Gabriella Joss Possler

Och nu är hon så tacksam för svärföräldrarna som alltid ställer upp. Dom som inte fanns någonstans senaste månaderna och som hon barnsligt nog tog bort från sina sociala medier som en liten fjortis. Ah men din trovärdighet är i taket G.

G skulle åka och träna och lämna bebis med pappa, men hon stannade hemma pga orolighet över bebisen då bebis haft några tecken, typ gapat som att spy, men inte kunnat spy och inte andats heller (?). Är hon hypokondrisk över bebisen och varför vågar man inte lämna bebis med pappan? Vet inte om jag ska tolka det som en bra grej att vara hemma istället eller som en dålig grej att man inte litar på pappan.

När kommer det fram vad som pågår? Är det något fel på Z eller är felet på G sida, är hon psykiskt sjuk, är det något hon gör med barnen och/eller Z, eller vad pågår egentligen?

Jag känner ju inte dessa
Personer alls bara genom internet men tycker det lyser EIPS (fd borderline) om Gabriella.
Tror också hon kan vara otroligt psykiskt utpressande mot sin omgivning inkl bebisens pappa.

Hur som helst. Dessa senaste månader har gjort att jag helt fått en annan inställning. Tror också det är mycket svart och smutsigt under ytan i det hemmet. Kommer avfölja också även om jag är nyfiken på vad som händer.

Försöker hänga ikapp tråden:

Det är alltså slut mellan dem och z var inte på förlossningen?

Hon kanske har något fel på ena ögat som hon inte vill visa?

Några saker som jag funderat över med G är hennes mamma. Det enda hon sagt är att hon inte varit snäll samt att hon är från Ryssland. Men de måste ändå bott ihop ett tag eftersom g pratar ryska. Om mamman tex lider av psykisk ohälsa är det mycket möjligt g kan ha ärvt det

Och var är hennes bror? Hur är han?

Nej nu verkar det vara guld och gröna skogar igen. Allt är toppen inkl svärföräldrarna som är heeelt fantastiska (till skillnad från för en månad sedan när ingen , absolut ingen, kunde stötta hjälpa eller finnas där för G när hon hade det tufft).

Gabriella kan inte ryska längre, hon kunde det som barn och hon kanske förstår några ord och meningar nu fortfarande men mycket mer än så är det inte.

Du verkar ha koll.

Vet du nåt mer om henne som kan vara intressant för oss?

Hon nämner sin döda pappa ibland, nu var det dock länge sen. Men hon har nämnt att hon knappt vet hur han dog för ingen har berättat det för henne?

Jag förstod det som att pappan var svensk och mamman från Ryssland. Att de var skilda och att g och brodern bodde med pappa. Han dog långt innan pensionen och det kom som en chock för henne. Hon heter joss och pappan hette Hansson. Tog hon joss efter f eller var det mammans flicknamn?

”När jag var 13/14 så var jag sjukt stökig. Jag hängde i fel kretsar, tjuvrökte och skolkade. Jag rymde hemifrån och bodde i fosterfamilj rätt länge.”


”Det var när jag träffade F som allt klarnade för mig. Han kom som en skyddsängel och räddade upp mitt trasiga liv. Och jag räddade hans också för den delen. Från att vara ett par skitungar som skolkade, gjorde dumma saker och stod och rökte i skogen bredvid skolan till att styra upp livet, ta ansvar, gå klart skolan, få jobb och flytta ihop. Vi lyfte upp varandra ur skiten och jag vet ärligt talat inte hur mitt liv hade varit idag om jag inte mött honom på gymnasiet. Herregud! Får rysningar när jag skriver om det då det känns så långt bort. Det är inte alls MITT liv längre.”

” Jag var bara ett litet barn när min pappa gick bort. Jag kommer ihåg att jag låtsasgrät när jag fick veta att han var död för att jag inte ville att folk skulle tycka att jag var konstig. Egentligen så kände jag ingenting. Jag var inte ens ledsen. Jag låtsasgrät också på begravningen. Såhär i efterhand vet jag att jag inte förstod och det var därför jag inte var ledsen. Det tog flera år för mig att fatta att min pappa var DÖD. Jag kunde helt enkelt inte ta in det eller acceptera det. Ett par år senare så brast det helt för mig och jag grät utan slut. Då hade jag tagit in det hela och förstod att han faktiskt inte var vid livet. Jag har förstått att det är rätt vanligt vid dödsfall. Man lever på minnen och har svårt att förstå att personen man älskade faktiskt inte lever längre.”

”Jag har haft lyckan att ha en bonuspappa genom hela mitt liv som tagit hand om mig precis som om jag vore hans egna dotter. Han har uppfostrat mig, hjälpt mig med läxorna – ja, allt det där som en förälder gör! Jag ser det som att jag har två pappor. En i himlen och en på jorden. Jag älskar dom båda precis lika mycket. Att förlora en förälder är iallafall bland det värsta som kan hända en. Även om jag fick turen att växa upp med världens bästa pappa iallafall”

Är bonus pappan mammans man el ör det fosterpappan? Jag har följt g ett tag men det har aldrig figurerat en pappa bland bilderna vad jag minns