Citat:
Ursprungligen postat av
Hegamon
Psykologer kommer ifrån teoretiska program från gymnasiet som humanist eller samhällsvetarprogrammet. Sedan går går dom en teoretisk utbildning till psykolog på universitetet. Sedan är många psykologer och terapeuter folk som levt i skyddad verkstad och därför är inskränkta. Samt att positionen ofta lockar mera än att sitta och hjälpa folk med sina problem. Go figure, hur det blir när verkligheten kolliderar med den teoretiska kunskap dom har.
Jag har ändå aldrig riktigt förstått varför många psykologer uppvisar så stora brister i hur vem som har problem med vad, och hur det fungerar utanför väggarna på psykologmottagningen. Jag tror många psykologer och terapeuter är hemmasittare och att dom därför upplevs som socialt okunniga, vilket många faktiskt är.
Precis. Sedan att de är MVG+ barn, som studerat sig till pluspoöng för att förverkliga en intelektuell dröm, eller har gillat att leka hobbypsykolog, utan nödvändiga livserfarenheter. Sedan är det ett jobb där man måste ha inlevelseförmåga, ju bättre du är på att "känna" människan, ju bättre blir du.
Men så oftast slutar det väl.med ,"jag tycker att du ska gå kognitiv terapi för de visar goda resultat (så har jag gjort mitt)". Kognitiv terapi är ju en guldgruva, finns det någon mer "dumpa din svåra klient här" faktor. Funkar inte kognitiv terapi/träffar fel, så är det klientens fel eller "ansvar" som man kallar det.
Fy skäms på alla medspelande i detta.
Edit : de enda som faktiskt gör nytta är de som forskar progressivt, de so. Går utanför den ofungerande ramen för att hitta nytt, går på djupet för att förstå en klients ursprung till problem, och hur den åsakat skador.