Vilket var rollspelet som fick dig att ansluta dig till rollspelshobbyn

Kult och Eon. Det var för ett halvt liv sedan.

Drakar och Demoner. Tror det var julen -84, och en kompis hade fått nya upplagan i julklapp. Hela idén var så otroligt annorlunda, inspirerande och bara mind blowing. Fantisera var ungefär det enda jag var bra på, och plötsligen kunde man få användning för det, utan att någon himlade med ögonen och tyckte att man skulle "Växa upp och sluta leka" (jag var spelledare förstås).

Något år senare fick jag tag i Dungeons & Dragons, och efter det kändes alltid de svenska spelen lite billiga.

Dungeons & Dragons, 1982.
Storasyrran som hade en polare hon spelade med och fick med mig.
Och liksom ovanstående var det "mind blowing" och fantisera är det enda jag alls någonsin varit bra på så hobbyn passade mig som "fist i minister" (för att citera Onkel Kånkel).
Har inte ångrat det för en endaste sekund.

Började spela Pathfinder tillsammans med mina kompisar på gymnasiet och det höll på i flera år. Sen trillade man in lite på D&D 5e och nu på senare åren har Warhammer Fantasy 4e helt dominerat. Alltid varit stort fan av just Warhammer överlag och Fantasy i synnerhet!

Började med Call of Cthulu, runt 1984, vidare till Advanced D&D, Drakar & Demoner etc. Livslang kärlek till spelen. Har man bra spel gäng är det otroligt roligt.

Jag träffade min fru for 30.ar sedan. Smög iväg på söndagarna. Efter några veckor frågade hon mig vad vi gjorde. Jag la korten på bordet, s as! "Gud vad ni är barnsliga!" Kommer jag ihåg att hon sa. Något år senare testade hon pa det själv, sen var hon fast

Tyvärr finns det ingen tid till det längre, men ena sonen har börjat spela! Jag log lite och frågade om det var roligt, sa han gerif en lång utläggning om hur det funkar. Dom hans förvåning när jag går ner i källaren, letar upp alla gamla AD&D 2nd Gen böcker samt alla tärningar

50ish, på väg mot 60

Måste ha varit i början av 80-talet, 84 kanske. Grannarna hade köpt en drakar & demoner låda och sen började vi. Var ett gäng på 4-8 personer som spelade lite beroende på vilka som kunde.
Sen blev det drakar & demoner expert som sen blev drakar & demoner gigant men tyckte expert var bättre, körde sen mutant 1&2 och de var kul tills personerna hade mängder med vapen och mängder med ammo. Blev också lite sagan om ringen. Testade även lite chock men det var inte min favorit.
Jag gillade drakar & demoner expert bäst och ska jag vara helt ärlig så kom jag inte ihåg vilka skillnader som blev när gigant kom.

Älskade det där timmarna i olika pojkrum när spänningen och fantasin var på topp och alla var helt fast i den andra världen.
Kan sakna detta fortfarande och har då och då letat efter någon onlinegrupp men inte hittat något, saknar facebook och allt annat skit så det beror väl på det.

Nu är man över 50 år men ändå känns det som den mystiska fantasivärlden skulle vara kul att stifta bekantskap med igen. Vårt gamla gäng är nu väldigt splittrat och det är familjer, aktiviteter och födelsedagar som är tio gånger viktigare så där lär det aldrig ske något.

Som alla andra, Drakar och Demoner. Började spela DoD91 runt 1992-93 typ. Innan dess hade jag kört lite såna enmansäventyr, där man bläddrar i en bok och gör olika val och hoppar från sida till sida (de heter säkert något, men jag minns inte).

Men DoD91 körde jag och mina polare i många år. Episka nätter när spänningen var så stor att folk svettades och stod upp och vifta med osynliga svärd och skrek

Sedan gick det vidare till Mutant och Vampire: the Masquerade.

Spelar fortfarande än idag, men det blir inte så ofta längre, när man har fullt upp med ungar och fru och hus och sånt. Men ibland lyckas vi boka in en helg och då jävlar rullar tärningarna och man plockar fram de gamla kartorna och skrynkliga rollformulär. Åh vilken kärlek detta är alltså.

Rollspel har präglat mitt liv väldigt mycket och det är jag väldigt glad för

Första speltillfället öht var det faktiskt en kompis som hade köpt ett soloäventyr som jag tror hette Eld över vattnet (Ensamma Vargen-serien) och fått för sig att han skulle "spelleda" mig genom en modifierad version av det. Jag tilldelades en kvinnlig rollperson med en hund därför att han råkade ha en kvinna (minns inte om det var en besvärjare eller en jägare, men något av dem) som sin enda fantasy-tennfigur, samt nån plasthund.

Hund-plastfiguren var dock i en helt annan skala än tjej-tennfiguren och motsvarade en best på sisådär två meter över manken. Mitt nio- eller tioåriga jag glömde bort att den skulle representera en hund i normal storlek och skickade fram vad jag i stundens ingivelse trodde var min monstruösa jätteattackhund mot någon vampyr som raskt tog livet av jycken. Minns jag rätt lyckades jag fly från vampyren men blev dödad av en trollkarls eldklot lite senare.

Trots denna snöpliga inledning började jag kolla upp rollspel själv, insåg att här kunde jag skapa äventyr i stil med Bilbo och Sagan om Ringen, och införskaffade ett Drakar och demoner som jag började spela med kompisar, mestadels som spelledare. Minns att det blev ett enormt överutnyttjande av hjältepoängen i DoD Expert under en period, med resultatet att en kompis kattman blev helt sjukt övermäktig (utöver groteskt överdrivna värden på grundegenskaper och färdigheter hade han ett magiskt eldsvärd som gjorde femtioelva T6 extra i skada, och så klart en drakskinnsrustning med ABS 15) så att de enda fiender som utgjorde ett hot var typ uråldriga drakar, mäktiga demoner och dödsängeln själv.

Men man lärde sig galet mycket genom rollspelen och mognade samtidigt själv, så spelen blev allt mindre koboldiga och man började intressera sig för att skapa eller spela i världar och samhällen som var, om inte realistiska, så åtminstone internt konsekventa. Snablar vad mycket jag läst om allt mellan himmel och jord, särskilt hur levnadsförhållandena faktiskt såg ut för vanligt folk förr i tiden, bara för att kunna ge mina spelare levande världsbeskrivningar när jag varit SL (vilket oftast varit fallet).

Tyvärr har det blivit allt mer sällan med åren pga brist på tid och kompisar med rollspelsintresse. När jag spelar numera är det oftast korta engångsscenarier med skräcktema som spelas "nästan friform", fast helt o-pretto (slår du högt så går det bra, slår du lågt går det dåligt, eller tvärtom, och vad detta innebär bestämmer SL) men jag har även börjat introducera mina barn till Mutant (UA, fast med både värld och regler modifierade efter eget tycke och smak).

Rollspel har ju fått rykte om sig som en nördhobby och det tycks också ha blivit allt mer woketrams genom åren, men jag tycker att det i grunden är en helt fantastisk hobby (och som parentes sagt var de flesta jag spelade med tämligen o-nördiga skinnskallar under en period på 90-talet). I princip handlar det ju om att skapa en berättelse, i stil med en saga, film eller bok, fast man gör det tillsammans. Man får utlopp för sin fantasi och kreativitet och det är så socialt det kan bli. Med tanke på hur mycket tid de flesta ungdomar idag tillbringar klistrade vid skärmar och umgås via sociala medier, tror jag definitivt att jag gör mina barn en tjänst som försöker ta några timmar i veckan och spela rollspel med dem, och jag är väldigt glad att jag hittade till hobbyn. Så, tack Jocke (killen med tennfiguren och soloäventyret, som jag inte sett på typ 35 år).

Känner igen mig i mycket av det du skriver, enmansäventyren (ensamma vargen) som jag lånade av en kompis och försökte ta mig igenom.

Sen dessa kvällar när man som du säger stått upp, småhoppat, skrikigt och svingat osynliga yxor och svärd i luften för att försöka dräpa tre orcher som sprungit mot en innan man själv blir köttmos.

Lite avundsjuk blir man också när du fortfarande får uppleva dessa tider med rollspel även om det är sällan, skulle gärna offra lite av min fritid på detta igen då jag saknat det i över 30 år.

Mutant och Mutant Chronicles i princip parallellt, genom brorsan. Sedan Warhammer, om det räknas. Fanns ju en hel del specialist games inom varumärket som var mer åt rollspelshållet än figurspelen.

Sen kan man diskutera om det kanske fanns brädspel med pseudo-rollspelsaspekter som var den verkliga första inkörsporten. Jag älskade exempelvis brädspelet The Real Ghostbusters från 1984. Man fick välja karaktärer med stats, man rullade tärningar för att slå monster, man köpte utrustning, man hade en karta att springa runt på, osv. Hade mycket kul med det spelet som parvel på tidiga 1990-talet.