Hur slutar man vara lat?

Lev i nuet, dag för dag, dvs grunna inte över vad du ska göra om en vecka eller en månad. Eller tänk inte heller tillbaka på ditt liv. Undvik älta det du inte kan förändra. Ju mer du engagerar dig i saker, ju mer energi får du. Ersätt tv och data med annat som inte är stillasittande.

Kan vara maten.
Äter du fel, så tappar man lusten att vara aktiv.

Du inte lat, du bara inte hittat något du gillar, det är inte samma sak.
Lat för att man är sjuk är riktig lathet. Du orkar inte ens om du skulle vilja göra saker.

Jag tillämpar en proaktiv princip som bygger på att analysera både fördelar och nackdelar med att göra något jag känner olust inför, i jämförelse med att låta bli.

När jag befinner mig i en situation där jag känner olust inför en uppgift, utvärderar jag konsekvenserna av både att genomföra den och att avstå. Jag väger de fördelar jag kan uppnå och de nackdelar jag kan undvika genom att agera, mot de fördelar och nackdelar som följer av att inte agera.

Samma resonemang gäller även för situationer där jag känner lust att göra något. Även då finns det både fördelaktiga och ofördelaktiga konsekvenser att ta hänsyn till.

Dessa två motsatta förhållanden – att utföra en handling och att avstå från den – leder båda till konsekvenser. Konsten ligger i att fatta beslut som resulterar i fler fördelar än nackdelar, oavsett om det handlar om att agera eller att inte agera.

Detta kan liknas vid en investering – jag gör något jag inte känner för, som en insats för att få en framtida belöning, samtidigt som jag antingen undviker eller minimerar potentiella förluster.

Man kommer dock långt genom att agera utifrån förnuft.

Ofta är man redan intuitivt införstådd om att det man känner olust inför att göra, är ofta det som behöver göras. Men har olusten överhanden mot förnuftet, och därmed orsakar en prokrastinering, orsakar analys utav fördelar och nackdelar i form utav konsekvenser utav handling och icke-handling motivation som motvikt till prokrastinering.

Först behöver man väl veta om lat är en del av ens medfödda personlighet eller mer ett beteende som vi lagt oss till?

Allt som är hårt förankrat till vår person är ju egentligen svårt att ändra men i slutändan handlar det väl om tanken och ens förmåga att kunna gå in och förändra ens tankar. Bryta mönster.

Se det som en utmaning att göra tvärtemot hjärnan och kroppens signaler.

Klarade av det men orkar inte berätta nu

Latheten är precis som du valt placera den - i ett forum för vår psykiska hälsa. Eller som jag hellre säger: Vår mentala hälsa.
Och vår mentala hälsa beror på våra relationer. Har vi bra relationer - god mental hälsa, så är vi mindre lata också.
Nu är det också så att det finns ett samhällsklimat - alltså en mental atmosfär. Och man mår bättre, så klart, om samhällsklimatet är gott. Det finns sätt att välja vilket 'klimat' man är i.

Skräm katten så springer den. Du måste göra samma sak med dig själv, det är lösningen.

Ja samma här. Tänkte börja med Elvanse igen till hösten. Då kommer jag få saker gjort.

Jobbar dock om dagarna och där är jag allt annat än lat

Tror inte direkt på ordet lat så som motsvarande någon meningsfull beskrivning, snarare en nedvärderande term.
Men ett hyfsat sätt att ta tillvara på sin tid bättre, är att skriva ner och försöka planera lite. Blir mer gjort då oftast och man kan titta, t.ex. dagen efter eller senare, vad man fått gjort och om det var bra grejer man gjorde.