Citat:
Fantastiskt välskrivet. Och du har givetvis helt rätt.
Trump har aldrig varit intresserad av följderna av det han gör.
Och i den här fallet har han aldrig ens förstått dem. I stort sett alla som vet nåt har tutat ut de negativa följderna av tariffer de senaste månaderna, men det har liksom "inte registrerat". Speciellt inte som Trump själv inbillat sig att han framstår som tuff när han svamlar om "tariffer" och MAGA-folket i publiken tjuter.
Det enda som nu har hänt är att USA ekonomiska utveckling går mycket mer back än väntat, och att någon i hans administration vågat koppla ihop det med "amerikansk biltillverkning". På ett sätt som gjort att Trump själv tror att han snajat. Förstås kan han inte backa från de korkade tarifferna, så det blir en "paus".
Det har alltid varit en utmaning, för alla amerikanska presidenter sedan Eisenhower, att jonglera med det amerikanska politiska inrikesklimatet i ena handen och det globala i den andra. Alla har inte heller lyckats vidare bra, och i en del fall har det lett till "epic fails" med långvarig negativ effekt för USA (och andra).
Men Trump är nog rätt unik i det att han jonglerar med den globala delen helt utgående från inrikesläget. Så är det med Ukraina, med tariffer, med att släcka ner USAs största internationella påverkansfaktor, "hjälpen". Det är dessutom vad hans väljarkår vill. Men varken Trump eller hans väljarkår snajar nåt om det globala läget (de flesta av hans väljare skulle nog inte kunna peka ut var hälften av världens länder ligger, eller ens placera dem i rätt världsdel). Så resultatet blir därefter.
Men det som varit mest skadligt för USA hittills är att Trump tagit sin påhittade myt om "världens bästaste förhandlare" på allvar. Han är ett mähä och en jubelidiot när det gäller förhandling. Så också den här gången, där han direkt visar var det svider till och ger efter på nolltid. Vilken signal månne det skickar till alla de länder han ska "tariffa", om vad de ska sikta in sig på och hur de ska agera?
Alla länder har ju välutbildade, erfarna och skickliga förhandlare, uppbackade av analytiker och dataminers. T.o.m. Sverige, och förstås så också USA. Skillnaden är att i Trumps USA får de inte vara med, de kan i själva verket inte ens göra sig hörda eftersom ingen i Trumps kabinett vågar föra vidare nånting som kan uppfattas som kritik av den store allvetande ledaren, fast sån information landar på deras bord.
Så nu vet ju alla då precis hur man ska motverka Trumps tariffer (inte för att det är nån nyhet, men han har ju liksom dragit ett tjockt streck under det själv). Man ska sikta in sig på sånt som förstör så mycket som möjligt, syns så mycket som möjligt och som träffar hans supporters så mycket som möjligt. Och sen bara aldrig ge med sig, förrän Trump "pausar". Att han "pausar" är ett tecken på att han är svag, och det är då man ska förhandla.
Det var förstås litet så man gjorde också förra gången, men då gick man (blåögt) mer in för symbolik än för effekt, som Harley-Davidson och Kentucky Bourbon. Det hjälpte inte, då. Det Trump nu visat så fantastiskt tydligt är att det nog funkar om man går på effekt istället.
Så istället för en lustig tuppfäktning där Trump och andra länder struttar omkring och spänner upp sig inför publiken men inget avgörande händer så ökade just risken exponentiellt för ett handelskrig "på riktigt". Dvs. att de länder som drabbas av Trumps tariffer sätter sina bästa och smartaste på motåtgärder som faktiskt skadar den amerikanska ekonomin så mycket som möjligt. Och det skadar då också hela världsekonomin, förstås.
För att greppa den här idiotin kan man tänka hela grejen omvänt: att USA inte hade klämt fram en enda tariff, men att Kina, Kanada, Mexiko, Indien, EU osv. gemensamt satt in tariffer på upp till 20% för att uttryckligen så mycket som möjligt skada den amerikanska ekonomin. Det skulle ju ha varit nästintill en krigshandling. Men det är precis vad den reciproka effekten nu blir av Trumps tariffer. Om han inte backar undan och låtsas som att det regnar, men låter det som Trump?
O sancta simplicitas!
Och i den här fallet har han aldrig ens förstått dem. I stort sett alla som vet nåt har tutat ut de negativa följderna av tariffer de senaste månaderna, men det har liksom "inte registrerat". Speciellt inte som Trump själv inbillat sig att han framstår som tuff när han svamlar om "tariffer" och MAGA-folket i publiken tjuter.
Det enda som nu har hänt är att USA ekonomiska utveckling går mycket mer back än väntat, och att någon i hans administration vågat koppla ihop det med "amerikansk biltillverkning". På ett sätt som gjort att Trump själv tror att han snajat. Förstås kan han inte backa från de korkade tarifferna, så det blir en "paus".
Det har alltid varit en utmaning, för alla amerikanska presidenter sedan Eisenhower, att jonglera med det amerikanska politiska inrikesklimatet i ena handen och det globala i den andra. Alla har inte heller lyckats vidare bra, och i en del fall har det lett till "epic fails" med långvarig negativ effekt för USA (och andra).
Men Trump är nog rätt unik i det att han jonglerar med den globala delen helt utgående från inrikesläget. Så är det med Ukraina, med tariffer, med att släcka ner USAs största internationella påverkansfaktor, "hjälpen". Det är dessutom vad hans väljarkår vill. Men varken Trump eller hans väljarkår snajar nåt om det globala läget (de flesta av hans väljare skulle nog inte kunna peka ut var hälften av världens länder ligger, eller ens placera dem i rätt världsdel). Så resultatet blir därefter.
Men det som varit mest skadligt för USA hittills är att Trump tagit sin påhittade myt om "världens bästaste förhandlare" på allvar. Han är ett mähä och en jubelidiot när det gäller förhandling. Så också den här gången, där han direkt visar var det svider till och ger efter på nolltid. Vilken signal månne det skickar till alla de länder han ska "tariffa", om vad de ska sikta in sig på och hur de ska agera?
Alla länder har ju välutbildade, erfarna och skickliga förhandlare, uppbackade av analytiker och dataminers. T.o.m. Sverige, och förstås så också USA. Skillnaden är att i Trumps USA får de inte vara med, de kan i själva verket inte ens göra sig hörda eftersom ingen i Trumps kabinett vågar föra vidare nånting som kan uppfattas som kritik av den store allvetande ledaren, fast sån information landar på deras bord.
Så nu vet ju alla då precis hur man ska motverka Trumps tariffer (inte för att det är nån nyhet, men han har ju liksom dragit ett tjockt streck under det själv). Man ska sikta in sig på sånt som förstör så mycket som möjligt, syns så mycket som möjligt och som träffar hans supporters så mycket som möjligt. Och sen bara aldrig ge med sig, förrän Trump "pausar". Att han "pausar" är ett tecken på att han är svag, och det är då man ska förhandla.
Det var förstås litet så man gjorde också förra gången, men då gick man (blåögt) mer in för symbolik än för effekt, som Harley-Davidson och Kentucky Bourbon. Det hjälpte inte, då. Det Trump nu visat så fantastiskt tydligt är att det nog funkar om man går på effekt istället.
Så istället för en lustig tuppfäktning där Trump och andra länder struttar omkring och spänner upp sig inför publiken men inget avgörande händer så ökade just risken exponentiellt för ett handelskrig "på riktigt". Dvs. att de länder som drabbas av Trumps tariffer sätter sina bästa och smartaste på motåtgärder som faktiskt skadar den amerikanska ekonomin så mycket som möjligt. Och det skadar då också hela världsekonomin, förstås.
För att greppa den här idiotin kan man tänka hela grejen omvänt: att USA inte hade klämt fram en enda tariff, men att Kina, Kanada, Mexiko, Indien, EU osv. gemensamt satt in tariffer på upp till 20% för att uttryckligen så mycket som möjligt skada den amerikanska ekonomin. Det skulle ju ha varit nästintill en krigshandling. Men det är precis vad den reciproka effekten nu blir av Trumps tariffer. Om han inte backar undan och låtsas som att det regnar, men låter det som Trump?
O sancta simplicitas!
. Elon Musk och Tesla har redan offentliggjort att de dubblar sin produktion i USA på 2 år med tanke på Trumps America First policies.