Varför föds så få barn i Sverige? Undrar Statsminister Kristersson

Vad är det du själv skulle vilja se för förbättringar, så att du skulle vilja sätta en massa barn till världen?

Nope. Det var inte de egenskaperna du raddade upp som fick dem att fastna för de två män, som de sedan lämnade. Min ena kvinnliga polare hade i sina tonår/tidig vuxen ålder varit i en mycket destruktiv relation med en jämnårig kille. Sedan träffade hon sin make och han var en normal, snäll, omtänksam man, kom med blommor. Inget aggressiv/inget våldsam. Så hon föll som en fura för honom. Och de flyttade ihop, gifte sig och fick två barn. Men han visade sig vara en icke jämställd latmask, som ansåg att hon som kvinna skulle ta hand om allt hushållsarbete trots att hon liksom honom, jobbade 100%. Detta uppdagades först när de flyttat ihop.

Hon stannade länge först för kärlekens skull, sedan för barnens skull och för att han ju ändå var snäll och inte aggressiv som hennes tidigare kille. Men sa till många gånger om bot och bättring. Till slut stod hon inte ut med att ha en jättebebis till make och begärde skilsmässa. Och sedan träffade hon en fin, snäll, omtänksam och jämställd man som hon nu är sambo med och har fått ett till barn med!

Den andra av mina kvinnliga polare blev tillsammans med sin icke jämställda kille, när de var i övre tonåren. Hon visste inte då att han var icke jämställd. Hon blev kär i honom för att han var charmig, rolig, snäll och de hade kul ihop. Han såg bra ut också, tyckte hon. Och hon suktade efter kärlek och ville bilda familj. Och han ville ha henne. Det var när hon redan var kär i honom och de flyttade ihop, som det uppdagades att han var en icke jämställd latmask som dessutom kritiserade henne (i mitt tycke perfekta) kropp. Hon försökte få honom att ändra sig. Han ändrade sig någon vecka, sedan var han tillbaka i samma hjulspår igen med kritik om hennes kropp och med noll bidrag till att jämställt ta hand om hushållet tillsammans med henne. Det var hennes lott som kvinna, ansåg han. Trots att hon pluggade 100% och jobbade extra därutöver.

Hon stannade med honom, pga. dåligt självförtroende att kunna finna en annan man.... Hon lämnade honom efter cirka 6 år, då hon ändå inte stod ut med hans elaka kommentarer om hennes kropp och att han inte lyfte ett finger ens i deras gemensamma hushåll. Och träffade sen sin nuvarande make, gifte sig sedan med sin jämställda make, med vilken hon har två barn med! Med sin förra kille hade hon inte vågat skaffa barn med...

Vad jag skriver är inte att skylla på män. Vad jag skriver är att unga män borde satsa tidigt på varsin ung kvinna om ömsesidigt tycke uppstår. Och vara jämställd med sin unga kvinna. Detta är vad som skulle öka barnafödandet i landet! Träffas de i tidig 20-årsålder och den unga mannen är jämställd. Så kanske de rentav kan få två små knoddar innan kvinnan fyllt 30 och någon knodd till innan hon fyllt 35.

Men ska de unga männen bara "leka av sig rommen" med de unga kvinnorna... Så hinner de unga kvinnorna bli närmre 30 eller tom. över 30 innan de finner en partner som vill satsa seriöst. Och då hinner inte kvinnorna föda så många barn.

Jag skyller det inte på de unga männen, utan jag "skyller" väl i så fall snarare på oss andra i de äldre generationerna. Vi äldre ska givetvis vägleda unga män till att vara seriösa med en kvinna, om hon är söt och fin och kär i honom och han vill ha henne (sexuellt). Vi ska vägleda honom att inte använda unga kvinnor som knulldockor/slit och släng. Kvinnor har inte obegränsat med fertila år och vill han inte satsa seriöst, bör han låta bli henne. Inte offra hennes fertila år på honom som inte vill satsa seriöst. Eller så får han steppa upp och helt enkelt satsa seriöst på henne. Och vara jämställd med henne.

Jag har aldrig haft några "kravlistor" på en partner. Utan gått mer efter "känns det rätt, så är det bra". Därav har mina partner varit väldigt olika varandra... Ingen är den andra lik. Förutom på vissa punkter: samtliga har varit smarta och har humor. Och alla ser bra ut.

Tja, jag och min partner (som jag varit tillsammans med i flera år nu sammanlagt och som jag har två barn ihop med) tjänar ungefär lika mycket. Jag något mer. Jag har längre utbildning än min partner. Sådant där är ytligt och inget jag lägger så stor vikt vid. Jag är en informationsnörd, därav har jag längre utbildning på några år. Min partner är nördig på andra sätt. Min partner är sjukt snygg. Den sexigaste och snyggaste jag sett. Och med en ömsint och känslig och vän personlighet. Humoristisk, huslig, omvårdande. Om vi skulle separera, så kommer jag aldrig mer skaffa en ny partner. Min partner är den enda jag vill ha en kärleksrelation med. Vi lever jämställt liv ihop. Men jag bidrar väl något mer ekonomiskt till familjen och min partner tar hand om hushållet något mer, då jag arbetar fler timmar/vecka än vad min partner gör.

Och som sagt: vi har två barn ihop. Helt fantastiska och underbara!

Första delen av ditt inlägg kan sammanfattas med rosaskimmrande glasögon pga kärlek som gjorde att de accepterade läget. Som helhet tyckte de förhållandet var tillräckligt bra och valde helt själva att stanna. Någon borde förklarat för dem att det finns bättre killar, och att det var upp till dem att göra något åt situationen om de negativa egenskaperna var oacceptabla.

Du verkar genomgående se kvinnor som maktlösa offer och att det är männens fel som inte ändrar sig. Jaja du skriver att du inte skyller inte på de unga männen, utan att samhället borde uppfostrat dem bättre. Varför gäller inte samma sak unga kvinnor?
Det kan ju vara värt att upprepas, det är kvinnor som har betydligt störst inflytande på vilka dater som blir av och vilka par som skapas, de har all möjlighet i världen att inte välja olämpliga män. With great power comes great responsibility.

Du verkar ju ha haft flera olika män och hittat rätt, och beskriver dig själv som att du inte har direkta krav. Försök för en stund reflektera över varför din 40-årige vän aldrig hittat en schysst kille. Lever hon i en alternativ verklighet där hon inte har möjlighet att träffa samma sorts killar som du gjort? Eller kan det vara så att det ligger åtminstone ett korn av sanning i att det är hennes kravlista som gör det omöjligt att hitta någon "bra nog"?

Och låg ålder, icke att förglömma! Det var ju dessutom först när de flyttade ihop med sina icke jämställda män som det uppdagades att de inte var jämställda... Vissa ger inte upp så lätt när de väl blivit sambos/gift sig/fått barn ihop. Utan försöker kämpa på. Tills det når en punkt då bägaren rinner över och de inte har ork att kämpa på mer. Men som sagt: båda dessa kvinnor fann sedan varsin jämställd man! Så nu mår de bra och har det bra! Den ena har fått två barn med sin jämställda make och den andra har fått sitt tredje barn med sin jämställda sambo (och två tidigare barn med sin icke jämställda make).

Man kan inte uppfostra unga kvinnor till vad de ska tända på. Det är biologiska drifter som drar dem till ett visst utseende/personlighet osv. Men man kan uppfostra unga killar att vara jämställda med sina blivande fruar. Om alla unga killar är jämställda sina partners, så kommer det inte spela någon roll om Stina tänder på långa, smala killar med charmig humor och viss feromonutsöndring som hon omedvetet tilltalas av då det ger hennes hjärna signaler att Här är olikt immunförsvar, så här är chansen till frisk avkomma stor" eller om Berta tänder på vältränade korta män med introvert personlighet och viss feromonutsöndring som hon attraheras omedvetet av, då det ger hennes hjärna signaler att Här är olikt immunförsvar, så här är chansen till frisk avkomma stor". Båda kvinnorna kommer få varsin jämställd man ändå!

Det är väl som att vi lär både pojkar och flickor att visa respekt och omtanke. Det är bra egenskaper som kan läras in. Precis som jämställdhet kan läras in. Men vad någon tänder på, det sitter djupare och är svårt att lära in. Bra då om alla är respektfulla, omtänksamma och jämställda. För då spelar det mindre roll vem man tänder på...

Ja, jag har haft några män och några kvinnor. Innan jag fann min nuvarande partner som jag har två fantastiska barn med, och är den person jag vill leva med i resten av mitt liv med.

Menar du min incelpolare? Hon har inga stora krav och har aldrig haft några egentliga krav. Kraven är trohet, lojalitet och att han ska vilja seriöst med henne och inte bara vilja ha sex med henne. Men hon är desperat och det är ingen bra man som vill ha en desperat kvinna, en bra man kommer känna det som att "hon kunde ha tagit vem som helst" och han kommer rygga tillbaka för det. Och hon kan tyvärr inte tona ner det desperata, även om vi är flera polare som har försökt vägleda henne i att tona ner det. Hon hade alltså tjänat på att ha lite mer krav... Det hade förmodligen gjort henne attraktivare i männens ögon. Och då hade hon förmodligen träffat en bra man i fertil ålder och fått några knoddar med honom.

Du har en rent horribel kvinnosyn. Du framställer kvinnor som hjälplösa våp inför sina känslor och instinkter, utan tillräcklig förmåga till rationellt tänkande för sitt eget bästa.
Du lyckas sedan tycka att män borde anpassa sig så att kvinnor trots det ska få precis som de vill. Kvinnor är ju bara offer för sina känslor.

Jag har högre tankar om kvinnor än så, klart högre.

Du väljer alltså att missuppfatta det jag skriver. Metafor: Det jag skriver är att du kan inte omvända en homosexuell att bli hetero. Precis likadant kan du inte få Stina att tända på en man hon helt enkelt inte är tänd på. Jag gissar att du har sett det sociala experimentet "Gift vid första ögonkastet". Flertalet där är fina och bra män (egenskaper skriver jag nu om). Vissa av kvinnorna tänder på sina makar. Vissa av kvinnorna tänder inte på sina makar och kan helt enkelt inte tända på sina makar. Precis som en homosexuell inte kan bli hetero, hur mycket han/hon än försöker. Det är det jag skriver om.

Även om Berta har alla egenskaper du älskar hos en kvinna, så känner du noll och ingen attraktion till henne. Så du kommer inte kunna ingå en relation med henne... men Stina däremot, henne är du kraftigt tänd på! Men hon har egenskaper du inte gillar (men väljer att blunda för, eftersom du är såååå tänd på henne). Stinas dåliga egenskaper kommer dock göra att du till slut inte står ut med henne. Men inte fan kommer du välja Berta för det, inte! Så det kommer inte bli några barn gjorda, varken mellan dig och Stina eller mellan dig och Berta. Men tänk om Stina hade fått lära sig att tex. inte slåss när hon inte får som hon vill......... Då kanske du hade stannat med Stina och ni hade fått några knoddar ihop!

Att jämställt hjälpas åt i hushållet är ingen stor sak att lära killar och tjejer. Det är en lätt sak att lära ut. Lätt sak att följa. Så att unga män gemensamt med sin unga partner axlar ansvaret att gemensamt ta hand om hushåll och barn. På det viset behöver inte Greta lämna den icke jämställda latmasken Arne (som hon egentligen är väldigt tänd på och älskar) när hon inte står ut med hans jättebebis-sätt. För Arne har lärt sig att sköta om hushållet jämställt med sin kvinna. Och på så vis kan de skaffa några knoddar istället för att göra slut.

Blev det tydligare så för dig, vad jag menar?

Du förtydligade ditt argument, och missar helt poängen.

Jag väljer i ditt exempel att inte börja en relation med endera Stina eller Berta, eller möjligen att bryta relationen med Stina så snart jag får klart för mig att hennes dåliga egenskaper inte är något jag kommer kunna leva med. Detta eftersom jag är en rationellt tänkande människa som inte är ett offer för mina känslor.
Jag kommer alltså inte sitta i 6-10 år och hoppas att hon kanske ändrar sig och leva i misär under tiden.

Det du gör är att uteslutande skylla på männen i sammanhanget. Jag anser att kvinnorna har ett alldeles eget ansvar, och att kvinnorna, likväl som männen, kan växa upp och ta ett moget ansvar för att förbättra sin egen situation.

Det enda jag gör är att anse att även de allra flesta kvinnor kan vara rationella. Du tycker att kvinnor ska vara fria att välja, fria att enbart följa sina känslor, sedan ska det vara någon annans fel om det finns negativa konsekvenser.
Och du tycker att männen bör växa upp, jösses.

Mina kvinnliga polare tog ansvar. De bröt ju upp. Och skaffade varsin man som de är oerhört lyckliga med och som är jämställda män. Och därav har sammanlagt tre barn blivit födda (annars hade bara de två tidigare barnen blivit födda).

Att inte ta ansvar är väl snarare om de fortfarande hade varit med dessa icke jämställda män. Men framförallt är det ju dessa icke jämställda män som aldrig tagit ansvar.... Varken för hem, hushåll, barn eller relation. Så klart jag skyller på dessa två icke jämställda män (och deras föräldrar som uppfostrat jättebebisar). Vem ska man annars skylla på, tycker du? och minns här återigen: mina kvinnliga polare bröt upp från dessa män.

Efter åratal, att det tog så pass lång tid kan dina vänner ta på sitt ansvar. Dina tidigare inlägg lade 100% av felet och 100% av ansvaret på de manliga vuxenbebisarna, noll på dina väninnor. Om du är deras vän hade du kanske kunnat förklarat för dem att män generellt inte är vuxenbebisar, och att det beteendet inte är normalt eller något som kommer funka i längden. Fast det hade kanske varit obekvämt för dig.

Du verkar undvika obekväma diskussionspunkter. I tidigare inlägg har du gett uttryck för att kvinnor ska ha rätt att uteslutande följa sina känslor när det gäller val av man, och eventuella negativa konsekvenser med deras val är helt och hållet männens fel (eller möjligen samhällets). Då kvinnor har betydligt högre agens då det gäller parbildning anser du att kvinnor ska ha makt utan ansvar. Jag tycker att alla ska ta ansvar över saker som ligger i ens makt att påverka.

Tycker du att män inte ska vara vuxenbebisar så vore ju ett bättre sätt att få till det att göra klart för alla att de allra flesta inte är det, och att om någon tjej ser såna tendenser borde hon dumpa killen omedelbart. Då kanske det blir lite tryck på dem att ändras. Men så länge kvinnor bara ska behöva följa sina känslor kommer ju de männen hitta någon ändå, så varför ändra sig? Det är ju något en del av samhället du tillhör, kvinnorna, konkret skulle kunna göra åt problemet.

Vi kan ju börja med en skola som fungerar.
En vård som fungerar.
En äldrevård som fungerar.
Inga sprängningar på löpande band, i princip varje dag.
Inga skjutningar på löpande band, i princip varje dag.
Samma sak för knivdåd, våldtäkter, förnedringsrån med mera.

Vänstervriden som du är, så är det väl din drömvärld när det är som enligt punkterna här ovanför. Anarki, det gillar du nog.

Som sagt. Det märktes för den ena vilken icke jämställdhet man hon hade, när de väl blivit sambos. Och hon hade dåligt självförtroende och svårt därav att bara bryta upp på en gång. Han tryckte även ner hennes självförtroende.

För den andra märktes det att hon hade en icke jämställdhet make, när de fått sitt första barn... svårt då att bryta upp. Sedan fick de ett barn till och det var då det på allvar började slita på henne att jobba 100% och sedan vara hemmafru 100% och ta ensamt ansvar över två små barn. Hon försökte för barnen skull, tills hon inte stod ut längre.

Ja. Vad tror du? Jag har givetvis varit stöd för båda att bryta sig loss från dessa icke jämställda män. Och även att satsa på sina nuvarande bra ocj jämställda män. Men det var en process som tog tid. För båda. De hade ju båda lagt ner tid och engagemang och kärlek, den ena hade dåligt självförtroende och den andra barn dessutom. Skilsmässa är inget folk gör med en axelryckning.

Och som sagt: de bröt sig loss. Skaffade varsin bra och jämställd man, vilket sammantaget resulterat i tre små knoddar till! Sammanlagt har dessa två kvinnor tryckt fram fem barn! Så varför klaga på dem?

Att lära sig ta hand om hushåll och att jämställt dela på hushållsarbetet är givetvis en lättare åtgärd än det är att försöka få folk att tända på någon de inte vill ha, bara för att denna är jämställd. Bättre då om alla hade vett att vara just: jämställda.

I Malmö blir över 40% av de etniskt svenska skolflickorna
utsatta för sexuella övergrepp årligen. Inte underligt om
folk skaffar sig en Dobermann snarare än barn.