Hur många klarar av ett liv i ensamhet?

Skillnaden är väl att vissa behöver kontroll för att känna sig fria, andra behöver frihet för att inte kvävas av kontroll. Båda tror att de valt... men oftast är det tvärtom.

Kallas väl att ha ett kontrollbehov..
Men det kan gälla olika saker i livet. Tex den rätt slarvige som tar saker som de kommer men har järnkoll på sin ekonomi, går i pension efter ett långt arbetsliv med en pension som överstiger svensk medelinkomst. Eller den motsatte som planerar allt, alltid perfekt städat, men djupt skuldsatt och sprätter pengar som om ingen morgondag finns. Tvingas jobba tills de dör.

Tydligen inte så många utan de flesta tvingas.

Går serie med Anders Hansson svt - Flocken

Ingen klarar ensamhet utan påverkan på nervsystemet, stress, hälsa och isolering. Den som säger nåt annat är en idiot.

Det är nog en effektiv tortyrmetod att isolera någon ja.

Kan du hantera att man måste bry sig om någon för att inte vara ensam?

Skulle jag hamna i en sådan situation som Robinson Crusoe eller som Tom Hanks i Castaway skulle jag förgås av att det vore skittråkigt. Man fick väl hoppas på att jakten på mat varje dag skulle motiveras av annat än bara hungern. Jag skulle behöva ett par glasögon och en grotta med 5000 böcker. Men inte bara det skulle räcka för att inte tråka ut mig. Därför är civilisationen nödvändig (bibliotek är en del av civilisationen). Det är inte ytterst andra människor man tänker på utan snarare att behovet av en hobby. I Sverige driver människorna mig till vansinne snarare. 90-95% verkar ju vara totalitärt lagda pk-idioter. Här uppstår en intressant fråga. Söker ni er till politiskt korrekta människor på tex arbetsplatsen? Eller gör ni som jag att ni helst undviker dem?

Man får acceptera det som det är, man har ju inte så många val. Vännerna kan ta slut av olika anledningar. När man är ung är det hyfsat lätt att träffa nya vänner men när man är äldre är det verkligen svårt. Jag träffade en ny vän mitt i livet och vi trivdes bra med varandra. Så gick vännen och dog efter många år och det händer ju med människor.

Folk dör av olika skäl men detta var nog normalt av ålder. Vad gör man nu, det har ju inte blivit lättare att träffa någon igen och min ekonomi har slagits itu av arbetslöshet? Visst jag överlever, men jag lever inte. Problemet är att min hobby är dyr, men det är där jag känner mig avslappnad och fri. Så det är egentligen där jag vill umgås med någon.

Han är pucko.

Jag är på en sida som heter Kamrat som är en svensk sida som funnits i 20 år typ lr nåt. Lyckats hitta en snubbe där att prata med annars är det svår prata med folk dom är så tråkiga. Dom har miljoner krav på sin profilsida : DU SKA INTE GÖRA SÅ Å VARA SÅ OCH BLABLABLA. Då är man ju inte gjord för att vara med nån man gillar sin ensamhet men vägrar la inse fakta för sig själv.

hahah den har jag sett.

Haha.
Vad baserar du det på?

Förövrigt så förlorade jag en som stog mig väldigt nära nyligen och jag känner mig jävligt ensam just nu, jag har haft rätt långa perioder i livet när jag har levt själv och mått bra av det.
Detta nu, är något helt annat.
Piss!