Citat:
Ursprungligen postat av
larsjohansson
Idén att det skulle springa runt en människa på två ben på jorden som är en gudom kanske skulle övertyga vidskepliga personer på bronsåldern på den tiden när man offrade människor i heliga lundar för att få god skörd.
De första proto-kristna årtiondena efter Jesus trodde inte att Jesus var Gud. Som jag skrev tidigare man får inte intrycket att Jesus är Gud från de evangelier som blev skrivna först. Man för intrycket av en andlig ledare och profet som vandrar runt och botar folk inte någon Gud.
Den historiske personen Jesus skulle bestämt förneka att han var Gud om du hade frågat honom. Jesus skulle tyckt det var bizarrt om han fick reda på att folk gjorde statyer av honom som de tillbad.
Enligt Bibeln blev Gud människa genom Jesus. I nutidsmänniskans vardag är Gud närvarande genom den heliga Anden, som ger oss tro, hopp och kärlek.
Gudstjänst- och nattvardsfirande, dop och bön är i den kristna kyrkan sätt att hålla kontakt med både Gud och medmänniskor. Kyrkan kan erbjuda en gemenskap för dem som söker djup och mening i livet.
Gud är livets skapare och uppehållare
Att tro på Gud är att sätta sin tro till något större, som vi inte kan se med våra ögon. Den kristna tron kan beskrivas som en människas tillit till det som hennes liv ytterst vilar på. Den här tilliten är tron på en levande Gud.
Gud är ändå inte en opersonlig kraft. Han är verksam i skapelsen och i historien och möter oss på ett personligt sätt. När han sände sin Son till världen blev han en av oss. Om det har olika människor som var med berättat. De här berättelserna finns återgivna i Bibeln, som är den främsta källan till kunskap om Gud.
Gud beskrivs som Fadern, Sonen och den heliga Anden
Men även om vi menar oss veta en del om Gud kan vi ändå inte låsa in Gud i våra mänskliga ord och föreställningar. Gud är större än våra tankar. Det är därför omöjligt att helt beskriva och förstå den Gud vi tror på.
Sedan de första århundradena i kristendomens historia har man försökt fånga det här mysteriet genom att tala om en Gud i tre ”personer”. Vi talar om Gud som Fader, Son och Ande. På det sättet kan man försöka beskriva Guds förhållande till världen och vad det betyder för oss människor.
Att tro på Gud som Fadern betyder att tro att allt som är till har sitt ursprung i Skaparen.
Gud har låtit oss lära känna sin godhet genom Sonen, Jesus Kristus, som blev människa och befriade hela skapelsen från det ondas makt.
Den heliga Anden kommer till oss med Guds godhet och Kristi kärlek. Den heliga Anden kallar oss och väcker tron och det nya livet i oss.
Det här sättet att tala om Gud som en enda Gud i tre personer, eller som ”treenig”, är formulerat i kyrkans trosbekännelse. Den Apostoliska och den Nicenska trosbekännelsen är bekännelstexter som använts ända sedan de första århundradena i kristendomens historia.
Tro och liv
Vid livets början bärs barnet fram inför Gud i dopet. Barnet blir på ett synligt sätt medlem av kyrkan. Sett i trons perspektiv blir barnet medlem av Guds rike.
Då barnet blivit äldre behöver den tro som getts i dopet klargöras och stärkas. Det sker genom kyrkans undervisning och konfirmationen.
Den enskilda människan behöver, liksom grenarna i kyrkoträdet, hela tiden näring för sin tro. I församlingarna kommer de kristna samman för att fira gudstjänst. Det här sker åtminstone varje söndag och helgdag.
Guds nåd och kärlek i våra liv
Inom den kristna tron betyder andlighet också en strävan efter att bygga upp ett hållbart och gott liv. Centralt i den kristna läran är kärleksbudskapet; att älska Gud över allting och vår nästa som oss själva.
Människan är inte ofelbar eller oberoende av andra. Efter ett misslyckande får vi möta nåden hos Gud, han som skapat varje människa till sin avbild. Varje människas liv är värdefullt, också då det inte uppfyller människors krav.
