Trivs ni på era jobb egentligen?

Nu är du ju lite väl snäv.

Man måste inte jobba med sitt främsta intresse, jag jobbar inte med att umgås med min familj eller köra snabba bilar. Men jag är intresserad av IT och datorer så därför arbetar jag inom det och har valt en passande utbildning mot ett yrke som jag viste betalade ganska bra (55k+) efter några år.

Men det är klart att vill man bli historiker och inte vill arbeta med barn får man söka sig till högskolan, kanske doktorera eller skriva utbildningsmaterial. Finns nog pengar att tjäna där också men målet får ju bli att få sig ett toppjobb inom offentlig förvaltning, typ chef på något museum.

Jag inser ju att alla inte kan bli chefer för museum eller någon region/kommunhistoriker, så för att uppnå vissa drömmar måste man helt klart vara villig att arbeta lite. Men när utbildningen är gratis så tycker jag man i alla fall borde försöka.

Trivs jäkligt bra, har tre erbjudande på bordet nu till andra tjänster, (inte sökt något) alla med högre lön osv men jag har svårt att se mig själv lämna nuvarande jobb.

Skulle förmoda att även historieintresserade har familj som sitt främsta intresse. Det gäller nog för alla oavsett nördområde.

För att en person utbildad till historiker ska kunna tjäna 55k och jobba mest historia krävs som du säger att personen jobbar inom akademin, skriver läroböcker eller blir museichefer. Vad gäller alla är konkurrensen mördande till skillnad från inom IT eller ekonomi. Akademin kräver att du har en master (5 år), och att du först får en doktorsplats (få förunnat eftersom det dels krävs mycket goda akademiska meriter, men också att du hamnar på rätt sida nepotismen), samt att du blir färdig med den (4 år till) och slutligen att någon är villig att anställa sig på Universitet (ännu svårare pga nepotism/krävs att en plats för det fält du har doktorerat inom öppnar upp). Lärobokskrivande och museichef kräver sannolikt att du har disputerat och mängden läroboksförfattare eller museichefer är färre än de som jobbar inom akademin.

Inom IT jobbade det 2021 73k män, vilket är 44k fler än de män som jobbar som grundskolelärare (alla ämnen). Det är det näst vanligaste jobbet bland män efter lagerarbetare, och jag skulle gissa att det idag 2023 är det vanligaste. Konkurrensen är alltså inte särskilt hög i det yrket, så om man lyckas få det som intresse behöver man inte göra något avkall.

Om det fanns gott om historikerutbildade som fick jobba med historia och tjäna över 35 000 utan vara skol/gymnasielärare kan jag lova dig att det hade funnits betydligt färre ekonomer och jurister. Vissa får helt enkelt göra avkall mellan intresse och arbetsmarknad.

Fast allt handlar ju om idéen när man startar företag, en utbildad människa uppvuxen i Sverige kommer inte trivas av att "driva eget" om det är för småpengar och galna arbetstider (som de flesta företag innebär inom ex service/mat)

Alla vill starta ett techbolag eller något nyskapande, där är jag enig.

Trivs bra på mitt jobb. Får arbeta med mitt inresse.

Att jag uppskattar min nuvarande tjänst beror också på kontrasten mot att ha haft skitjobb tidigare.

I mitt fall vinner kontor mot fysiskt arbete.

Kul för dig

Trivs väldigt bra med mitt jobb. Hade ingen aning om att jag skulle tycka att det var kul. Men jag tror att anledningen till det kanske inte bara är själva arbetsuppgifterna utan den sammantagna situationen med lönen, kollegorna, arbetstiderna och -bördan.

Jag har varit knegare i snart 50 år. Har 3 olika yrken, alla knegarjobb. Jag har haft som regel att aldrig jobba kvar där jag vantrivs. Jag har tagit jobb jag kan förlika mig med och uppbringa ett engagemang i. Men trivs, näää... Jag trivs i soffan, på Kanarieöarna, på puben men inte på jobb, där vantrivs jag inte.

Även kanske arr du har en fast tjänst?

Ja, definitivt.

Och det har inte alla. Jag har aldrig haft det. Bara projektanställningar.

Nej, och på dagens arbetsmarknad verkar det vara färre och färre som har det. Så det är klart en stor faktor.