Citat:
Ursprungligen postat av
Nossenos
Du har självklart helt rätt. Lörstad var för övrigt i år minuten sämre på Lidingöloppet än i fjol. Och han är inte ensam. Ottfalk är klart sämre än i fjol och förfjol. Och Grahn kan vara ett ytterligare exempel. Emil med sina svenska juniorrekord på 5000 och 10000 gick samma väg, även om han möjligen är på gång igen som maratonlöpare. Och sina juniorrekord tror jag han kommer att få behålla.
Edit. Svar till Kretinsky7. Missade att citera.
Yes. Inte exakt koll på hur många svenska löpare som satsar på långlopp i unga år som tar steget till senioreliten, men det kan inte vara många. Almgren har ju egentligen knäckt koden för hur man lyckas på längre sträckor, dvs genom att satsa stenhårt på att bli snabb på kortare sträckor som 200/400/800 i unga år och därefter kliva upp i distans vid 25+. Finns många andra som gjort likadant, t.ex Mamede - som slog världsrekordet på 10.000m på 80-talet - började som 400m-löpare och Said Aouita som tog OS-brons på 800m i Seoul 1988 och slog två världsrekord på 5000m och noterade en av världens då främsta tider på 10.000m (27:11). Hicham el Guerroudj började som 1500m-specialist men krönte karriären med OS-guld på 5000m. Grete Waitz är ett annat exempel. Hon har fortfarande det norska rekordet på 1500m (4.00) och tog senare i karriären klivet upp till maraton och slog flera världsrekord på sträckan. Risken med att satsa hårt på längre sträckor som ung är att man får problem med snabbheten, då man utvecklar för mkt långsamma muskelfibrer, vilket kan bli svårt att åtgärda senare i karriären.