Citat:
Ursprungligen postat av
Lill-Ann
Hejsan!
Häromsistens var jag och några bekanta/kollegor tillsammans i min kollegas hus. Vi såg filmklassikern Sällskapsresan (första filmen). Har sett den förut, men såg den gärna igen. Visst tycker jag Lasse Åbergs figur Stig-Helmer är rolig, eller ja, smårolig då. Jag småskrattade väl mer åt scenerna med honom. Och suparparet Weiron Holmberg / Sven Melander var inget kul alls - för mycket buskis över det hela.
Nej, då jag vek mig av skratt var då filmens Gösta (Roland Jansson) kom upp. Vad denne man än företog sig i filmen, så gick det snett. Så fort han öppnade munnen, skrattade jag. "Här står - 'rum med havsutsikt'" och "Nu ska skiten i", då han kastar golfbagen i dammen, eller då han upptäcker att det inte finns några sedelbuntar i Wasa sport-paketet, utan just hårt bröd.
Ingen skrattade just här. Utom jag. Och då jag fick frågan varför det var så roligt, var det svårt för mig att förklara och jag fick sneda blickar.
Ursäkta mig; vi har väl alla olika sorts humor och jag kan inte bättre förklara varför Gösta är så rolig.
Har ni varit med om samma?
Jag tycker hans snipiga kälkborgarsnubbe är rolig, absolut. Men inte så jag alår mig på knäna.
Men visst är de scenerna roliga! Roligare än de andra du nämner. Överlag är Sällskapsresan en torr film, en sk "straight man" -film. Man "ska" skratta åt karaktärerna och deras lyten, mer än riktiga skämt. Inte min stil.
Inte många riktiga skämt alls i filmen. Det är lite som med Göta Kanal. Man myser åt berättelsen och karaktärerna, mer åt det hållet än att gapskratta varje gång "Loffe" öppnar munnen.