Varför ber myndigheter aldrig om ursäkt?

Psykologisk problematik men även psykologi och missförhållanden. Jag har fått rätt mot myndigheter men aldrig fått ursäkt. Tjänstemän har bytt arbeten, flyttat, haft skyddade identiteter och dött men myndigheterna finns kvar. Det har egentligen desto värre gått lång tid. Personerna som utsatte mig för kränkningar och övergrepp finns inte längre men det gör myndigheterna. De låtas som ingenting men jag har inte glömt och förlåtit. Hur skulle jag kunna göra det när ingen bett om ursäkt.
Kanske resonerar de som arbetar nu att det inte är vårt problem men då glömmer de mig, mitt mående och vad jag har fått utstå. Jag kan inte kräva att de ska minnas, be om ursäkt eller ge förklaringar för då hade det inte känts äkta och genuint.
Varför ber myndigheterna aldrig om ursäkt? Hur tänker tjänstemän som struntar i övergrepp och som som inte förstår hur kränkt man blivit och som inte tar ansvar för det även om det inte längre är deras personliga ansvar att göra det? Varför glömmer myndigheter hur illa de behandlat människor och vad gör man åt det?

Hur tänker myndigheter, chefer och privatpersoner att man ska kunna förlåta klavertramp och övergrepp och rena rama tjänstefel av grov art när ingen har bett om ursäkt? En röv bor i en annan del av världen men denne låtsas som att jag inte har yttrandefrihet och inte kan nyttja den.
Hur gör jag? Hade en ursäkt hjälpt eller vad är det som tär i mig och gör mig hämndlysten, ömsom ondsint, fortfarande lång tid efteråt?
Det finns även privatpersoner, kedjor och affärer som begått brott, varit stöddiga och portat mig pga av att jag anmälde dem och hade rätt.

Första övergreppet skedde för mer än trettio år sedan men tid vekar inte ha hjälpt. Personen har inte bett om ursäkt trots att den har möjlighet och lever än idag. Ska jag behöva köra dit och kräva rättvisa eller vad är meningen?

En ursäkt verkar viktigt för dig samtidigt som du beskriver myndigheters ovilja att ge en.

Ingen människa kan ändra på det som varit.
Tror du att du istället skulle kunna försonas med det som varit?
Att försonas kanske kan vara ett sätt att komma vidare och lämna detta med myndigheterna bakom dig?

Det går inte helt lita på myndigheter som någon som löser alla problem, tyvärr är det den bistra sanningen.
Jag kan tänka mig att situationen förvärrats avsevärt med massinvandring som belastar ytterligare på våra myndigheter och institutioner.

Själv skulle jag aldrig förvänta mig en ursäkt, då jag inte ens tror att de tar sig tid till mina ärenden eller problem fullt ut.

Utan försöka le och vara vänlig brukar underlätta, dock inte alltid, då tar man nästa handläggare.

Det är inga passiva ursäkter eller ursäkter jag vill ha. Jag vill ha förklaringar till hur tankarna och resonemangen gick och därefter erkännanden och förståelse om hur jag har mått.
Det sista jag behöver är att dessa människor och myndigheter låtsas som att inget hänt bara för att lång tid har gått.

Förlåtelse och försoning kan inte påbörjas förrän efter ursäkter men för mig framförallt resonabel och ärliga förklaringar. Försoning kan inte ske när inga förändringar på egna initiativ skett.

En del har ändrat sig för att jag satt mig i respekt men det är inte förändringar från deras sida utan handlingar som jag behöver efterleva för att samma attityder inte åter ska visa sig.

Beror väl helt på vad det är för myndighet och ärende.

Om jag var handläggare och tog över ett ärende och det var någon som krävde en ursäkt så skulle jag bara akta mig jävligt noga och inte göra ett dugg mer än jag var tvingad till.

Jag har varit handläggare på myndighet alltså, det finns massa galningar, och blir du kategoriserad som en sådan så kommer du kanske inte få så bra hjälp...



Och vad är det man ska be om ursäkt för? Lagen eller myndighetens riktlinjer? Som att en handläggare får vara med och tycka om sånt? Ingen kommer be om ursäkt för att ledningen har tagit fram en lista på hur du ska hantera vissa ärenden.

Ursäkter är jävligt sällsynta här i livet. Det är väl i princip bara inom parrelationer som de ges

Det finns exempel på när myndigheter ber om ursäkt, men då handlar det om människor som ber om ursäkt. En myndighet är en maskin, medan en människa som företräder en myndighet är en människa, och det är endast stora människor som kan be om ursäkt.

Ställ dig framför din spis och försök få fram en ursäkt för att din senaste omelett blev vidbränd.
Börja där ditt filosoferande. Live and let live.

Myndigheter tar uppenbarligen inte medborgarnas rättigheter seriöst. Därefter går de stöddigt vidare med traumatiserade människor bakom sig utan att bry sig.
Till råga på allt förväntar sig sen systemet, samhället, staten och landet att man ska vilja dessa fyra definitioner av ungefärligt samma "kropp" väl, dess bästa och ställa upp.
Om ingen ber om ursäkt så är det kanske inte jag som har något att förlora utan de som inte vill göra rätt för sig eller som vägrar minnas på egna initiativ utan att jag ska behöva påminna.

Endast ursäkter räcker inte utan saker måste gås igenom, redas ut ärligt och erkännanden framkomma om att tex vi hade fel och några ursäkter för det har vi inte mer än att det nu är du som har rätt och fortsättningsvis ska vi göra vårt bästa för att alltid minnas det.

Jag förväntar mig inte mycket utan bara en ärlig förklaring och tex uttalande som att kan inte svara på det eftersom vi inte visste bättre och på vad det berodde kan ha varit stress, bristande kommunikation från vår sida och därtill en övertro på att vi gjorde rätt.
Men utan vita lögner för att släta över eller förringa de olika och vitt skilda handlingarna och beteendena.

Vi tror att diskussionen gynnas av en flytt.

Psykisk hälsa --> Korruption och missförhållanden i offentlig verksamhet
/Moderator

Vad har du lärt dig av dina kontakter med myndigheter? Någon lärdom du kan ha nytta av i ditt framtida liv?

Eftersom de helt enkelt inte har tillräckliga skäl att bry sig såsom fucking jävla snutfittor. Myndigheter är korrupta slapptaskar.