Uppesittarkväll 23/12 med Cyklopernas land-redaktionen.

Ajdå, ja då får vi hoppas att denna barfota fägring är på bättringsvägen.

Charlotte Kalla tydligen. Hon var med i programmet för tre-fyra veckor sedan, jag blev så tagen av hennes medverkan då att jag var tvungen att se om programmet på SVT Play. Fantastiskt vacker. Mer av henne, tack!

Men snälla, sluta tjöta om Charlotte Kalla, det var lite kul helt klart första gången men nu för femtioelfte gången så har komikfaktorn bedarrat något.

Garplind var rolig förr. Nu är han bara ytterligare en kändis som hänger med andra kändisar. Kul för honom personligen säkert. Men han är känns redan utsliten i rutan trots sin unga ålder. Han har sin stil som liksom bara går på repeat.

Niklas Strömstedt. Hornsgatan 64 A med Mariatorget runt hörnet.

Lite oväntat "avslappnad" uppesittarkväll för att komma från SVT. Inte alls så strömlinjeformad och Pk-familjär som man kunde frukta.
Vissa gäster verkade inte helt bekväma, man undrar om alla gäster riktigt fattat det lite annorlunda upplägget? Sen fanns det andra gäster som stortrivdes. Matfarbröderna Carl-Jan och Edward höll lite hov på varsin plats. Edward var en gång lite sen med att plocka bort sin ölburk(?) när han kom i bild lite snabbare än han räknat med.
Och som nån skrev tidigare lite Z-TV över det hela. Men klart uppiggande och blir det nästa år igen ska jag titta då också.

Kökspersonalen med Carl-Jan i spetsen tillförde absolut ingenting....verkar som de var lite smålulliga. Annars ett riktigt bra program.

Vilka gäster var det du upplevde som lite obekväma? Den enda gången jag tyckte det kändes obekvämt var när Thomas Hanzon skulle lästa listan.

En fantastisk sändning, genuint och lagom pretentiöst och stundtals väldigt spontant och ouppstyrt, precis som det ska vara.

De som inte kan njuta av en sådan tillställning måste ju vara den hjärndöda massan som inte kan tänka, skapa och analysera själva.

Påminde om de uppesittarkvällar SVT brukade ha under tidigt 70-tal. Såg visserligen bara 15 minuter, men känslan var densamma. Varför man ska behöva tänka, skapa eller analysera under en uppesittarkväll kan man dock fråga sig. Det är väl precis det omvända som ska gälla då. Vilken analys kom du fram till i dina tankar och med ditt skapande?

Vad jag menade var att all dialog inte behöver ha en röd tydlig tråd eller överflödiga svar, eller frågor för den delen. Det är en konst att leverera en vid tolkningsbar dialog till åskådare och för all del medverkande.

Hade Efter Fem haft denna typ av uppesittarkväll hade vi matats med övertydliga konversationer, åsikter, tolkning, synk där folk berättar hur vi ska uppleva det osv osv. Dvs precis så den nya hjärndöda generationen vill ha det så de kan slippa tänka.

Vad har Efter fem med uppesittarkväll att göra? Det var ju Bingolotto som Cyklopernas land konkurrerade med. Efter fem ska väl jämföras med Go'kväll? Det går ju att fundera på hur den senares uppesittarkväll hade sett ut.