författare gör ett i eget tycke fiffigt drag med datum, namn och andra små detaljer insatta i alla möjliga sorters berättelser? Vad vill man åstadkomma? Vad tillför det den svenska standardroman som är Schulmans och Edelfeldts gemensamma genre?
Att slicka uppåt och sparka neråt är aldrig särskilt vackert. Ger man ut böcker på Norstedts eller Bonniers har man en starkare position än de flesta medborgare och invånare vad gäller plattform och möjlighet att nå ut med budskap som tas emot seriöst och med respekt av omvärlden. Man är en sorts makthavare i den samlade informationsrymden även om man inte själv ser sig så. Detta gäller faktiskt även om man ofta tycker synd om sig själv som medelålders (Schulman) eller har en förläggare som förvägrar en att göra olönsamma ljudböcker när man är äldre (Edelfeldt). De behöver aldrig heller somna eller vakna hungriga som många fattiga världen över, även i Sverige.
