Varför talar "lägre klasser" med grövre dialekt?

Där jag växte upp pratade lekkamraterna traktens typiska dialekt. Far, som studerat i Lund och Stockholm, hade troligen slipat av det han troligen hade haft av dialekten i Östergötland. Mor hade före giftermål arbetat på slott och herrgårdar där även hon "förlorade" eventuell östgötska. I den mån vi barn kom hem och pratade som ungarna på gatan förstod vi säkert snabbt att det inte var okej.

Det är väl tvärtom så att det är den nervösa medelklassen som försöker tala som skriftspråket. För de tror det är "rätt" uttal... Överklassen och underklassen vågar stå för sin stil.

Ja, detta har faktiskt andra hävdat att under- och överklass mer struntar i hur de pratar. Underklassen kanske för att de inte anser det spelar någon roll, eller som en klass-markör. Överklassen för de inte behöver bry sig. De är överklass och kan tala hur som helst. Detta var åtminstone vad någon hävdade...

Detta varierar... Det finns t.ex. folk från andra landskap som kommit till Malmö som unga men som behåller sin dialekt. Jag tror kanske det ibland kan vara tvärtom det du skriver... Att folk som under år tvingas umgås med en massa i jobbet och annat med tiden ändrar sin dialekt mer. Alltså jämfört med de som träffar färre folk... Detta kan säkert variera såklart...

Förutom mer naturliga förklaringar, som t.ex. att medelklassen och uppåt tenderar att flytta mer för utbildning och jobb, pratar fler språk och så vidare, så görs det också många medvetna val att tona ned stark dialekt.

Speciellt lite längre bak i tiden lades det stor energi på att lära ut "korrekt språk" bland de högre samhällsklasserna, med fokus på diktion, talteknik och uttal. Denna typ av inlärda dialekt tenderade också att utgå från överklassdialekter i huvudstaden, vilket gav den en slags världsvan känsla och rotlöshet. I världsspråk, t.ex. engelskan, var den ofta baserad på huvudstaden i "hemlandet", och både t.ex. Mid-Atlantic (överklassdialekt från nordöstra USA) och Cultivated Australian lånade mycket från brittisk Received Pronunciation och pratade på ett sätt som ingen annan i landet gjorde.

Ok, men det är inget som direkt påverkat i Sverige sen många decennier. Jag tror mer folk påverkas mest hur de talar beroende på var de växte upp...

Sen mid-Atlantic accent.. Enligt vad jag läst och annat, så lärdes den ut mest till skådespelare och talades i filmer. Också att vanliga amerikaner sällan talade med denna dialekt...

Dessutom blev den också mindre vanlig i filmer senare. På 70-talet talade få som Katherine Hepburn i filmer...

Förr kunde man höra från vilken förort folk kom. Farsta var väldigt utpräglat. Liksom Hägersten. Iofs var detta innan miljonprogrammen. Men även efter. Längre ut på röda linjen var det tydligt då. Nu pratar man inte så längre av olika anledningar.

Det handlar nog om tillhörighet.

Har man inte så mycket annat att komma med i livet så kan man istället visa tillhörighet till området man kommer från.

Detta gäller alltså inte att vissa tycker att t ex Skånska är grövre än t ex Stockholmska - det handlar om skillnaden på dialekten från två olika personer från samma ställe.

Det har fortfarande satt sina spår, eftersom de som lärde sig tala "propert" i skolan också fört sitt tal och sin sociolekt vidare till efterkommande generationer. Sen bara för att det inte förekommer i samma utsträckning längre, så betyder det inte att fenomenet försvunnit. Alla som ändrar dialekt under livet gör det inte omedvetet, det finns också många som aktivt väljer att tala mer som gruppen de vill tillhöra för att undvika att sticka ut.



Att det skulle vara någon fiktiv dialekt som skapades för Hollywood är en missuppfattning som tyvärr fått mycket vind i seglen de senaste åren. Dr. Goeff Lindsey har gjort en intressant video om det hela, som jag kan rekommendera om du är intresserad av ämnet:
https://www.youtube.com/watch?v=9xoDsZFwF-c

Kortfattat, så var det en riktig dialekt som talades av eliten från nordöstra USA. De som härstammade från den brittiska aristokratin, bott i området sedan det fortfarande var en koloni, gick på elitiska "prep schools" och läste vid Ivy League-universitet. Vanligt folk talade inte så, men det var det ingen som påstod heller.

Katherine Hepburn är som du säger ett känt exempel på denna dialekt, och hon är också född och uppvuxen i Connecticut. Hennes far var en förmögen och framgångsrik läkare och hennes mor var från en rik familj av affärsmän. Hon läste vid det välkända Bryn Mawr, som är mer eller mindre synonymt med snobbig överklasshet i New England. Hon tog med sig sin dialekt till filmens värld, inte tvärt om.

Det är ett ganska intressant ämne. Funderat en hel del på det. Har en son som har autism och språkstörning som började prata väldigt sent och efter hjälp med logoped. Han pratar mer rikssvenska fastän han är född i Malmö. Antagligen för att han arbetat och lärt in språket på ett annat sätt. Jag är själv malmöit - men får ofta höra att jag inte låter som det utan mer har lundadialekt. Har pluggat mycket i Lund - så misstänker att mitt uttal fått en del av det med åren. Jag tror att man omedvetet snappar upp och ändrar sitt uttal beroende på de man konverserar med.

Sant. Samma när det gäller kläder. Medelsvensson som spenderar mycket pengar på "fiiina" märken när övre och lägre skiktet inte bryr sig nämnvärt. Menar inte att klädstilen behöver vara samma för alla, men just att betala överpris för det där "märket" där är medelklassen överrepresenterade. Som du säger så beror det nog enbart på ängsligheten.

Det har man hört talas om när någon fått en shock och börjat tala ett annat språk.

Stackars människa.