Citat:
I Sverige finns hundratusentals "papperslösa", invandrare registrerade under flera identiteter (kan söka bidrag m.m. många gånger), allehanda starta eget-bidrag, assistansbedrägerier osv. Mycket mer privatiserad sektor än danmark (vårdcentraler osv) blandat med en enorm bidragskarusell, klart det är värre här. Massinvandring under ett par decennier när danmark stramat åt, som dessutom har högre krav på arbetslösa. Sverige kan inte ens göra en folkräkning, tappat kontrollen..Sett på första avsnittet nu. Skrämmande men man visste ju samtidigt att sånt här pågår. Ser det värre ut i Sverige? Inte säker, men kanske lika illa.
Eventuellt är svenskar mera anmälningsbenägna än danskar och pratar lättare vid oegentligheter - anledningen stavas ungefär hygge, röd pölse och Carlsberg. Våra offentlighetslagar är också starkare än Danmarks, faktiskt nästan sjukligt starka.
Något som samhället troligen måste förhålla sig till är att advokatrollen alltid innebär att företräda klienten, och där finns det jättestor risk för övertramp. Att förlita sig på att en advokat inför klient håller ett vittnes identitet hemlig, som denne vet kommer att vittna på den kommande rättegången t.ex. - är ju rent blaha blaha. Hålla sig inom lagens ramar när det gäller råd om hur man får uttrycka sig inför myndigheter i t.ex. bidrags- och skatteärenden följer den seriösa delen av advokatkåren, men många tänjer också på det. Den som börjar rota hårt i det kommer sannolikt finna mycket och hoppas att detta reportage funkar som en godbit eller inspiration för Uppdrag Gransknings redaktion, de brukar ändå vara våghalsiga när de kör på. Det är lätt att komma undan med en hel del, när man har en välbetald, respekterad yrkestitel.
En annan tanke, systemet kanske borde reformeras så att det finns svag eller ingen poäng att ge sig på vittnen när åtal väcks, exempelvis för att de redan berättat sin sak detaljerat för ett par notarius publicius och det är alltså ingen påtaglig fördel alls för åtalet om de deltar i huvudförhandlingen livs levande eller inte, eller vill dra tillbaka det de berättat - vilket inte ska gå.
Eventuellt är svenskar mera anmälningsbenägna än danskar och pratar lättare vid oegentligheter - anledningen stavas ungefär hygge, röd pölse och Carlsberg. Våra offentlighetslagar är också starkare än Danmarks, faktiskt nästan sjukligt starka.
Något som samhället troligen måste förhålla sig till är att advokatrollen alltid innebär att företräda klienten, och där finns det jättestor risk för övertramp. Att förlita sig på att en advokat inför klient håller ett vittnes identitet hemlig, som denne vet kommer att vittna på den kommande rättegången t.ex. - är ju rent blaha blaha. Hålla sig inom lagens ramar när det gäller råd om hur man får uttrycka sig inför myndigheter i t.ex. bidrags- och skatteärenden följer den seriösa delen av advokatkåren, men många tänjer också på det. Den som börjar rota hårt i det kommer sannolikt finna mycket och hoppas att detta reportage funkar som en godbit eller inspiration för Uppdrag Gransknings redaktion, de brukar ändå vara våghalsiga när de kör på. Det är lätt att komma undan med en hel del, när man har en välbetald, respekterad yrkestitel.
En annan tanke, systemet kanske borde reformeras så att det finns svag eller ingen poäng att ge sig på vittnen när åtal väcks, exempelvis för att de redan berättat sin sak detaljerat för ett par notarius publicius och det är alltså ingen påtaglig fördel alls för åtalet om de deltar i huvudförhandlingen livs levande eller inte, eller vill dra tillbaka det de berättat - vilket inte ska gå.
Danmark har mycket mer specifik lagstiftning mot gängkriminella. Att Sverige har starkare "offentlighetslagar" hjälper inte då det ofta lyder sekretess mellan myndigheter, Ekobrottsmyndigheten vet t.ex. inte om att nabil eller fatima går på försörjningsstöd samtidigt som de driver firma..
