Citat:
Ursprungligen postat av
Petronius
Rafael hävdar nu att bolaget inom 3-4 år har en laser som kan skjuta ner stora ballistiska missiler på stora avstånd:
Det är så här teknikutveckling alltid går till. Dagens Iron Beam kan skjuta ner små drönare på ganska kort avstånd. Morgondagens Iron Beam kan skjuta ner stora ballistiska missiler på långt avstånd.
Vad gör Sverige? Satsar stort på gårdagens teknik i form av massiva anskaffningar av interceptorer men ingen utveckling alls inom laserområdet?
https://www.calcalistech.com/ctechnews/article/r1ylvl04fl
Iron Beam sattes för övrigt på förband i höstas.
Nä. Det är så här pitchmöten går till och försvarsinvesteringar. Inget fel i det, men man ska inte förutsätta att det leder till samma produkter som utlovades. Laser- och maservapen gör sig bäst som närskydd och mot mål vars form, färg, utskjutande delar, etc, är begränsade av dess funktion som nn-copterdrönare och vingdrönare, flygplan och kryssningsrobotar. Ballistiska robotar har inte samma begränsningar kring form och färg innan återinträdet, och kan även motstå stryk i form av energivapen efter återinträdet. Räckvidden på landbaserad laser är och förbli ganska måttlig då energiförlusten ökar (allra minst) med kvadraten på avståndet. Den mesta energin går att hetta upp atmosfären, vaporisera dammpartiklar eller förånga vattendroppar eller skapa plasma och problemet bara ökar med uteffekt och avstånd. Samtidigt kan en ballistisk robot skydda sig genom att vara ablatisk resistant eller helt enkelt shiny. Det har inte med teknikutveckling att göra, dvs det teknikutveckling kan göra är att öka uteffekt och ha bättre riktmedel, men de fysikaliska begränsningarna kommer man inte runt.
För små och känsliga saker från drönare och möjligtvis upp till flygplan/kryssningsrobotar så är det att nå höga effekter och det är också effekten man kan utveckla med teknik (superkondensatorer, etc). För att slå ut stora mål, eller mål som har väldigt hög rörelseenergi utanför egen kontroll (ballistiska robotar, etc) behövs emellertid mycket
energi och det är dels inget man levererar i en handvändning, dels svårt att bära med sig och förflytta. En drönare slår man ut med pulser på några hundratals eller tusentals joule (1J = 1 Ws, så det behövs inte ens 1 kWh), t.ex. 1 MW @ 1µs = 1 Ws = 1J. För att leverera
energin som behövs för att bränna igenom en RV, behövs alltså inte bara enormt med
energi, utan det behövs också fullkomligt bisarra effekter då den energin behöver levereras mycket fort. Man har inte hela dagen på sig. Betänk att du "seglar" bredvid en inkommande ballistisk robot och har en svetslåga (~10-15 kW), hur lång tid har du på dig att bränna hål? Märk väl att skölden är gjort för att återinträda i atmosfären, skapa ett plasma och ablatiskt absorbera någonstans mellan 300 och 3500 W*cm⁻² under någonstans mellan 5 och 8 minuter. räkna heat flux (W*cm⁻²) * tid * tvärsnitt, och vidare hur mycket lasereffekt det skulle behövas för att leverera
avsevärt mer energi till en stridsspets, genom 10-100 km av atmosfär? Jag orkar inte modellera detta just nu, men svaret är helt uppenbart "detta är orimligt och en dålig idé".
Man kommer ha betydligt bättre utfall av att placera lasern i rymden till att börja med, likt vi diskuterade i en annan tråd. Men problemet här blir då astronomisk kostnad för ett unikum till vapen som inte duger alls som närskydd utan bara kan gå på ballistiska robotar med mycket tveksam framgång och där energifrågan fortfarande inte är löst (vi pratar om kärnkraft, reservoar eller ett större solcellsprojekt än vad någonsin har skjutits upp förut).
Det rimligaste, mest ekonomiskt försvarbara, är att utveckla Iron Beam till att bli ett pålitligt, billigt och skalbart närskydd med massproduktionspotential Ballistiska robotar är och förblir något vi behöver interceptorer till. Men, givet att man utvecklar Iron Beam till att bli massproducerbart, osv, ja då får man på köpet en viss "sista chansen-förmåga" mot ballistiska robotar ändå, och kan
samtidigt bekämpa drönare, kryssningsrobotar, etc. Vidare får man då ett system som kan exporteras, anpassas (t.ex. hjulburet, flygande, på fartyg) och kan gå mot en stor skara av nutida och framtida hypotetiska mål. Det är klart att man försöker
sälja in det som ett ABM-skydd.