Sverige i sig kommer inte få mycket utbyte. Det är lite som s.k. "beskyddar-verksamhet". Dvs antingen betalar du, eller på andra sätt ger upp egna intressen för andras skull, så slipper du att USA höjer nån skatt, ökar priset på importvaror till Sverige, eller röstar emot Sveriges intressen i FN och såna saker. Det är vad USA (och många andra länder gör) när NATO-länder inte "är samarbetsvilliga" i att bygga amerikanska baser på deras mark, och ändra sin inhemska lagstiftning för USAs skull.
Dom kraven brukar inte komma på en gång, med efter ett antal år börjar kraven och påtryckningarna stiga. Och det är alltid bättre och mer konstruktivt för det påtryckta landet att gå med på kraven, än att säga "Nej tack".
Varför skulle USA försvara svenska intressen gratis, med utrustning för många hundra miljoner? Blotta tanken är ju så korkad. USA är nog världens mest kapitalistiska administration, inte Frälsningsarmén.
Frågan är inte vad
VI får i gengäld.
VI har ju inte gjort något för USA för att erhålla något från dom ens? Frågan är vad
VI kommer bli tvungna att göra tillbaka för USA i gengäld.
En del - t.o.m. uppsatta politiker - tänker som tonårspojkar ang det här. Man tror att gå med under USAs/NATOs skyddlingskap, är liksom att gå med i ett kriminellt gäng: då får man skydd av stora starka pojkar så att ingen törs göra en illa.
Såna personligheter brukar vakna upp rätt fort när dom går med i gänget, för det handlar jävlar i mig inte det. Som liten nykomling avkrävs du på lojalitet, att ta order från dom du skyddas av, får göra alla skitjobben, du uppmanas uppoffra vad du gillar och älskar, du hålls utanför den centrala informationen och intelligentian så du vet inget om va som sker eller varför, du utnyttjas av taktiskt mer erfarna i gänget, får ibland göra själv-vådliga uppdrag som ingen av dom äldre grabbarna vill riskera, och om du lämnar gänget ... ja då blir det ofta mycket mycket värre.
Det handlar inte om någon gratis välgörenhet. Hyr man in andras militär att hjälpa dig själv, så kommer du få betala för det - antingen i cash eller genom andra stora uppoffringar. Norge har just upplåtet 4 stora landområden där USA "får göra vad dom vill" med, (läs: militärbaser), där amerikansk lagstiftning ska råda, och där norskar inte får komma in ens utan ansökt tillstånd först. Norge är en O.G. i NATO, var med från början. Sverige är en super-färsking om vi går med i NATO. Och vi vet ju vad som görs med- och förväntas av färskingar.
Vi kommer inte få så mycket i utbyte. Man kan tro att det torde höja ribban för ryssarna en bit innan dom ger sig på svensk mark, eller Gotland. Men det tror jag inte. Om USA och Ryssland hamnar i lite bråk, nån bas eller krigsfartyg utsätts för beskjutning åt ena eller andra hållet, då blir ju näraliggande amerikansk personal och utrustning på svensk mark perfekt måltavla för ryssarna att göra ett tjuvnyp tillbaka mot amerikanerna på. Garanterat med döda svenskar och förstörd material som resultat.
USA på svensk mark utgör lika nästan fler sådana "fördelar" för ryssarna än nackdelar. Om Ryssarna vill ge sig på USA så gör dom ju det oavsett det finns baser här eller inte. Bara att Sverige blir en av dom första utposterna som åker på bomber.
Ryssarna behöver bara aktivera halva sin kärnvapen-missil arsenal, och i vanlig Putin-anda säga
"Jag skjuter, for real alltså! Jag skiter i om världen går under. Jag gör det, tro mig!!" .. så kommer USA att börja tveka och backa "för allas skull" och vips så är Gotland under rysk kontroll.
1952, så fick svenskarna 1 anläggning av USA/Englands mycket mer sofistikerade signalspaningsutrustning. "Vadå, gratis??" borde man fråga sig. Nä, självklart inte.
I utbyte mot att få använda en av deras anläggningar, så förband vi oss att installera utrustningen i ett svenskt spanings-plan med svensk personal, och så ofta som möjligt flyga nära ryska territorialgränsen och fånga upp så mycket signaler vi kunde. Vi skulle sen skicka dessa råa inspelade material till England/USA i utbyte mot fin-grejorna dom gett oss. Ett riskabelt uppdrag under kalla kriget.
Dröjde inte länge innan ryssarna fick nys om tilltaget, och kunde självklart inte tolerera så pass sofistikerat utrustning där dom inte var beredd på den. Och inte av USAs nyttiga idiot och springpojke Sverige, det här lilla självgoda skitlandet som så tupp-stolt säger sig vara såååå neutralt, men i själva verket går USAs/Västs ärenden så fort nån ringer bara.
Så, ryskt jaktflyg
sköt direkt ner svenska spaningsflyget, en DC-3a som gick i havet öster om Gotland. Då förstördes signal-utrustningen och USA fick sig näsbrännan att inte skicka fler såna springpojkar på Ryssland. Ryssarna sköt även ner svenska räddningsflyget, som spanade i dagar efter den "mystiskt försvunna" svenska DC-3an. Ryssarna sa som vanligt att dom har inte gjort eller sett nånting. Tror det var 8-10 svenskar som dog totalt.
Det är samma upplägg här idag: Vi får grejor, personal, löften m.m. men i gengäld mot vad? Vet ens allmänheten om det? Vad vill dom ha av springpojken Sverige den här gången? Vad ska vi riskera för deras skull nu?
Allmänheten visste inte om upplägget med signal-utrustningen 1952 heller. Allt allmänheten fick höra, var att ryssarna skjutit ner ett flygplan på internationellt vatten utanför Gotland utan anledning, och svenska politiker "låtsades vara arga" mot Ryssland, bara för att upprätthålla charaden.
Folk här i tråden bara gottar sig och tänker "Fan va gött, nu har vi USA som skyddar oss. Mys, mys!".
Det är
så naivt.

speciellt med eventuella statsminister Åkesson som 'chef' över den situationen om några år.