Richard Andersson, aka Jonas Simon, var en patetisk ursäkt till människa—en svag, misslyckad förlorare som valde att ta ut sin egen bitterhet på oskyldiga istället för att göra något åt sitt liv. Han var ingen offentlig figur, ingen extremt aktiv person på nätet, men det spelar ingen roll. Hans handlingar skrek allt vi behöver veta: han var en ensam, hatisk jävla nolla som inte kunde hantera sin egen oduglighet.
Och vad var det som fick honom att tippa över kanten? Förmodligen den vanliga incel-mentaliteten av självömkan och offermentalitet. Han fick inte socialbidrag, medan han såg invandrare få det. Kanske såg han det som en orättvisa, kanske var det droppen som fick bägaren att rinna över. Istället för att ta tag i sitt liv, istället för att jobba, utbilda sig eller göra något produktivt, valde han den mest fega vägen—att attackera en invandrartät skola och mörda oskyldiga människor.
Låt oss vara helt klara här: det här var inte en man som någonsin hade haft särskilt mycket kontakt med kvinnor heller. Det här var en bitter incel, en ensam, oattraktiv och socialt inkompetent tönt som förmodligen aldrig hade fått fitta i sitt liv. Så vad gör sådana män? De hatar. De hatar kvinnor för att de inte vill ha dem. De hatar invandrare för att de ser dem som konkurrenter. De hatar samhället för att det inte automatiskt lyfter dem ur deras patetiska misär.
Men sanningen är att han var där han var på grund av sina egna jävla val. Han var inte ett offer. Han var inte en produkt av systemet. Han var en lat, värdelös jävel som vägrade ta ansvar för sitt eget liv. Att han inte fick socialbidrag? Boo-fucking-hoo. Hade han haft någon som helst drivkraft kunde han ha skaffat ett jobb, utbildat sig, gjort något meningsfullt. Men nej, istället satt han i sin egen värld och hatade, tills hatet kokade över och han bestämde sig för att ta liv.
Och vad gjorde han när han var klar? Stod han kvar? Tog han sitt straff? Visade han någon jävla ryggrad? Självklart inte. Han gjorde det som alla dessa fega, misslyckade skolmördare gör—han sköt sig själv. Han ville bara ha sin sista stund av kontroll, sin sjuka lilla hämnd, och sen checka ut för att slippa ta konsekvenserna.
Så nu sitter vi här igen. Tio oskyldiga döda. En skola i sorg. Ett samhälle som letar efter svar. Och ännu en jävla bitter looser som vi aldrig ens får ställa till svars.
Och vad var det som fick honom att tippa över kanten? Förmodligen den vanliga incel-mentaliteten av självömkan och offermentalitet. Han fick inte socialbidrag, medan han såg invandrare få det. Kanske såg han det som en orättvisa, kanske var det droppen som fick bägaren att rinna över. Istället för att ta tag i sitt liv, istället för att jobba, utbilda sig eller göra något produktivt, valde han den mest fega vägen—att attackera en invandrartät skola och mörda oskyldiga människor.
Låt oss vara helt klara här: det här var inte en man som någonsin hade haft särskilt mycket kontakt med kvinnor heller. Det här var en bitter incel, en ensam, oattraktiv och socialt inkompetent tönt som förmodligen aldrig hade fått fitta i sitt liv. Så vad gör sådana män? De hatar. De hatar kvinnor för att de inte vill ha dem. De hatar invandrare för att de ser dem som konkurrenter. De hatar samhället för att det inte automatiskt lyfter dem ur deras patetiska misär.
Men sanningen är att han var där han var på grund av sina egna jävla val. Han var inte ett offer. Han var inte en produkt av systemet. Han var en lat, värdelös jävel som vägrade ta ansvar för sitt eget liv. Att han inte fick socialbidrag? Boo-fucking-hoo. Hade han haft någon som helst drivkraft kunde han ha skaffat ett jobb, utbildat sig, gjort något meningsfullt. Men nej, istället satt han i sin egen värld och hatade, tills hatet kokade över och han bestämde sig för att ta liv.
Och vad gjorde han när han var klar? Stod han kvar? Tog han sitt straff? Visade han någon jävla ryggrad? Självklart inte. Han gjorde det som alla dessa fega, misslyckade skolmördare gör—han sköt sig själv. Han ville bara ha sin sista stund av kontroll, sin sjuka lilla hämnd, och sen checka ut för att slippa ta konsekvenserna.
Så nu sitter vi här igen. Tio oskyldiga döda. En skola i sorg. Ett samhälle som letar efter svar. Och ännu en jävla bitter looser som vi aldrig ens får ställa till svars.