I en artikel om projektet svenska löpartalanger så kan man läsa följande:
Citat:
– Vi hade varit med ett tag och såg att många aktiva som presterar väldigt bra när de är 15, 16 år försvinner sen. Vissa tränade för hårt och för seniorinriktat, man byggde inte för framtiden, utan bara för nästa juniormästerskap. Vi ville utbilda tränarna och få fler att förstå att det kan ta 8 till 10 år innan man blir riktigt bra, säger Ulf Friberg och fortsätter:
– Man hinner göra så mycket fel när man är 15, 16 år. Det är många som slutar men även många som rusar på och tränar för mycket.
Johan Wettergren fyller i:
– Svenska löpartalanger innebär en stor stimulans för de aktiva, men den riktigt stora vinsten är tränarna, som kan ta med sig nya idéer hem till klubben.
Citat:
– Men oavsett om du är en supertalang eller inte så gäller det att skydda de som rusar på för hårt. Att vara med här kan vara en push för de som är 15 år som inte riktigt har drivkraften, men samtidigt får du inte ha drivkraften 24 timmar om dygnet. Det gäller att hitta en balans, säger han.
Han säger också att jakten på rekord i 15–17-årsåldern är problematisk. Det är lätt att glorifiera ungdomar och unga juniorer som slår rekord, men Ulf vill att man ska vara försiktig med det. Ulf och Johan strävar efter att lära aktiva och tränare att träningen då ska vara hållbar och fungera i längden, inte en rekordjakt.
– Har man ödslat all kraft på att sätta rekord när man är 16 år kan man ha blåst ut allt när man är19 år. Det kommer motgångar förr eller senare och det gäller att lära sig tackla dem för att kunna bli en duktig senior, säger Ulf.
https://www.friidrott.se/tavling-landslag/nyhetsarkiv-tavling-landslag/svenska-lopartalanger-nio-ar-av-utveckling-av-svensk-elitlopning/
Här har man nog en del av bakgrunden till de regler för uttagningar till ungdom- och juniormästerskap som det svenska förbundet har.
En invändning som jag har är att jag tycker att man är lite väl fyrkantig och att jag tycker också att man inte borde behandla alla aktiva exakt lika. Om vi tar stortalanger som Lörstad och Bernhardsson så har de inte behövt jaga kvaltider till både EYOF och junior-EM hela sommaren, för de två så räckte det med att göra ett lopp för att de skulle kvala in till både EYOF och junior-EM. Och då tror jag inte att det hade varit skadligt för deras utveckling att delta på både EYOF och junior-EM. Jag vill se ett uttagningsspår för stortalanger och ett annat uttagningsspår för övriga aktiva.
Alternativt att man hade tagit ut Lörstad och Bernhardsson till junior-EM istället för till EYOF.
Uttagningsreglerna får också lite udda konsekvenser. Bernhardsson har alltså dubblerat med EYOF och lag-EM i sommar men får alltså inte dubblera med EYOF och junior-EM. Olivia Pihl, Ella Alvelin Malm och Johanna Sundén som är födda 2008 ansågs alltså för dåliga för att bli uttagna till EYOF men till junior-EM ansågs de vara tillräckligt bra (där Sundén dessutom gick till final).